Matchrapport: Portsmouth-Wolves 0-0
Wolves klarade lite turligt en poäng på Fratton Park och kampen för överlevnad går vidare.
Det här var visserligen en match i Premier League men det var samma gamla Fratton Park som Wolves supporters besökt varje säsong under mer än tio års tid. Portsmouth och Wolves var nämligen de två lag som befunnit sig längst i division 1 innan båda tog steget upp till Premier League förra säsongen. Den enda Premier League-nymodigheten som stadion bjöd på jämfört med tidigare år var extra toaletter för bortafansen.
Veckans dåliga väder gjorde planen blöt och tung, men det som förstörde matchen allra mest var en mycket kraftig vind i planens längdriktning som gjorde det nästan omöjligt för det försvarande laget att sparka bollen längre än tjugo meter.
Wolves hade överraskande nog båda nyförvärven med i startelvan. Carl Cort ersatte Steffen Iversen i anfallet och sensationellt nog stod Paul Jones i målet istället för Michael Oakes. Kenny Miller och Cort bildade anfall och Wolves satsade alltså på 4-4-2 trots bortaplan eftersom man verkligen ville vinna dagens match. På mittfältet saknades skadade Shaun Newton vars plats togs av Colin Cameron, vilket innebar att vårt "kantrande" mittfält bestod av tre innermittfältare samt Mark Kennedy längst ute på vänsterkanten.
FÖRSTA HALVLEK
Wolves hade fördel av den starka vinden men det var ändå Portsmouth som skapade den första chansen. Redan i första minuten fick vår nye målvakt Jones se bollen träffa stolpen sedan Berkovic skjutit. Matchen spelades i ett fruktansvärt högt tempo, förmodligen alldeles för fort för spelarna. Ingen spelare hade bollen någon längre stund utan den skickades i väg så snabbt som möjligt. Det var svårt att kontrollera bollen under de vidriga förhållanden som rådde, det var nästan omöjligt att beräkna hur fort bollen skulle komma mot en i den hårda vinden.
Pompey verkade ha anpassat sig snabbast till vädret och Wolves sattes under press, men när vårt försvar rensande undan gjorde medvinden att det nästan blev ett skott på mål! Efter hand kom vi in mer i matchen. Alex Rae var kvick i fötterna och Cort var målet för alla långa bollar i anfallet. Wolves taktik var att skjuta på mål eftersom vinden då skulle göra det omöjligt för målvakten att hålla bollen. Tyvärr lyckades Wolves aldrig riktigt att få fram det där givna skottläget även om vi hade ett bra passningsspel där bollen gick snabbt mellan spelarna. Framför allt på vänsterkanten var vi framgångsrika med Kennedys och Naylors samarbete, och de gick båda framåt mer än vad de gjort i de senaste matcherna.
Man tittade givetvis nyfiket på hur våra nyförvärv skulle sköta sig. Målvakten Paul Jones började matchen väldigt darrigt, det första han gjorde var att sparka bollen rakt till Sheringham och det var en ren tillfällighet att Jones inte fick hämta bollen ur eget mål. Men han spelade upp sig och gjorde en fantastisk räddning när han tippade en nick från nära håll i ribban. Han tog också två långskott på ett förtroendeingivande sätt trots att publiken hela tiden mobbade honom för hans tidigare Southampton-relationer (Portsmouth/Southampton är värsta rivaler).
Vi skapade också några halvchanser. Ett inlägg från vänster bröstade Cort ner men målvakten hann fram och täcka innan skottet kom. Rae knuffades med två händer i ryggen efter en hörna men domaren friade. Cameron gick runt sin back men istället för att passa borde han ha skjutit. Miller fick ett par halvchanser men hans skott nådde inte fram till mål. Bästa chansen hade Cort när han nickade ett inlägg från Cameron alldeles utanför stolpen.
Halvleken gick fort, det var inte många onödiga avbrott. Bara enstaka frisparkar och offsideblåsningar gjorde att matchen var väldigt öppen och man trodde att ett mål skulle kunna komma när som helst. Wolves hade klarat sig bra i en mycket viktig match som vi absolut inte hade råd att förlora. Vi hade bollen lika mycket som Portsmouth även om de hade farligare måltillfällen.
ANDRA HALVLEK
Nu var det Wolves tur att spela mot vinden. Jones hade svårt att få iväg bollen till rätt spelare. Vid ett tillfälle sparkade han bollen så att den flög bakom honom själv när den fångades av vinden! Även om Jones hade problem med sparkarna så var han desto bättre på att rädda skott. Under en period gjorde han två avancerade räddningar från nära håll (från inhopparen Yakubu) och lite senare plockade han ett hårt skott som om det vore ett äpple.
Portsmouths taktik var att skicka fram bollen mot vårt försvar och fylla på med hela laget när Wolves hade svårt att rensa undan i motvinden. Paul Butler och Jody Craddock blev satta under press och kom ofta i tidsnöd, men fick hjälp av Ince och Rae. Wolves riktade nu helt in sig på försvar och låste matchen på ett bra sätt. Detta gjorde att vårt anfallsspel blev lidande. Cort tog helt slut medan Miller hade svårt att få något uträttat.
När tjugo minuter var kvar ersatte Iversen Cort och genast blev det bättre fart på Wolves. Iversen jagade på allt som rörde sig och tacklade till sig bollen vilket gjorde att vi flyttade upp spelet rejält. Men fortfarande var det Portsmouth som hade de farligaste chanserna och bollen träffade på nytt vårt trävirke när Naylor sköt bollen i egen stolpe när han skulle rensa undan en frispark. Vår enda chans i andra halvlek var en nick från Iversen och i slutminuten kom Ganea in istället för Miller för att vi skulle vinna lite tid.
Wolves kämpade bra och på så sätt var vi värda oavgjort, men man får ändå säga att det var en mycket tursam poäng. Portsmouth hade många givna lägen som de borde ha gjort mål på, och efter deras tre ribb/stolpträffar måste det kännas tungt för dem att inte ha kunnat avgöra denna match.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Jones, 8
Irwin, 7
Craddock, 7
Butler, 8
Naylor, 7
Cameron, 5
Ince, 6
Rae, 6
Kennedy, 6
Miller, 5
Cort, 6
Iversen, 7
Ganea spelade för kort tid för att betygsättas.
