Matchrapport: Bolton-Wolves 1-1
Wolves ledde länge matchen, men fick tyvärr släppa till ett kvitteringsmål när fem minuter återstod.
Ibland är verkligheten grym. Om Premier League hade varit en Hollywood-film så hade Wolves fått vinna denna match med 1-0, de "goda" (Wolves) hade segrat över de "onda" (Bolton). Men vad som gör fotboll så fascinerande är att man aldrig kan vara säker på ett lyckligt slut. Wolves höll 1-0 till den 85:e minuten, men till slut så kvitterade Bolton. Tre viktiga poäng i bottenstriden förvandlades till en enda.
Wolves laguppställning var återigen den normala efter experimenterandet i ligacupen mot Darlington i tisdags. Dave Jones valde på nytt 4-5-1 med den erfarna innermittfältstrion Cameron-Ince-Rae som stommen i laget. DJ har egentligen inte mycket alternativ till 4-5-1 eftersom nästan alla av våra anfallare dras med skador. Steffen Iversen fick därför förtroendet som ensam forward, inte för att han övertygat utan snarare för att han är vårt enda alternativ.
Som avbytare hade vi tre av årets nyförvärv: Hassan Kachloul, Joey Gudjonsson och Isaac Okoronkwo, däremot inte Silas som tappat Dave Jones förtroende. På bänken fanns även Kenny Miller - vår skyttekung från förra säsongen som inte spelat en minut hittills på grund av sin operation i somras.
Wolves började matchen bra och hade bollen mycket. Femmannamittfältet spelade bollen snabbt mellan sig och framför allt Alex Rae fortsatte lika energiskt som han slutade i tisdags, han var involverad i det mesta av spelet. Colin Cameron gjorde sitt bästa för att stötta Iversen i anfallet genom att springa i djupled, men fortfarande var Iversen väldigt avskuren och ensam. Han fick dessutom otacksamma bollar att jobba med och var tvungen att täcka en alldeles för stor arbetsyta.
Iversen och Ince testade med ett par långskott, men det såg mer ut som vådaskott från 30 meter än potentiella målchanser. En långboll kom in mot Wolves straffområde där Lee Naylor bara skulle göra en rutinmässig rensning, men han fick problem och plötsligt blev Boltonanfallaren nästan helt fri. Lyckligtvis gjorde Michael Oakes en fenomenal räddning och Naylor kunde andas ut.
Fortfarande var det Wolves som styrde spelet, även om det oftast var ofarligt i Boltons straffområde eftersom det inte fanns några spelare där mer än Iversen som hade fyra försvarare mot sig. Vi lyckades få en hörna i alla fall och Bolton rensade undan till RAE som stod en bra bit utanför straffområdet. Precis som Ince och Iversen tidigare var han inte rädd att testa lyckan och på volley fick han en makalös träff som fick bollen att fara som en raket upp i nättaket! 1-0 Wolves, ett fantastiskt mål från 30 meters håll! Ett mål till Wolves! För första gången ledde vi en match i Premier League.
En halvtimme spelad och vi ledde! Inte nog med det, vi tog över matchen totalt. Paul Ince blev inspirerad av Raes fullträff och fick själv på ett skott som gick precis utanför. Hemmapubliken började bua ut sig lag och när halvtidsvisslan hördes så hade Wolves en rättvis ledning.
Vi visste givetvis att andra halvlek skulle kännas som två timmar lång - och det gjorde den. DJ gjorde ett byte i halvtid. Iversen hade slagit ihop med en försvarare i en nickduell och bytte med Kenny Miller. Ett efterlängtat återseende av vår skyttekung från förra säsongen. Dags att försvarara 1-0-ledningen alltså, och det fick vi verkligen göra.
Mittförsvararna Butler och Craddock spelade stabilt och säkert, och när de ibland blev frånsprungna så dök Irwin upp bakom dem och rensade undan. Våra tre innermittfältare jobbade kopiöst defensivt, men tyvärr kunde ingen av våra offensiva spelare - Kennedy, Newton och Miller - hålla i bollen i anfallsposition, så den kom gång på gång tillbaka på vår planhalva.
Matchen blev tyvärr mer öppen och det passade Wolves illa. Bolton kom i den ena attacken efter den andra och speciellt Okocha var aktiv. Vår målvakt Oakes tvingades att delta i spelet alldeles för ofta, men han skötte det utmärkt. Det var många heroiska ingripande från ett stort antal Wolvesspelare på planen. Vi ville verkligen hålla vår ledning och ta tre efterlängtade poäng.
Oakes gjorde två räddningar där han kastade sig till vänster och slog bort bollen. Efter en nick tippade han bollen över ribban. Bolton gjorde tre byten och satte bland annat in storstjärnan Jardel. Nu hade vi alltså spelare som Okocha, Djorkaeff och Jardel mot oss när Bolton fortsatte sin desperata offensiv. DJ gjorde inga byten och det måste anses vara en taktisk miss. De tröttnande Kennedy och Newton borde givetvis blivit utbytta.
När fem minuter var kvar av matchen sprack bubblan. En Bolton-spelare var i misstänkt offsideposition, men domaren blåste inte eftersom bollen gick till Naylor, som tyvärr valde att slå ut bollen över linjen. Inkastet gick snabbt till den fristående spelaren bakom Naylor och bollen skickades in i vårt straffområde där DAVIES petade in den vid bortre stolpen. Vårt hopp om att lämna över tabellens sistaplats till Newcastle försvann. Så grymt!
Matchen slutade 1-1 och det här var utan tvekan vår bästa insats denna säsong. Många gjorde strålande insatser: Oakes i målet och de tre innermittfältarna Rae-Ince-Cameron är väl de man tänker främst på. Med tanke på hur mycket arbete som lades ner så var det hemskt att det inte räckte till tre poäng. Men om vi måste kämpa så här för att få en enda poäng så kommer spelarna att kollapsa till slut, vi måste få några enkla poäng också. Nu har i alla fall inte förlorat på de två senaste matcherna, och vi fick se Miller tillbaka på planen. Kan detta vara vändningen?
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Oakes, 8
Irwin, 6
Butler, 7
Craddock, 7
Naylor, 5
Kennedy, 5
Cameron, 8
Ince, 8
Rae, 8
Newton, 6
Iversen, 5
Miller, 6
Kachloul spelade för kort tid för att betygsättas.
