Serien har nått halvvägs
Dr Jimmy ger sin syn på säsongen som gått
Jag tänker inte analysera matcherna som vi har spelat hittills utan tänker koncentrera mig på spelarna. Jag får säga att det är svårt att bedöma spelare då man inte är på plats. Jag ska försöka göra mitt bästa då jag läst lite på en del forum vad för betyg och kommentarer spelarna har fått.
Först vill jag bara säga att förra säsongen vid den här tiden så hade vi 39 poäng och låg på en tredje plats, 13 poäng efter ettan Pompey. Då slutade vi sexa.
Denna säsong så har vi lyckats skrapa ihop 28 poäng och parkerar på en 15:e plats, 17 poäng efter WBA. Nu lyckades jag bolla fram statistik som är till vår fördel. Man kan säga att vi är 4 poäng sämre än förra året, alltid något positivt.
Sen vill jag gärna tala om för alla som följer Forest, även om man är frustrerad just nu, att Paul Hart jobbar med händerna bakom ryggen. Nigel vägrar släppa till några pengar förrän laget börjat prestera. Det sätter en oerhörd press på Paul Hart som verkar ha hamnat i en dvala. Tom på nya idéer och handlingskraft. Paul Hart känner av pressen på han själv och istället för att greppa den utmaningen så har PH blivit rädd och fantasilös.
Låt mig förklara vad jag menar. Jag utgår från mina egna erfarenheter. När jag tränade ett damlag i innebandy så var allt frid och fröjd så länge laget vann. Det var lätt att få folk till träningarna och laget sprudlade av spelglädje. När det gick tyngre så var det svårt att motivera tjejerna att komma på träningen. Jag försökte sätta upp roliga och nya övningar allt för att bryta mönstret men det slog fel. Dom nya övningarna behövde sin inskolningstid och tjejerna som inte klarade av övningen blev arga och frustrerade. Det medförde att humöret sänktes ännu en nivå.
Ska man ta biten med coachningen så sjönk man djupare och djupare när man såg att inget av det man gjorde fungerade. Jag hade till slut inget att komma med och hur mycket jag än tänkte och vred på saker och ting så lyckades jag aldrig själv ta laget upp ur svackan vi hade. Felet jag sen gjorde var att jag spelade dom "bra" spelarna hela tiden och knappt bytte in dom spelarna jag ansåg var lite sämre. Nu i efterhand så vill jag be om ursäkt till dessa tjejer. Motivation slår oftast klass som det brukar heta. Våga och vinn ett annat.
Jag jämför det med Paul Harts situation. Vi får inte döma karln för fort. Man får tänka på att godbitarna i chokladasken redan var tagna i somras då vi skulle värva och värvningarna och lånen som till slut kom var inte så dumma ändå, även om det var marginalspelare vi fick. Alltså inga toppspelare men heller inte skitdåliga.
Om jag ska klaga på Paul Hart så har jag främst tre saker som ligger närmast till hands:
1) För få byten i matcherna. Paul Hart måste våga byta ut spelare. Ingen tvivlar på PHs pedagogiska talanger och att få dom unga spelarna motiverade borde Paul kunna utföra i sömnen.
2) När skadorna väl har kommit så har truppen tunnats ut mer och mer. In med fler junisar i så fall. Det är en risk att sätta in junisar men ser man på spelarna att dom inte presterar så behövs det nytt blod. Värt att nämna är Cash och Gardner, även Bopp.
3) Oavsett vad 99 % av alla Forestfans i Sverige tycker om Michael Stewart så får jag säga att Paul Hart har gjort en dundertabbe med denna grabb. Paul Hart och Michael Stewart hade en dispyt där Stewart talade om för PH att han blivit lovad speltid när han gick till Forest. Jag säger inget om det, utan konstaterar att ingen ska vara säker på sin plats i en trupp. Det jag reagerar på är att Paul Hart STRAFFAR Stewart för denna incident och det är rent ut sagt för djävligt!!
Att på elitnivå straffa någon för olika åsikter tyder på en omognad som tränare.
Jag anser att Stewart inte är så dålig som vissa tycker här inne. Faktiskt så förstod jag aldrig varför folk inne på forumet kritiserade Stewart efter matchen på O'learys. Det jag såg i Stewart var en kämpande yngling som inte gjorde mer fel än någon annan spelare i dagens Forest.
Nog om detta.
Det jag tror saknas i dagens Nottingham är en ledare på planen. Varken Sonner, Stewart, Islänningen, Williams, Reidy, McPhail eller någon annan i laget verkar ta på sig det ansvaret, eller är född till det. Det finns många pådrivare i laget men ingen ledare som är skapt för att leda lag under en gaffer.
Nu är vi inne i en ond spiral som bara verkar gå nedåt och det känns jobbigt just nu. Jag vill inte uppleva matcher eller säsonger där vi slår bra lag men också förlorar mot pisslag. Den tiden hoppas jag för alltid försvinner snart.
Vi har två vinster på sju matcher mot dom sex i botten. I och för sig så kan man säga att vi bara har två förluster med dom sex i botten men jag hävdar att man MÅSTE vinna mot lagen i botten för att vara värda och vara redo för en uppflyttning. Så länge vi dribblar bort oss mot skitlagen så lär vi få stanna i division 1.
Nej, nu vill jag se David Johnson tillbaka. Jag tror många i laget väntar på DJ och jag tror att han pallar pressen som har satts på honom just nu. Det ska även bli kul och se hur den lille DJ fungerar bredvid King eller Taylor. King är 185 cm och Taylor 188 cm och dom lär få agera target player åt DJ. Skarva långa uppspel vidare till den vindsnabbe DJ.
Skadorna har gjort sitt till varför vi ligger där vi ligger. Alla i laget har nog varit skadade på ett eller annat vis och det får en att undra om inte spelarna har haft en dålig försäsong. Oyen är långtidsskadad, DJ bröt foten på två ställen, Dawson har missat början på serien och dom senaste 4 matcherna. Jag orkar inte gå i genom alla men det är för mycket. Analysera varför detta händer!!
Om vi äntligen blickar framåt så tycker jag det ser lite ljusare ut än det gör nu, d.v.s. om vi får tillbaka dom skadade relativt snabbt. En intressant uppställning ser ut så här:
Målvakt - Darren Ward
Högerback - MLJ
Mittlås - Michael Dawson
Mittlås - Big Des (ett tag till)
Vänsterback - Gregor Robertson
Högerbreddare - Brian Cash/Brynjar/Sonner
Bakre i mitten - Gaz/Stewart
Främre i mitten - Jess
Vänsterbreddare - Andy Reid
Striker - DJ
Striker - Marlon King
Denna uppställning känns bäst just nu. Bopp är avbytare. Denna uppställning är tyvärr inget för PL men vi kan nog avancera lite längre från botten om inte annat.
Nu ser jag fram emot två matcher (26/12 & 28/12) på O'learys med mina röda vänner.
Jag avslutar med några väl valda ord från Mr Brian Clough:
I wouldn't say I was the best manager in the business. But I was in the top one
I can't even spell spaghetti never mind talk Italian. How could I tell an Italian to get the ball - he might grab mine
Don't send me flowers when I'm dead. If you like me, send them while I'm alive
At last England have appointed a manager who speaks English better than the players Brian Clough om Svennis
