Matchrapport: Wolves-Charlton 0-4
Wolves är bara sex poäng från serieledning trots förlusten mot Charlton.
Förra matchens pinsamma resultat, 1-5 mot Blackburn, var glömt (eller i alla fall förträngt). Nu hade vi nya förväntningar: hemmamatch mot Charlton - ett betydligt mer mänskligt motstånd. Charlton förlorade nämligen sin första match med 0-3 mot Manchester City. Kanske kunde vi ta våra första tre poäng?
Vi tvingades tyvärr till målvaktsbyte inför denna match: Matt Murray har ryggproblem och istället tog Michael Oakes över. En annan förändring var att Nathan Blake som väntat ersatte Dean Sturridge i anfallet. Det var en vacker dag, solen sken och hemmapubliken var verkligen "up for it". Molineux har dessutom fått en ny läktare, hörnan mellan Billy Wright och South Bank har byggts ihop vilket innebar nästan 1000 nya platser.
Tyvärr gick saker och ting åt pipan ännu tidigare än i förra matchen. Matchen var bara fyra minuter gammal när Colin Cameron försökte nå sin egen målvakt Oakes med en bakåtnick. EUELL snappade upp bollen och slog in den innanför bortre stolpen. 0-1. Och det kom snabbt fler motgångar. Jody Craddock nickade ett par gånger vid egna straffområdesgränsen, men blev till slut avblåst efter en hård närkamp. Charltons frispark var i bra läge, men Wolves valde trots detta att inte ställa spelare på mållinjen och Claus JENSEN kunde skjuta in bollen till 0-2 efter bara 15 minuters spel.
Charlton verkade vara ett bättre lag än Wolves. De hade större rörlighet och det föreföll som om de hade betydligt fler spelare på planen än oss. Passningarna kom snabbt och till rätt adress. Wolves hann aldrig riktigt nära dem, speciellt på mittfältet.
Wolves spelade 4-4-2, men misslyckades totalt att understödja de två anfallarna Steffen Iversen och Blake. Försvaret hade mycket att göra hela tiden. Manager Dave Jones ändrade taktik och flyttade ner Iversen på mittfältet, samtidigt som den anonyme Silas fick en mer fri roll att vara ungefär var han ville. Nu fick vi tag i bollen bättre, men vi kunde fortfarande inte hota Charltons försvar.
Blake hade en nickskarv på mål och Newton gjorde enstaka attacker längs båda kanterna, men det ledde inte till något. I 25:e minuten hann inte Wolves försvar med när Charlton kom i en blixtrande kontring. BARLETT fick en yta och sköt in 0-3 bakom Oakes. Åtta minuter senare kopierades målet. Återigen gick det för fort för Wolves i en kontring och 0-4 var ett faktum, BARTLETT igen. Matchen var redan slut och nu gällde det bara att komma ifrån den med hedern i behåll.
Halvtidsvisslan kom som en befrielse. Många i publiken ville nog hellre att domarens flöjtande skulle vara slutsignal, men fortfarande återstod 45 minuter. En del buande hördes från läktaren, men förvånansvärt många försökte istället peppa laget när de gick ut för att vila.
DJ försökte på nytt flytta runt lite för att få igång laget. De totalt misslyckade Cameron och Silas fick stanna i omklädningsrummet och vi satte in två fighters: Alex Rae och Kevin Cooper. Andra halvlek blev en lång transportsträcka. Charlton lättade på gaspedalen, de visste att matchen var vunnen. Wolves kunde nu få tid att spela lite fotboll, men var fortfarande ofarliga i planens sista del. Vi jobbade bättre och kunde i alla fall hålla bollen inom laget.
DJ bytte också ut Iversen och satte in Sturridge för att få mer speed i anfallet. Det blev bättre fart, men om detta berodde på att Charlton inte var intresserade längre eller att Wolves hade fått in rätt spelare är omöjligt att säga. Sturridge jobbade hårt och Blake kände sig mer hemma med honom som anfallspartner, spelarna började hitta varandra. Lee Naylor som bara sysslat med försvarsarbete (oftast mot två spelare eftersom Silas inte jobbar tillbaka) kunde nu attackera framåt.
Vi skapade nu våra två bästa sekvenser i matchen. Blake gick förbi ett antal spelare och spelade bollen perfekt inåt bakåt till straffpunkten, men tyvärr var ingen spelare på rätt plats. Newton spelade fram Blake vars inlägg möttes av Sturridge men trots vidöppet mål så gick bollen utanför.
När 20 minuter återstod hoppade Charltons Scott Parker mycket vårdslöst in i en närkamp mot Cooper och han fick rött kort direkt av domaren. Tyvärr blev det aldrig något numerärt överläge för Wolves eftersom Cooper inte kunde fortsätta matchen och vi redan hade gjort våra tre byten.
Charlton bytte in Cole och di Canio, men de skapade ingenting. Men det gjorde inte Wolves heller. Enligt statistiken hade vi ett enda skott på mål (en nick från Ince) på hela matchen och vi var ärligt talat helt utan chans. Fortfarande är det 108 poäng kvar att spela för (36 matcher), men det skulle vara trevligt om vi kunde ta åtminstone några poäng innan augusti är slut.
Kanske borde vi alla gå till närmsta kyrka och be några böner innan matchen nu på onsdag kväll då vi alltså möter serieledarna Manchester United på bortaplan. Spelarna på skadelistan: Miller, Lescott och Kennedy skulle tveklöst förstärka laget rejält, men vi behöver förutom dem ytterligare förstärkningar - en eller två som kan tillföra mer kvalitet till laget. Vi behöver dem NU, transfer deadline är som bekant i slutet av nästa vecka. DJ, Moxey och Sir Jack, fram med plånboken!
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Oakes, 6
Irwin, 6
Butler, 5
Craddock, 4
Naylor, 5
Silas, 3
Cameron, 3
Ince, 5
Newton, 6
Blake, 6
Iversen, 3
Rae, 7
Sturridge, 6
Cooper, 6
