De tre säkra poängen som försvann.
Jag var nog inte ensam med att räkna med tre säkra poäng innan matchen på Upton Park blåstes igång sent igår kväll.
Allt talar ju för oss, tänkte jag när jag klickade fram målservicen i datorn hemma. Det är väl bara en fråga om hur många mål Harewood och Deane kommer göra. Det finns många ordstäv om den känsla som kom som ett snöskred vid halv elva tiden när jag kollade: Torsk med 0-1 hemma! Förbannad, snopen, häpen, tomhet, är bara några känslor som snurrade runt.
Det verkar som om laget drabbades av kollektiv latmask, värst verkar Carrick och inte minst Wayne Quinn ha varit. Men, som sagt, hela laget förtjänar ett stort ICKE GODKÄNT!
Stoke's mål startade med en utspark och bollen transporterades upp längs Hammers högra kant, Akinbiyi tog sig lätt förbi Stockdale och slog en crossboll framför mål. Quinn stog och sov vilket innebar att Richardson i Stoke inte hade några problem att lägga in bollen under en nerdykande David James.
Det sägs ju att motivation slår klass, och gårdagens match borde in i ordboken som det främsta exemplet hitills på att denna tes stämmer. Som tur är kommer ju Jermaine Defoe tillbaka lagom till matchen på Lucia mot Sunderland hemma på Upton Park. Vågar man hoppas?
Laget: James, Stockdale, Repka (45), Pearce, Dailly, Quinn, Carrick, Mullins, Harewood, Connolly, Deane (55).
Avbytare: Horlock (45), Hutchison (55).
