Matchrapport: Wolves-Liverpool 1-1
Rödskinnen försökte inta Fort Molineux, men stoppades av General Miller i sista minuten.
Kenny Miller är inne i samma målstim som förra säsongen. Ni kommer säkert ihåg när han gjorde mål sju matcher i rad under januari-februari 2003. Nu har vår unge skotte hittat sin vinterform igen och är uppe i fyra mål på tre matcher, och det har inte varit mot vilka lag som helst. Både Manchester United och Liverpool har fått höra sitt nät rassla innan Miller lämnat planen.
Dags för match mot Liverpool alltså och dags att komma ner från sjunde himlen där man befunnit sig sedan segern mot Manchester United i lördags. Nu var det Liverpools tur att besöka fortet Molineux - vi har inte förlorat hemma på över fyra månader! Inför matchen mot Manchester United var man skräckslagen och orolig, inför denna match hade man däremot goda förhoppningar om poäng - om vi slog United borde vi väl kunna klara av Liverpool?
Som väntat blev det samma 11 spelare och samma formation som mot Manchester United. 4-4-2 med Kenny Miller och Steffen Iversen i anfallet. Mittfältet från vänster: Mark Kennedy, Paul Ince, Alex Rae och Shaun Newton. Backlinjen samma som vanligt: Lee Naylor, Paul Butler, Jody Craddock och Denis Irwin. Och i mål hjälten från i lördags Michael Oakes.
Liverpool hade däremot "hottat upp sig" sedan sin senaste match. In i laget hade landslagsstjärnan Steven Gerrard kommit, och deras laguppställning såg mycket imponerande ut med namn som Heskey, Owen, Kewell och Gerrard. De tre sistnämnda skulle ha varit borta om vi mött dem det ursprungliga datumet 20 december (matchen som regnade bort) nu fick vi istället stöta på deras i princip allra bästa lag.
FÖRSTA HALVLEK
Liverpool startade bäst och som alla lag i toppen av tabellen var de bra på att utnyttja hela planens bredd, vilket gjorde det svårt för Wolves att komma in i matchen. De attackerade främst på vår vänstersida där Naylor ofta sattes på prov. Först var Heskey där ute men sedan tog Kewell över. I mitten höll man ett extra öga på Owen som var snabb i fötterna och initiativrik. Om man tänker tanken "Michael Owen mot Paul Butler" så skulle det ha skrämt livet ur oss inför säsongen, men vår store och något långsamme mittback Butler har verkligen tagit Premier League-uppgiften på allvar och har hittills gjort en klart godkänd säsong.
Vår keeper Oakes blev mest testad. Heskey hade ett skott från nära håll som Oakes tippade bort och även Owen hade ett hyfsat försök. Wolves visade stort tålamod när Liverpool hade bollen, vi slösade inte med energi genom att jaga dem överallt (som mot Manchester United!), istället väntade vi på en mindre bra passning eller när de närmade sig vårt mål innan vi "menade allvar".
Liverpool skickade in en del inlägg i vårt straffområde, men de fick vi undan utan problem och de flesta attacker stoppades innan Oakes fick känna på bollen. När den första kritiska kvarten var passerad så kom vi in i matchen. Miller och Iversen kombinerade sig fram i anfallet men chansen rann ut i sanden när man trodde att Iversen skulle ge oss ledningen. Ett antal undanrensningar från Liverpools försvar hamnade hos Wolvesspelare strax utanför straffområdet, men Ince skott blockerades och nästa försök gick både över och utanför.
Vår inställning var det som vanligt inget fel på och Alex Rae var överallt, Iversen vann många nickdueller och Kennedy fyllde på bra på vänsterkanten. På andra kanten verkade Newton ha problem och han byttes ut mot Colin Cameron redan efter 20 minuters spel.
Ju längre halvleken led desto jämnare blev den. Vi lyckades dra ner på tempot och det verkade passa oss bättre än Liverpool. När halvtidsvisslan närmade sig så var domarens agerande det enda man varit missnöjd med. Jag vet att jag i tidigare matchrapporter klagat på att domarna gynnat det mer "etablerade laget". Från början trodde jag att det förmodligen bara var inbillning, men nu efter ett 20-tal matcher så förstår jag att det faktiskt är ett faktum. När en Liverpool-spelare föll till marken fick han genast frispark. Wolves kunde däremot bli obstruerade och rejält tröjdragna utan att domaren lyfte på ett ögonbryn.
Det var från ett sådant tveksamt domslut som matchen fick en oväntad vändning. Liverpool fick en märklig frispark vid mittlinjen och den slogs snabbt. Så småningom blev det en listig passning på "insidan" av Naylor och CHEYROU kontrollerade bollen innan han sköt in bollen vid bortre stolpen. 0-1 till Liverpool bara fem minuter innan halvtidspausen.
ANDRA HALVLEK
I halvtid var man alltså nerplockad på jorden igen och tillbaka till verkligheten. Men när andra halvlek startade kunde man se att Wolves spelare var betydligt mer optimistiska än de skeptiska åskådarna. Wolves ökade farten samtidigt som Liverpool av någon anledning började backa hem och gav oss stora ytor att behandla bollen på. Liverpool kom i tidsnöd och började spela ganska brutalt på ett sätt som inte ens domaren kunde ignorera.
Wolves kom i anfallsvåg efter anfallsvåg och vi fick gott om tid att hitta rätt adress med passningarna. Speciellt var Cameron ofta spelbar till höger på mittfältet och han skickade in ett antal inlägg i straffområdet där Iversen skapade stora problem för försvararna med sitt huvudspel. Iversen var skicklig på att styra ner bollen till en ny guldsvart spelare och man insåg att vi snart skulle göra mål.
Det enda man var missnöjd med var Millers bollmottagning. Eftersom han inte är så stark i kroppen när han ställs emot tuffa Premier League-försvarare så var det många gånger så att anfallet tog slut när Miller knuffades undan efter att ha behandlat bollen för länge.
Ett inlägg från Kennedy nådde Rae men han lyckades inte styra in bollen i mål. Liverpool spelade nu bara på kontringar och Oakes tvingades till en bra räddning när Gerrard sköt ett hårt lågt skott. Men det var Wolves som var farligast. Irwin spelade ut bollen på högerkanten och Cameron skickade in den i straffområdet. Miller stod vid främre stolpen och skarvade vidare. Iversen var omarkerad och hade bara att slå in bollen från sex meters håll. Målet var öppet, det enda han behövde göra var att hålla bollen inom målramen, men han misslyckades. Bollen flög över målet, den givna chansen var borta och det var dags att gömma huvudet i händerna. Vilken chans!
Men Wolves fortsatte att pressa, vi hade ett antal rop om handboll som domaren ignorerade och vi hade fortsatt problem med att få några domslut med oss. När 20 minuter återstod ersatte Silas Kennedy och tio minuter senare gick Iversen ut och Ganea kom in. Bytena gav oss inget extra och det såg alltmer ut som om tiden rann ifrån oss, benen verkade nu en aning trötta. Det är slitsamt att anfalla och jobba hårt utan att få utdelning.
Vi hade också blivit bestulen på en given straff då Ince blev bryskt knuffad inne i straffområdet efter en hörna, men domaren valde att fria. Ince blev fullständigt vansinnig och hade han inte haft ett gult kort redan så vet man inte vad han hade gjort. Nu lyckades han hålla sig på en acceptabel nivå, men hans "konversation" med Gerrard kunde mycket väl fått honom utvisad.
Liverpools kontringar var hela tiden farliga och vi såg ganska sårbara ut. De hade en bra chans när de lyckligtvis sköt över ribban ur hyfsad läge, och i anfallet efter drog Murphy
