Bradford - Kontrasternas stad
Bradford är vackert beläget i en dalgång, men lika vacker är inte segregationen, något som inte ens fotbollen kan ena...
Det vore fel om jag påstod att Bradford är en vacker stad, för det är den inte, jag skulle inte ens vilja använda ordet charmig, men likväl så är det en stad med känsla, en stad man kan lära sig tycka om..
Historien har som i alla engelska städer format staden, under 1700-talet växte staden fram som en utav Englands viktigaste städer vad det beträffar textilindustrin, handeln med bomull och ull har varit navet i stadens ekonomiska historia och än idag betyder textilindustrin en hel del för staden.
Under 1900-talets andra hälft blev inflyttning från Asien stor, människor från Pakistan och Indien bosatte sig i Bradford. Det skapade oro i det så konservativa engelska samhället, vilket fortfarande är ett problem, så sent som förra sommaren var det massiva rasbråk mellan "engelska" ungdomar och asiatska ungdomar i Bradford och grannstaden Leeds.
I Sverige pratar vi om segregation när vi nämner platser som Rinkeby och Rosengård men här är det mycket mera tydligt, högst upp på topparna finns ganska så trevliga villa och radhusområden med prydliga trädgårdar och nya supermarkets med en fantastisk utsikt, lite längre ner i dalgången finns trista höghus och sönderfallna radhusområden, där uppe bor engelsmännen, där nere bor de asiatiska minoriterna. Man blir nästan lite chockad vilka klyftor det är gentemot Sverige.
Men man får komma ihåg att i England så har man inte samma sociala skyddsnät, man har heller inte kommit lika långt när det gäller att integrera invandrarna i samhället.
Vad brukar då ena olika grupperingar i samhället, jo idrotten, men inte ens den lyckas göra det, tvärtom så bidrar den tyvärr med separationen. För på fotbollen går engelsmännen och på cricketen går asiaterna.
Jag pratade med personer som hade olika bakgrund och dem belyste problemen men visste inte vad man skulle göra åt det, en taxichafför sa till och med "fotboll, nej, det är för engelsmännen" han såg sig inte som en engelsman, trots att han hade bott länge i Bradford och trots att han var engelsk medborgare.
På det politiska planet har man arbetat med olika "handlingsplaner" för att göra något åt det, men vi får se om det hjälper, jag fruktar att det inte gör det....
