Matchrapport: Wolves-Leeds United 3-1
Wolves plockade nya poäng på hemmaplan och har inte förlorat på Molineux sedan september månad.
Tabellen ljuger inte, den här matchen spelades mellan ligans två sämsta lag: Wolves på plats 20 och Leeds på plats 19. Wolves hade pressen på sig eftersom de halkat efter lite poängmässigt i jakten på ett Premier League-liv även nästa säsong. En förlust skulle innebära att vi var nio poäng efter Leeds, visserligen med en match mindre spelad - men i alla fall.
Wolves kom till denna match med fyra raka bortaförluster, på vilka de släppt in 16 mål. Mittfältsgeneralen Alex Rae var avstängd i denna sexpoängsmatch, men det var också hans motsvarighet i Leeds, David Batty. Vänsterbreddaren Mark Kennedy fick inte ens plats på bänken och högerbacken Denis Irwin är fortfarande skadad.
Över 29.000 hade kommit till Molineux för att bevittna denna viktiga match. Wolves formerade sig 4-4-2, vilket är mer offensivt än vanligt, men det var Leeds som tog kommandot. Viduka och Smith ställde till oreda i Wolves försvar och de kämpade till sig en hörna efter tre minuters spel. Innan man hann säga "det hade varit illa om Wolves...." sprang fyra Leedsspelare från straffpunkten mot mål. En av dem, DUBERRY, nickade in bollen vid främre stolpen, 0-1. Hur många mål har vi egentligen släppt in på hörna? Spontant kommer jag på Leicester två gånger, Manchester U, Arsenal, Blackburn och nu Leeds. Ni kan tänka er hur manager Jones kände sig, han kokade av ilska.
Det här var inte starten vi väntat oss och nu förstod man att det skulle bli svårt för Wolves. Publiken var fortfarande bakom laget, men när Lee Naylor gav bort bollen två gånger i rad, blev det ett högljutt grymtande. Vi saknade Rae på mittfältet då Colin Cameron inte såg lika pigg ut som vanligt och Paul Ince verkade trött efter matchen i förrgår.
Shaun Newton spelade däremot med stort självförtroende och Kenny Miller försökte vara aktiv. Efter ett tag började också Steffen Iversen vinna nickdueller i anfallsposition och då kunde vi flytta upp spelet, även om vi fortfarande hade svårt att få sista passningen till rätt adress. I Leeds var Smith deras bästa spelare och han var överallt på planen. Han jagade vårt försvar och var ständigt spelbar. Samtidigt attackerade Pennant ofta på Naylors kant och det blev en väldigt öppen och fartfylld första halvlek där båda lagen bjöd upp till spel.
Wolves kom alltmer in i matchen och började spela mer systematiskt och med ett större lugn än vad man sett i de tidigare matcherna. Till slut fick vi också målchanser. Leeds började spela fysiskt och Wolves fick en del frisparkar inom skotthåll. Naylor försökte flest gånger men målvakten behövde aldrig ingripa. Så fick Wolves en hörna som Camara slog, han skruvade den inåt. SMITH försökte täcka men skarvade bara bollen så att den till vår stora glädje gick i nät via bortre stolpen. 1-1 efter 18 minuter. Vi har inte haft mycket tur tidigare denna säsong, så det var tacksamt att få ett sådant slumpmål.
Nu var hemmapubliken som tokiga och jagade på Wolves ännu mer och hade bara de avgörande passningarna från Paul Ince och Henri Camara till Steffen Iversen varit bättre så hade vi snart haft 2-1. Precis innan halvtid fick vi ett bra läge. Det var handboll på Duberry vid straffområdesgränsen, av någon anledning blev han inte utvisad (han hade redan ett gult kort), men Wolves fick två frisparkar som orsakade stor kalabalik i Leeds försvar innan bollen rensades undan till hörna.
I andra halvlek började Wolves riktigt bra. Ince hade nu vaknat till och Leeds hade inte mycket framåt mer än enstaka hörnor. Nu var det Wolves tur att göra ett tidigt mål. Newton snurrade runt lite på kanten och dröjde med sitt inlägg. Efter en sista vändning kom inlägget mot bortre stolpen där IVERSEN inte kunde missa att nicka in 2-1 till Wolves.
Helt plötsligt förstod man att vi skulle vinna denna match, vilken känsla! Vi var det bättre laget. Camara vann tacklingar, Iversen höll bollen uppe i anfallet och Jody Craddock hade inga problem att hålla rätt på Viduka. Naylor låg tätare på Pennant och varje gång en spelare blev överlistad var det flera som täckte. Lagandan var bra, alla kämpade för varandra.
Leeds blev alltmer desperata och till slut blev Naylor nedsparkad av Matteo. Matteo blev utvisad och Leeds ska vara glada att domaren lade av att döma efter den utvisningen, annars kunde mycket väl fler ha fått lämna planen. Det var nervöst i slutet av matchen, det kändes att vi skulle kunna utöka vår ledning, men man ville inte släppa till bakåt och orsaka en katastrofal kvittering.
Newton byttes ut och in kom Hassan Kachloul. Vår turgubbe? Senast han var på planen så vann vi mot Leicester med 4-3. Kachlouls energi skapade en chans direkt men Millers nick tippades över ribban. Sedan testade Camara och Cameron med ett par långskott som dock inte ställde till så mycket problem för Leeds-keepern. Det såg stabilt ut.
Camara fick allt större ytor och på övertid rusade han iväg från halva planen. I full fart avancerade han mot målet och det fanns två Wolvesspelare helt fria i mitten. Camara såg inte dem utan galopperade vidare och fick iväg ett skott som träffade stolproten. Returen gick rakt ut till IVERSEN som enkelt kunde slå in sitt andra mål för dagen. 3-1 Wolves!
Wolves vann! Vår tredje ligavinst! Äntligen något att bli glad åt och ta med sig till nyårsfirandet. Ingen fantastisk insats av laget men ett bra dagsverke, speciellt efter att ha legat under med 0-1 redan efter tre minuter. Alla spelarna jobbade hårt och vi var det bättre laget, och dessutom lyckades vi göra mål på de relativt få chanser vi skapade. Det var en laginsats men om man måste plocka ut en spelare så var det Iversen med sina två mål.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Oakes, 6
Luzhny, 5
Naylor, 6
Butler, 6
Craddock, 6
Newton, 7
Ince, 6
Cameron, 6
Camara, 7
Miller, 7
Iversen, 7
Kachloul spelade för kort tid för att betygsättas.
