Klipp från en Gooners dagbok. Del 2.

Tankarna lämnar denna dystra, "boring" tid och nittio-talets Arsenal tar över tankegångarna. Nittio-talet. Andraplatsernas decennium.

"Ingen minns vem som kom tvåa", brukar det heta och det är sant i de allra flesta fall. I fallet Arsenal, så tror åtminstone jag att man kommer att minnas eran som Sir Alex Ferguson´s fullkomliga ödeläggning av allt motstånd man mötte, samt att Arsenal var näst-bäst.
Jag kan ge mig 17 på att om man kunde gå 50 år in i framtiden och läsa om Premier League på 1990-talet så kommer man att minnas det som en av Manchester United´s storhetstider....och att Arsenal var tvåa. Ingen tvåa har någonsin fått mer uppmärksamhet i engelsk fotboll, vågar jag lova.

Som Gooner måste man ju ändå motvilligt erkänna Manchester Uniteds storhet hittills under Premier League-tiden. Självklart erkänner man aldrig det i en direkt diskussion med ett Manchester United-fan, på samma sätt som man nekar till en viss match som enligt elaka tungor skulle ha slutat 6-1. "Det har aldrig hänt", är det enda försvarstal man behöver till såna outgrundade påhopp.

Kort sagt, nittio-talet gav oss Gooners en 10-årig läxa i hur det känns att vara nästan bäst.

"Jag undrar om Manchester United-fansen fattar vilken tung, hopplös känsla det kan vara? Jag hoppas att de får känna på det varje år åtminstone fram till år 2020.", måste småle lite efter den tanken, en trivsam sådan, så här på lördagsmorgonen.

Nåväl, tillbaka till dagens Arsenal.

Wenger. Arsene Wenger. Managern som aldrig ifrågasätts av supportrarna.
"Varför gjorde han det bytet? Nåväl, Arsene vet bäst".
"Varför vilade han Henry i den matchen? Nåväl, Arsene vet bäst".
Ord som ofta går att läsa på North Bank.
Ägnar inte mycket mer tid åt mysteriet, geniet Wenger, mer än att återigen konstatera vilken fullkomligt fantastisk prestation han har gjort med klubben och återigen ryser jag till vid tanken på att han en dag lämnar över till någon annan.
"Jag undrar om han har en son? Eller en klon? Kan det finnas en till som han? Tveksamt."

Är detta det sista slutliga steget i den trestegs-raket som är Arsenal? Lade vi grunden på Liverpools 80-tal, varvade upp motorerna på Manchester Uniteds 90-tal och nu in i det nya milleniumet så slår vi på alla raketer på högsta fart och skjuter oss rakt in i historieböckerna som laget som var 2:a på 90-talet men som tog över efter millenie-skiftet?
Är det vår tur nu? Bara framtiden kan utvisa det, men jag för min del tror starkt på det. Allting tyder på det och dessutom har vi ju Wenger kvar på bryggan. Hur kan vi gå fel då?

Min fru har vaknat och går förbi med grabben i famnen och ser mig plita ner dessa ord och frågar stillsamt: "Varför är Arsenal så viktigt för dig, det är ju bara ett spel."

Oj. Vad fel hon har. Jag försöker att förklara för henne:

"Det är så mycket mer än ett spel. För en sann supporter, eller för mig iallafall, så andas man Arsenal, man drömmer om Arsenal, man lever för Arsenal.
Om Arsenal förlorar så blöder min själ, om Arsenal vinner så skrattar den.
Om någon hånar Arsenal, eller något som har med laget att göra, så försvarar jag klubben nästan som om det vore min far, någon av mina syskon, eller min fru som blivit utsatt för förolämpningen.
Om någon säger, eller skriver något bra om Arsenal, så sprätter jag runt som en tupp i ett hönshus, precis som om det var min förtjänst att laget fick bra kritik.

I min värld, så skulle Arsenal förlora om jag inte drack morgonkaffet ur rätt mugg, eller satt på rätt soffkudde vid avspark.
Förstår man inte det, så kan man aldrig förstå varför jag kastade in min T68 i väggen så att den gick i tusen bitar bara för att vi tappade ligatitleln förra året. För någon som inte älskar ett fotbollslag så framstår jag bara som en galning, redo för närmsta psykdoktor.

Förstår du?, frågar jag.

Hon säger inget, skakar bara på huvudet och går vidare in i köket, där kaffet har bränts vid för att jag glömt bort det under tiden jag skriver ner dessa tankar om mitt underbara, kära Arsenal.

Hon kommer tillbaka och frågar:
-"Så varför skriva denna krönika? En hyllning till Wenger? En hyllning till Arsenal?"
-"Nej, det var inte tanken."
-"Så vad fick dig att skriva ner dina tankar i en krönika och sedan publicera den för övriga medlemmar på London N5?"
-"Jag förmodar att jag helt enkelt ville dela med mig av tankar som jag har kring Arsenal, mest för att det är så underbart att vara supporter idag. Trots att vi inte har vunnit något än.

Men helt Ärligt? Jag har inte en aning."

-"Ok, men du får sluta skriva nu, din son behöver blöjbyte. Du får leka med dina kamrater på Svenska Fans senare."

Erkki Alvenmod 2004-03-15 16:01:00

Fler artiklar om Arsenal