Analys: En halv säsong i form av siffror, Del 2
Del två: Individuella prestationer
Nu går vi över till de individuella prestationerna och ser över vem som utfört vad, när de gjorde det och hur ofta de åstadkom det. Först kan man konstatera att vi inte har någon spelare som varken har spelat i varje minut, startat alla matcher eller deltagit i varje match. Vi har inte heller någon som spelat varenda minut i ligan men däremot har Lampard startat alla matcher och därmed även deltagit i varenda match. Ser man till ligan är det inte särskilt oväntade namn som ligger i topp i antal matcher de deltagit i. Franks 19 framträdande följs av Cudicini som startat 18 av matcherna men sedan kommer faktiskt ett aningen överraskande namn då Joe Cole ligger trea med sina 7 starter och 11 inhopp. Det som verkligen får en att höja på ögonbrynen är dock den som ligger högst i listan över antalet framträdande i cupmatcherna. Det är nämligen vår kära köttbulle från Kamerun - Geremi - som har skrapat ihop 8 matcher från start plus 2 inhopp. De som startat mest matcher i cuperna är dock Terry och mannen som tyvärr klippte av sig den härliga afrofrisyren (hade i alla fall blivit en fin afro om han låtit det växa lite längre), d v s Glen Johnson som har deltagit i 9 matcher från start.
Här har ni de tio som deltagit i flest matcher totalt:
1. Frank Lampard 27 matcher + 2 inhopp
2. Carlo Cudicini 26 matcher + inga inhopp
3. John Terry 26 matcher + inga inhopp
4. Damien Duff 19 matcher + 7 inhopp
5. Joe Cole 11 matcher + 15 inhopp
6. Wayne Bridge 22 matcher + 2 inhopp
7. Claude Makelele 21 matcher + 3 inhopp
8. Jimmy Floyd Hasselbaink 17 matcher + 6 inhopp
9. Jesper Gronkjaer 13 matcher + 10 inhopp
10. Adrian Mutu 19 matcher + 3 inhopp
Ser man på dessa siffror är det som intresserar/irriterar mig mest att Grönkjaer har fått spela så pass mycket som han gjort. Som den Gronken-antagonist man har blivit med åren önskar jag att vår grönlänning får spela så lite som möjligt, i alla fall så länge han inte kan slå två lyckade inlägg i samma match. När han spelar går på tok för många bollar ut till honom och i stort sett hela vår offensiv blir beroende av hans aktioner. När han då aldrig lyckas fullfölja sina uppgifter frustrerar det inte enbart oss fans utan även de övriga spelarna som gång på gång får göra löpningar som leder till intet då bollen är på väg upp mot övre läktaren.
Hasselbaink är en annan spelare som gärna får gå ner i matchtid (eller helt enkelt bara gå iväg någon annanstans). Han har varit en stor målskytt för oss och jag önskar honom all lycka men den får han gärna ta med sig till Saudiarabien eller var han nu tänkt fortsätta sin karriär.
Om det finns möjlighet till det bör man kalla hem antingen Carlton Cole eller Mikael Forssell i januari och låta en av dem ersätta vår holländare med den ansenliga bakdelen.
Två av våra största värvningar dyker inte upp förrän man kommit långt ner i listan. Den argentinska duon, Crespo och Veron har båda spelat elva matcher från start men sedan har även den förra hunnit med fem inhopp. Då dessa två spelarnas spetskunskaper hade varit ett välbehövligt tillskott ute på planen får det helt enkelt bli så att alla ni Chelseafans lägger till ett par ord om deras hälsotillstånd i kvällsbönen.
Crespo är för övrigt den som har bäst statistik för antal matcher på varje mål han gjort. Med sina 8 mål på 16 matcher har han ett snitt på 2 matcher mellan varje mål. Räknar man istället på minuter mellan varje mål ligger han trea i hela Premier League (om man enbart räknar spelare som gjort fler än 5 mål). Det är faktiskt bara Les Ferdinand (113 min/mål) och Michael Owen (120 min/mål) som har ett lägre snitt än Crespo (123.5 min/mål). Spelare som Ruud van Nistelrooy (123.7 min/mål) och Thierry Henry (137.8 min/mål) kommer inte särskilt långt efter i listan men de är fortfarande efter honom. Det har redan dykt upp en del röster som klagat på att Crespo inte levererat tillräckligt men ser man till statistiken håller han alltså jämna steg med de främsta i Premier League.
Vi hittar ytterligare två Chelseaspelare högt upp på denna lista. Efter van Nistelrooy på fjärde plats hittar vi nämligen Gudjohnsen som har ett fint snitt på 126 min/mål. På grund av att Eidur har varit både skadad och bänkad har han inte ens ett tvåsiffrigt antal starter denna säsong. Att han ändå har lyckats samla ihop sju mål är imponerande och jag ser fram emot att se mer av den nya Eidur denna säsong. Islands stora stjärna har tagit Roman och de nya spelarnas intåg på helt rätt sätt. Han tränade hårdare än någonsin på försäsongen och det är nu en smalare och mer motiverad Eidur vi ser denna säsong. Håller han bara sig frisk och kry ska han vara med och kämpa för en plats i startelvan i varje match. Det har varit en hel del snack om en flytt för Gudjohnson under det senaste halvåret men fortsätter han bara på detta viset kan jag inte tänka mig att Ranieri ska kunna släppa honom. Visst gör och säger Ranieri en hel del galna ting men säljer han Eidur i den nuvarande formen är det bara för Roman att ringa dårhuset. Han har väl redan tagit reda på numret med tanke på att han träffat Bates.
Den tredje spelaren på listan är en annan spelare omsvärmad av rykten. Det är mannen med de många namnen Mr JFH, Jerrel, Jimbo, Jimmy Floyd Hasselbaink som hamnar på en elfteplats med sitt snitt på 150 min/mål. Jimmy Floyd har alltid varit en stor målskytt och även om han är lagets mesta målskytt så här långt får han mycket ris av fansen. Detta då det är lika stor sannolikhet att hitta ett uns bollkontroll hos honom som att Wenger klarar av ett syntest (i alla fall om det hålls på Highbury och bokstäverna byts ut mot en kille i Arsenaltröja som först misshandlar en kille och sedan bryter mot reglerna för att avslutningsvis utföra fantastiska stunts där han flyger runt som en 185 cm lång och 74 kg tung fransk papperstuss fastän det inte finns någon annan person i närheten). Jimbos inställning har också ifrågasatts och han är inte precis den hårdast arbetande spelaren i världen. Det som är mest oroväckande är dock att han inte längre har samma krut i dojan som han hade förut. Förr sköt han hästsparkar från lite varstans och det blev ofta väldigt farligt. Numera ser vi däremot inte ofta av detta och då har tyvärr inte Jimmy Floyd många styrkor kvar. Därför är det många, bland annat jag, som tycker det är dags för Jerrel att testa vingarna på en annan plats. Klubbar som Barcelona och Liverpool har nämnts och är de verkligen intresserade så anser jag att Jimbo ska få chansen till en nystart i en ny klubb. Jag är emellertid inte helt säker på att Ranieri tycker likadant då holländaren är en av hans favoriter i truppen. Det är mycket möjligt att vi får vänta tills i sommar innan vi sett det sista av mannen med den oändliga ändan.
fortsättning följer
