Krönika: Det kan bara bli bättre
Har domedagen infunnit sig efter onsdagens Champions League-match? Det berömda fenomenet domedagsprofeten är i alla fall här.
Efter onsdagens Champions League-match mot Inter så vaknade domedagsprofeterna. De brukar sova i en lätt dvala. Man skulle kunna säga att de lever latent. När Arsenal spelar bra och vinner så lever de lugnt i sin vardag. Så fort något klickar - att laget förlorar. Det kan dock lika gärna vara en oavgjord match eller helt enkelt en spelmässigt mindre bra genomförd match - så kvicknar de till från sin vardag och predikar om att domedagen nu är här. En match! Det handlar om EN match. En ynka match kan skapa fara på taket och det är predikanterna inte sena att basunera ut. Säsongen ÄR över! Det ÄR kört! Jaha?
Det är 38 matcher i ligan. Det är 6 matcher i första gruppspelet i Champions League. Det är knappast kört. Och säsongen är definitivt inte över. Hur skulle den kunna vara det?
Sedan är jag väl av den åsikten att Champions League bara är trea på min prioritetslista. Ligan och FA-cupen kommer alltid före. Det är viktigare att vara konsekvent i det nationella spelet än i det internationella. Jag förstår inte alla dessa röster som höjs över att Champions League skulle vara så viktigt. Som jag ser det är Champions League en kassako där man kan se till att skrapa ihop så mycket pengar till klubbekonomin som möjligt. Status för mig är något oväsentligt. Skulle Arsenal som lag vara mindre värt bara på grund av att man inte lyckats i Champions League? "Inte lyckats" är också relativt. Tidningarna pratar hela tiden om Arsenals misslyckande i europaspelet. Är Arsenal bara "på riktigt" om man går långt i Champions League? Gudbevare om det innefattar att vinna nämnda turnering. Arsenal är inte sämre som lag om man inte vinner eller går långt i Champions League. Världen går inte under för det. Men på vissa supporterfalanger verkar det som att den gör det.
Det är också som så att så fort något inte är som en del supportrar vill så blir det ett herrans liv och spelare skall bytas ut - till höger och vänster och centralt. Sälj den och den. Köp den och den. Vilket förtroende för laget. För det är det det handlar om. Laget. En spelare gör inget lag. Inte heller två. Elva man på plan och ett gäng avbytare på bänken. Lagsammanhållning är A och O. Hur hade det sett ut om Arsenal likt Chelsea hade köpt 13 nya spelare i somras? Vilken harmoni hade det skapat och vilka signaler hade det sänt ut till spelarna? Inga positiva sådana det är i alla fall till 100% säkert.
Det går inte att köpa sig en lagharmoni. Arsenal har genom att behålla de viktigaste spelarna och framförallt en kontinuitet i spelartruppen skapat en harmoni och en sammanhållning i gruppen som är ovärderlig. Sådant går inte att köpa för pengar.
Arsenal står också inför en väldigt viktig period i klubbens historia. Man ska inom ett par år ha en ny stadion klar och således måste man hålla ekonomin i schack de närmaste åren. Ett led i det har varit att låna ut en del spelare som inte kunde garanteras regelbunden speltid och därför har de lånats ut. Dels för att några av dem ska få erfarenhet på en högre liganivå, men också för att undvika onödiga lönekostnader. Alltså ett led i utvecklingen, på två sätt. Visst har det tunnat ut truppen en aning men det finns ingen anledning att bli utom sig av oro på grund av detta.
Arsenal går en viktig framtid till mötes. Tänk på det.
Därför tänker jag inte bli förtvivlad över gårdagens match. Jag tänker inte låta mig nedslås av EN match. Visst fanns det alarmerande situationer i matchen som tänder en varningslampa. Dock inte så till den milda grad att jorden går under. Det handlar om EN match. Det är fem kvar i Champions Leagues första gruppspel. En vinst på bortaplan och en oavgjord i de två nästkommande matcherna, samtidigt som man vinner de två återstående hemmamatcherna gör att man hamnar på 10 poäng. Tar man sedan en poäng borta mot Inter så är det inte fy skam. Eller varför inte alla tre? Ingenting är omöjligt. Bara olika svårt.
Ett bra självförtroende är vitalt i sammanhanget. Varför vi supportrar då inte skulle stötta laget i motgång är utom mitt förnuft. Det är vårat jobb att stötta i vått och torrt. Medgång och motgång. Vi supportrar måste se till att laget återfår sitt självförtroende genom vårt stöd - delvis. Det är dock i huvudsak spelarnas jobb att vända en negativ trend. Men det är till viss del vår skyldighet att stötta i strävan mot en positiv trend. Annars är vi inte värda klubben om vi inte kan stå upp när det blåser snålt. Men, men, men...spelarna måste också visa att de är värda den lön de plockar ut. Och det var det inte många som visade tecken på igår kväll.
Det finns däremot ingen anledning för alla dessa domedagsprofeter att försöka predika för oss övriga om att domedagen är nära. Kanske är den här redan på söndag kväll efter matchen mot Manchester United? Nej knappast. Om de påstår det så ska DU säga till dem att lugna ner sig. För säsongen har bara börjat. Och efter igår kan det i alla fall bara bli bättre.
One love, one club - Arsenal!
