Matchrapport: Charlton-Wolves 2-0

Wolves åkte på ett skandalöst offsidemål och sen var den dagen förstörd.

Dags att åka till London igen för Wolves. Hur många Londonlag finns det egentligen? Har dålig koll. Vi har i alla fall inte haft så stor lycka i London hittills med matcherna mot Spurs och Arsenal i färskt minne. Charlton låg inför denna match på en imponerande fjärdeplats i ligan och deras enkla vinst på Molineux i augusti (0-4) smärtar fortfarande. Skulle vi få revansch?

Ändringar i laget: Paul Butler var avstängd och Steffen Iversen skadad, dessutom petades Mark Kennedy. Taktiken blev precis som jag gissat 4-5-1 med Nathan Blake ensam på topp och med Henri Camara och Shaun Newton som yttermittfältare på var sin sida om Alex Rae, Paul Ince och Colin Cameron. Det namnkunniga nyförvärvet Ganea satt på bänken men vi antog att han skulle få spela en och annan roll i dagens match.

Newton fick välförtjänta applåder av hemmapubliken, han har spelat i en herrans massa år för Charlton. Deras hemmaplan The Valley har förändrats sedan Wolves var där senast, man har byggt ihop två hörnor för att få in mer folk.

Matchen började och Wolves såg nästan ut att spela 4-3-3 där Newton och Camara låg väldigt högt uppe i planen på sina kanter. Newton gick dessutom ganska långt inåt i banan men vår ytterback Denis Irwin vågade inte riktigt fylla på framåt på högerkanten, så det blev ett litet tomrum därute. Men Wolves något offensivare spelstil än vanligt gjorde att vi höll spelet väl uppe.

Vi ställde alltså upp utan de petade Kenny Miller och Mark Kennedy, som båda visat upp fruktansvärd dålig form/intresse på senare tid, och det betydde att vi idag hade 11 spelare på planen. Men en av dessa, Nathan Blake, verkade inledningsvis vara mer intresserad av att prata med domaren än att jaga efter bollen.

Efter Wolves fina inledning fick Charlton upp farten och de kom i anfallsvåg efter anfallsvåg - matchen var väldigt öppen. Vi hade tur som slapp ett baklängesmål under nästa tio minutersperiod. Bollen gick precis utanför stolparna och vid ett par tillfällen fick Charlton-anfallarna felträff när de bara hade att slå in bollen i nät.

Naylor hade mycket att stå i försvarsmässigt på sin vänsterkant, men han fick bra hjälp av både Jody Craddock och Mark Clyde. Våra mittbackar gjorde ett bra jobb och hade full koll på det mesta, speciellt var Di Canio noga påpassad. När det närmade sig halvtid så kunde Wolves känna sig belåtna med sin insats. Visst hade Charlton haft farliga chanser, men även Wolves hade visat att de mycket väl kunde göra mål. Framför allt skapades chanserna av den snabbe och irrationelle Camara, men han hade svårt att få till den sista passningen. Blundar han när han klipper till bollen, eller?

Domaren, Mr Styles, var ganska hemmabetonad och vi fick sannerligen ingen hjälp av honom. När Charlton smällde på viftade han att spelet skulle gå vidare, men när Wolves gav igen så blåste han genast. Vid ett tillfälle sprang en missbelåten Charltonspelare fram till domaren och bröstade till honom utan någon åtgärd alls. Märkligt! Istället fick Wolves första varning, då Cameron fick syna det gula kortet.

Fem minuter innan halvtid skedde så en kontroversiell händelse som totalt förändrade matchen. Colin Cameron avancerade framåt när han brutalt mejades ner av Scott Parker. Domaren blundade tyvärr för detta överfall och spelet gick vidare medan Wolvespubliken buade högljutt. Tio sekunder senare spelade Di Caneo fram Euell i ett farligt läge men som tur var hade Wolvesförsvaret lyckats ställa honom tre meter offside. Linjemannen viftade märkligt nog inte och en förvånad EUELL kunde enkelt slå in bollen bakom Oakes, och det var 1-0 till Charlton. Skandal!

All kämpainsats Wolves hade lagt ner under den första halvelk var totalt raserat på grund av en pajas till linjedomare. Det var verkligen ett grymt öde. Man får verkligen hoppas att såna här uppenbara feldomslut jämnar ut sig över en säsong, då har vi en del till godo i vår!

När domaren blåste för halvtid sprang Clyde och Ince fram till domartrion för att prata allvar med linjemannen. Ince fick syna det gula kortet som svar. Man hade en dålig smak i munnen under hela halvtidspausen. Det spelade ingen roll vad man käkade (det fanns mycket frukt att inhandla på The Valley)!

Wolves lät sig inte nedslås utan startade andra halvlek i full fart. Lee Naylor hade avslutat halvleken liggande på gräset efter en hård tackling av Parker och DJ tvingades att ersätta honom med Oleg Luzhny. Hoppas att det inte är någon allvarlig skada på Naylor. Parker har tidigare skickat Kevin Cooper till sjukstugan (utvisning i augustimötet) och det skulle vara hemskt om Naylor också blev ett offer för Parkers tuffa tacklingar.

Wolves attackerade för att åstadkomma en kvittering och Rae skickade in ett inlägg som gick förbi Newton. Bakom honom fanns Blake som i sin tur rullade bollen bakåt till en fristående Camara. Blev det mål? Gissa tre gånger. Målvakten ur spel och åtta meter från målet. Nix. Camara prickade försvararen Fish som stod på linjen. 1-1 i det läget skulle betyda.....mycket.

Nu spelade Wolves riktigt bra, passningarna blev säkrare och Rae och Camara verkade vara överallt. Till och med Blake fick upp farten. Cameron och Ince tryckte på, och Newton ville visa sin gamla hemmapublik att han fortfarande dög. Wolves var bra, men vi kom aldrig riktigt in i straffområdet. Camara sköt strax utanför mål och ett annat försök touchades och gick till hörna. Många andra försök blockerades av Charltons täta försvar.

När det verkade som om vår värsta anfallsstorm hade lagt sig så fick Newton på ett volleyskott utanför straffområdet, på sin väg mot mål ändrade bollen riktning och målvakten Kiely var ställd. På något sätt lyckades Kiely ändå halvklara, det var en fantastisk räddning.

DJ bytte ut Cameron och satte in Kennedy. Det betydde att Camara kunde flytta ännu längre upp i anfallet. Matchen påminde nu om den mot Aston Villa, Wolves pressade mycket men den där riktigt klara målchansen ville inte dyka upp. Istället straffades vi när Charlton kontrade. Den livsfarlige Parker bröt igenom och sköt förbi Oakes. Irwin räddade på mållinjen, men bollen träffade EUELL och det var 2-0 till Charlton.

Nu byttes Ganea in (istället för Newton) men då återstod bara några minuter och matchen var redan förlorad. Slutsignalen ljöd och Wolves var bedrövade. Man hade spelat bra och dominerat stora delar av matchen med många skott på mål eller strax utanför mål, men ändå blev det förlust med 0-2.

Vårt hopp är att lagen runt omkring oss i tabellen också får dålig utdelning i sina kommande matcher. Leeds förlorade som väl var också och Leicester spelar senare idag. Vilka fler lag kan vara räddningsplankor? Portsmouth? Det fritt fallande Manchester City? Oavsett hur övriga nedflyttningskandidater spelar så måste vi börja ta poäng på bortaplan.

SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")

Oakes, 6
Irwin, 7
Clyde, 7
Craddock, 7
Naylor, 7
Newton, 7
Rae, 7
Cameron, 6
Ince, 7
Camara, 7
Blake, 5
Luzhny, 6
Kennedy, 6

Ganea spelade för kort tid för att betygsättas.

Truls Månsson2004-01-11 10:31:07

Fler artiklar om Wolves