Halvsäsongsrapport Del 2
En titt på händelser och annat smått och gott i och runt Arsenal under första halvan av säsongen 03/04. Plus spelarbetyg.
De nya spelarna
I somras spekulerade både media och supportrar över diverse spelarköp, mest för att sedan stå tomhänta och med lång näsa. Tomhänta är väl fel beskrivning men jag tror att det var så många kände sig. De hade blivit blåsta på konfekten och en hel sommar av spekulationer om vilken spelare som skulle ta över efter Bergkamp och bli Henrys nye forwardspartner var förgäves.
Wenger hade en begränsad transferbudget och handlade varsamt med de pengar han hade. Det vi dock aldrig kommer att veta är om det fanns/finns mer pengar till förfogande. Kan det inte vara så att Wenger valde att arbeta med det spelarmaterial han hade då han kanske ansåg att detta var den rätta tiden för de unga spelarna att ta klivet upp i a-laget. Och att med tanke på den framtid som klubben står inför så var det bättre att hålla hårt i slantarna. För det behöver inte vara så att Wenger inte haft några pengar till förfogande. Bara att han valt att inte använda dem.
Men var vi tomhänta? Nej!
En ny målvakt och ersättare till Seaman värvades. Tyske Jens Lehmann blev den utvalde och anlände från Borussia Dortmund för ca 1.5 miljoner pund. En nätt summa för en målvakt av Lehmanns kaliber. Dock hade han ett bagage med sig och det var ett rykte om att han var väldigt hetlevrad. Detta har vim egentligen inte sett särskilt mycket av, förutom vid ett några få tillfällen då det till viss del varit befogat - om än inte ursäktat.
Lehmann har medfört stabilitet och ett lugn till försvaret som inte fanns under Seamans sista säsong(er) i klubben. Lehmann är ingen spektakulär målvakt och gör väldigt sällan några publikräddningar. Men jag har hellre en sådan målvakt än en som krånglar till det hela tiden. Lehmanns inflytande på Arsenals försvarsspel är av väldigt stor vikt och han har redan visat på stora ledaregenskaper i sitt sett att agera på planen då vi äntligen fått en verbal målvakt som styr och ställer med sina försvarsspelare. Han har även visat på ledaregenskaper utanför planen när han efter bortamatchen mot Inter ställde sig upp i omklädningsrummet och bad att få säga några ord.
Philippe Senderos var klar redan i oktober/november 2002 men anslöt inte förräns i somras. Den unge schweizaren anses vara en av de största backtalangerna i Europa och alla storklubbar var ute efter hans namnteckning. Han valde Arsenal.
Vi har tyvärr ännu inte fått chansen att beskåda nyförvärvet då han hittills fått säsongen spolierad pga skador. Vi väntar tålmodigt.
Ett nyförvärv som vi däremot fått stifta bekantskap med är den unge fransmannen Geal Clichy. Clichy var bara 17 år när han värvades från AS Cannes i somras. Den första matchen som jag såg Clichy i var under försäsongen mot Glasgow Rangers. Man såg, trots den korta speltiden, att det var något extra med honom. När han sedan fick chansen från start på vänstermittfältsplatsen borta mot Birmingham så insåg man att det fanns fog för det avtryck sommarens korta bekantskap lämnade.
I Ashley Coles frånvaro har han nu fått chansen på sin naturliga vänsterbacksposition och frågan är om inte Wenger återigen gjort en av sina brillianta värvningar. Det är för tidigt att sia om det, men faktum är att det verkar som att vi äntligen fått en bra ersättare till Cole.
Två andra spelare anslöt till klubben under sommaren och det var amerikanaren Danny Karbassiyoon och tjeckiske Michal Papadopulos. Den senare är hittills bara på lån och har inte spelat så mycket pga en knäoperation tidigt i somras. Karbassiyoon har inte spelat då han väntat på arbetstillstånd, men det anlände under senhösten och alla papper är på plats.
Kriget på Old Trafford
Den 21:a september utspelade sig det värsta kriget i modern tid när Arsenal mötte Manchester United på Old Trafford. Det blev ett blodigt slag och antalet offer är ännu okänt men man beräknar att det uppgår till - noll.
Om man skulle tro tidningar och annat knytt så kunde man tro att någon dött och mördare var Arsenal-spelarna. Vi hade enligt de rapporter som gick att läsa i pressen beskådat det värsta dåd som någonsin utspelat sig på en fotbollsplan.
Och det värsta av allt. Ledaren för klanen Arsenal hade mage att säga att den förenade Manchester-klanens bäste hitman och offret i massakerna var en filmare och provokatör. Hur kunde han?
Av ovan nämnda incident kan jag väl bara hålla med om att Arsenal-spelarna hånade RvN efter en missad straff i slutsekunderna - som var felaktigt dömd. Och att Keown hoppade upp över RvN och på nedvägen så träffade Keowns underarm RvN i bakhuvudet. Dock en träff men inte hårt.
Självklart beter man sig inte på detta sätt, men man funderar över om RvN fått sig en tankeställare när det gäller hans eget beteende i tidigare matcher mot Arsenal. RvN är ingen oskyldig duvunge och det är förståeligt att vissa Arsenal-spelare fått nog av dennes agerande och i vissa fall våldsamma tillvägagångssätt. (Framförallt 8:e maj 01/02 och i FA-cupmatchen 02/03, båda matcherna på OT.)
Någon vecka senare kom statistik som visade att Arsenal toppade fair play-ligan. Oops!
Att detta "krig" blev så exponerat i media beror på att det var englands två bästa lag som möttes. För det här var ingen engångsföreteelse inom fotbollen. Det har förekommit liknande incidenter i ett par matcher till i det engelska ligasystemet den här säsongen. Vi har sett liknande scener i matcher från den italienska ligan. Bl a i en match mellan Inter och Udinese den här säsongen.
Detta ursäktar inte Arsenal-spelarnas beteende som var felaktig. Avstängningarna är avtjänade och United-spelarna Giggs och Ronaldo fick böter för sin del i "bråket", men United var som vanligt inte nöjda med straffet. I mina ögon skulle Giggs varit avstängd i minst en match. Det tjatades om att Arsenal ska lära sig att ta ansvar för sina handlingar, men vi har fortfarande inte sett något av den varan från United-håll.
Halvsäsongsrapporten fortsätter med spelarbetyg.
Tillbaka till Del 1.
