Att vara Spurs-supporter på 70-talet
Det kom ett mejl till redaktionen som ställer vår tillvaro i perspektiv. Läs om hur det var på den gamla goda tiden när Erik Karlsson berättar.
Tiderna och förutsättningarna har verkligen förändrats under de senaste 30 åren för alla oss som följer den engelska fotbollen. Under 70-talet var man ständigt törstande efter information om vad som hände i England i allmänhet, och i Tottenham i synnerhet. Det var knapphändigt, nästa obefintligt, med artiklar om engelsk fotboll i de svenska tidningarna. Det gällde verkligen att leta sig fram, vara energisk och passa de fasta tider där engelsk fotboll kunde förekomma.
På 70-talet fanns naturligtvis inte internet och vi var långt ifrån det snabba informationsutbytet som finns idag. För att få lite perspektiv på det hela kan ju var och en snabbt reflektera över vad som finns idag. Själv läser jag hemsidor, både officiella och inofficiella med snabba uppdateringar och rapporter om allt kring klubben, deltar i chattar och olika forum, ser möjligheter att lyssna "live" på alla Spurs matcher och att se THTV med mera.
Mitt intresse för engelsk fotboll startade cirka 1971 när jag var 13 år. Efter en kort flirt med Leeds United så blev jag en hängiven Tottenham supporter. Som jag nämnde tidigare var vi ständigt svältfödda med engelsk fotboll men vi jobbade stenhårt på att vara så uppdaterade det någonsin gick att vara.
Det i särklass bästa mediet under denna tid var tipstidningen "Alla Rätt". Här kunde man med någon veckas fördröjning få alla resultat och målgörare från engelska ligan och här presenterades även alla transfers av spelare mellan klubbarna. Tidningen producerades av Gunnar Bengtsson, en legendarisk sportchef på Skånska dagbladet. "Alla Rätt" lades sedermera ner och formatet överfördes till Skånska dagbladet på tisdagarna som man kunde prenumerera på separat. (På 70-talet skulle tipskupongerna vara inlämnade senast kl 18.00 på torsdagen därför var tisdagarna den dagen man började fundera ut tipsraden inför nästkommande helg).
Tipsextra var naturligtvis höjdpunkten för alla oss fotbollsälskare. De första matcherna började sändas i mitten av november och om jag minns rätt var det ca 12 - 13 matcher per säsong. På den här tiden köpte SVT matcherna från ett engelskt tv-bolag (ITV) i Midlands och matcherna var nästa uteslutande från detta område. Oftast fick man nöja sig med någon enstaka match per säsong när Spurs hade bortamatch i detta område. Även om det var så sent som på 70-talet så var överföringen till Sverige ganska osäker. Det var inte ovanligt med "länk-fel" och man kunde få se "tillfälligtavbrott-skylten" halva matchen. Det var heller inte ovanligt med inställda matcher på grund av snö eller oväder. Många av fotbollsplanerna var illa förberedda för dåligt väder och flexibiliteten hos tv-bolaget vid dessa tillfällen var lika med noll. Var en match inställd så gick det inte bara att ta bilder från en annan match. Då visades en bandad match från en tidigare omgång som man oftast redan visste slutresultatet på.
Trots att det bara är 30 år sedan var videon fortfarande bara i sin linda och inte lika utbredd som nu. Det var först på mitten av 80-talet man kunde börja handla hem Tottenham match- och intervjuprogram. Det var också långt innan kabel-tv:n gjorde sitt intrång med möjlighet att se upp till 5-6 brittiska matcher i veckan
BBC World service som sändes på kortvåg var en stabil informationskälla året runt. Under hela spelsäsongen direktsändes sista halvlek från någon match i den högsta serien. Även en halvlek från den skotska ligan eftersändes. Man fick också en efter rapportering från samtliga div 1-matcher. Problemet var mest den dåliga mottagningen som var under vinterhalvåret då väderleken påverkade utsändningarna från England.
Shoot och Goal var två tidningar som fanns redan på den tiden, dock helt annorlunda layout än idag och mestadels utan färgbilder. Dessa tidningar kom till Sverige på tisdagarna och då hängde man utanför pressbyrån för att komma över det senaste numret. (Goal gick i konkurs i mitten av 70-talet så den nuvarande Goal är egentligen en helt ny tidning) Några engelska dagstidningar fanns att köpa men var svindyra och en lyxvara man inte hade råd med.
Kontakten med supporterklubben var viktig på denna tid. Man gav ut en tidning med ojämna mellanrum som hette Lilywhite och av och till fick man lite stencilerade papper om supporterklubbens aktiviteter och lite information kring klubben.
Matchprogram var en stor handels- och samlingsvara på den tiden. Främst köpte man från upphandlare och samlare i England. Under 70-talet började klubbarna att erbjuda sina program på prenumeration. Som alla förstår var detta en höjdare när Spurs började med den tjänsten även för oss "overseas". Tyvärr var Spurs program lite trista i sitt utförande, i alla fall i jämförelse med de andra storklubbarna. Sämre statistik, dåligt med actionbilder, svartvitt förutom omslaget som var i tvåfärg och tunn med aktuell information. Från och med 80-talet och framåt har programmen verkligen blivit högklassiga.
Det var inte ovanligt att man skaffade sig brevvänner. Bästa var det när man fick tag i någon som bodde nära White Hart Lane. Det skapade en känsla av lokal förankring med området dessutom fick man skvaller och informell information om sådant som inte rapporterades på annat sätt.
Höjdpunkterna var då, precis som jag är övertygad om att det är idag, resorna till England och att se Tottenham spela ort och ställe. Lågprisflygens tid hade inte börjat och i princip fanns bara två alternativ, båtresa med Torline, nuvarande DFDS eller interrail. (Charterresorna gick oftast lördag-lördag d.v.s. mitt under matcherna) Båtresorna var ett billigt alternativ och redan då fanns paketpris med hotell och biljett till olika matcher. Interrail användes, i alla fall av mig och mina vänner, främst på försäsongen och under inledningen av varje säsong precis innan skolstarten i augusti.
Det var en rolig tid som jag saknar än idag. Det var en tid när man med interrail följde med Spurs ut på försäsongsspel i Europa, när man följe laget kors och tvärs i England oavsett det var A-laget eller reservlaget som spelade. Om inte Tottenham spelade kunde man åka över hela landet för att se en skotsk match eller en match i ligacupens första omgång. Det intresse jag och mina vänner hade var förhållandevis unikt för den tiden, men jag märker när jag läser på denna hemsida att många av er läsare är minst lika kunniga och "fotbollsgalna" som vi var.
Nu väntar sig väl alla att jag skall skriva att allt var bättre förr, men nej det skall jag inte. Tvärt om. Allt den nya tekniken har skapat en helt ny dynamik för att följa Spurs. Det är endast med sorg jag sett mitt kära White Hart Lane förvandlas från en alldeles underbar gammal klassisk arena med tradition och nostalgi i väggarna till en supermodern arena. Den känslan jag upplevde i den gamla arenan kommer aldrig åter.
UP THE SPURS, Erik Karlsson, Växjö. Erik.karlsson@vaxjo.mail.telia.com
