Birmingham 0 - Arsenal 3
Säker seger borta mot Birmingham och Henry visade att han inte bara är en målskytt av Guds nåde.
Inför dagens match stod ännu ett rekordförsök på spel. Skulle Arsenal som första lag klara de 13 första omgångarna utan förlust? Med tanke på att Arsenal slagit en del rekord den senaste tiden var hoppet stort hos många Gooners. Arsenal är även det enda obesegrade laget i hela det engelska ligasystemet. Känn på den, Glenn! En milstolpe som också är värd att nämna är Wengers 400: e match i Arsenal-slipsen.
Sex spelare var borta inför matchen och det var inte vilka spelare som helst: Vieira, Lauren, Keown, Parlour, Gilberto och Wiltord. Detta innebar att Wenger lät den unga talangen Gael Clichy med nummer 22 få chansen på mittfältet. Han är enligt uppgift egentligen back, men han startade som sagt på mittfältets vänstra kant och Pires klev in ett steg bredvid Edu.
Arsenal började piggt och Ljungberg lyckade spräcka Birminghams nolla redan efter fyra minuter på en delikat passning från Henry. Fredrik gör en av sina underbara djupledslöpningar och sätter bollen kallt i "fel" hörn. Skulle nu vi få se en repris av förra säsongens match på St. Andrews då Arsenal vann med 4-0?
Efter målet visade Arsenal att man inte nöjde sig med 0-1, man fortsatte forcera framåt. Kanske berodde det på att målet kom så tidigt? Kanske inte. Birmingham hade i alla fall inte mycket till chanser. Jag kommer faktiskt bara ihåg en: Forsells farliga nick precis utanför Lehmanns högra stolpe. Arsenal hade första halvlek under kontroll och man var aldrig riktigt nervös. Debutanten Clichy spelade som han aldrig gjort annat än spelat i Premier League. Han imponerade stor på mig, vilket kanske inte är något betyg att skryta med, men faktum är att vi kommer att få se mer av denna unga man.
Andra halvlek startade med att Birmingham gjorde ett tappert försök att kvittera, men Henry visade att Arsenal ville annorlunda. Bara några minuter in i halvlek sprintade han förbi till synes stillastående försvarare men missade att lägga bollen i bortre burgaveln. Sådana chanser brukar han inte missa, men jag tror att Taylor hade ett litet finger med i spelet och tippade den utanför. Jag vet inte. Jag var alldeles för upphetsad och missade reprisen.
Fortsättningsvis hade Birmingham mycket bollinnehav och Arsenal kontrollerade händelserna med bravur. Det var först när det återstod 15-20 minuter av matchen som man började känna sig lite mer nervös än innan. Lehmann gjorde några märkliga utflaxningar som fick en att sätta hjärtat i halsgropen, men ofta var försvararna alerta och rensade. Det var just efter en sådan rensning som Henry hittade Bergkamp med en underbar passning och Dennis hade nästa hela Birminghams planhalva för sig själv. Det enda som kunde få Bergkamp att missa den chansen var att han hade FÖR mycket tid att tänka på. Detta verkade inte påverka en gammal räv som Bergkamp och han chippade bollen iskallt över Taylor och de Gooners som befann sig bakom målet flippade ut av glädje. Så gjorde även jag hemma i soffan. Birmingham fortsatte spela offensivt för att denna gång reducera, men Arsenal slog sista spiken i kistan när det var knappt tre minuter kvar att spela. Pires fick ännu en skön passning av. just det, Henry, och kunde säkert sätta bollen i nätmaskorna.
Allt som allt var det en riktigt skön match att titta på. Man var aldrig riktigt nervös och en säker 3-poängare landade ännu en gång i London N5.
