In the Pink - 19/1
MILLER MAGIC ! Ja så lyder "krigsrubriken" på The Pinks omslag.
Som väntat staplas superlativen ("historic", "epic" etc etc) på varandra efter den "något överraskande" segern mot Mästarna i lördags. Det lär visst vara 23 år sedan sist.
"That was for the fans - they have been magnificent all season, and have never got on our backs, even when we were getting battered every week". Paul Ince hyllade Wolves supportrar efter matchen. Tänk om man kunde varit på Molineux just den här dagen ! Det gäller dock att passa på att suga på karamellen nu, för om ett par dagar är det dags för hängmatchen mot Liverpool. Med Owen tillbaka i laget tror jag att vårt.hmmm.osnabba.mittförsvar får en svettig afton. Fast Kapten Ince har ju spelat i det laget också och kan han inspirera laget till en likadan insats som i lördags är väl allt möjligt även då !?
Alla har väl sett matchen på TV (?) och läst matchrapporter så jag skall inte dröja alltför länge vid detta. Noterar bara att samtliga spelare får överbetyg och - att hjältarna efter matchen var nästan osannolikt lugna i sina kommentarer (ni såg kanske RAE, MILLER & DJ intervjuas på Sky ?) och de verkar närmast betrakta resultatet som högst väntat. Det får mej att känna mej oerhört stärkt. För mig tyder det på, att det finns en otrolig stark känsla av målmedvetenhet och vilja att offra allt för att undvika nedflyttning, i laget. Trots säsongens alla motgångar - och nu denna sensation - verkar spelarna hålla huvudet kallt och målet i fokus. Skulle nu MILLER få samma utveckling som förra året (minns att någon på Forumet ville sälja honom efter förra hösten), kan det bli intressant framöver.
Efter att The Pink producerat jämförelsevis ointressant läsning under hela julmånaden (matcherna har gått på "fel" dagar, spelarintervjuerna har varit tunna etc), skulle man kanske förvänta sig en hel massa surr om övergångar nu i januari. För Wolves del är det dock oroväckande tyst. På något ställe nämns £ 1 miljon som den summa DJ har att leka med och det räcker ju inte så långt. Millwalls målvakt och en vänsterback från Sunderland är de enda som verkar vara något så när aktuella. Å andra sidan försöker DJ mörka sina kontakter, så ingen annan snappar upp de tänkbara objekten framför näsan på honom.
Det mest intressanta denna vecka (förutom Matchen med stort M, då) är ett debattinlägg om Transferfönstret:
Enligt artikelförfattaren Frank Malley, skapades transferfönstret en gång i tiden, med intentionen att ta bort den ständiga "wheeling & dealing", som pågick mellan klubbarna. Man ville tillåta klubbarna att i lugn och ro fokusera på fotbollen för största delen av säsongen och på ett effektivt sätt klara av sina spelaraffärer i ett enda moment.
I själva verket har fönstret utvecklats till en desperationens skådeplats där storklubbar med pengar tillbakalutat kan plocka vilka russin de vill ur kakan, samtidigt som de mindre bemedlade klubbarna slåss med näbbar och klor för att möjligen komma åt någon avdankad spelare på lån eller fri transfer.
Malley betraktar Fönstret som ett orättvist fenomen som enbart gynnar agenter och storklubbar. Det uppmuntrar klubbar som egentligen inte har råd, att spendera alldeles för mycket och hamna i svåra skuldfällor, det innebär att storklubbarna med ett sent inkommet bud sätter den lilla klubben "i saxen" (an offer they can't refuse).
Klubbar och duktiga managers, som lyckats över förväntan med sina trupper kan helt plötsligt förlora fotfästet och rasa i tabellen, pga att en storklubb plockar deras nyckelspelare med oemotståndliga bud. Som exempel denna säsong lyfter man fram Alan Curbishley (Charlton) och Chris Coleman (Fulham, Louis Saha till Man Utd). Curbishley är på väg att för första gången i klubbens historia föra dem ut i Europa. Då, i januari, kliver Chelseas Abramovitch in och lägger bud på Charltons bäste mittfältare Scott Parker. Hur skall någon engelsk klubb kunna motstå ett lass med rubelmiljoner ? Kommer dessutom budet tillräckligt sent, har klubben heller ingen tid att hitta en ersättare för sin flyktade stjärna.
För flyr, ja det gör stjärnorna. Båda de nämnda spelarna har nyligen undertecknat långtidskontrakt med respektive klubbar och vissa sätter förstås frågetecken för deras klubbkänsla och heder. Skribenten menar dock, att "klubbkänsla - sånt försvann med fotbollar med snörning !". Såväl Parker som Saha har ambitioner att spela i EM-slutspelet och då är det ju klart att spel i Manchester United eller Chelsea är en bättre "plattform" än den de har idag.
Nä, tyvärr, sådana "gammalmodiga" värderingar kommer nog inte tillbaka. Skribenten i The Pink talar alltså i stället för, att slopa transferfönstret:
"Det skulle inte stoppa bittra affärer och dragkamp om spelare, men det skulle vara mer rättvist för sådana som Coleman och Curbishley."
Tja, vad tycker Ni ? Skulle en återgång till den gamla ordningen vara ett bra drag ?
