Jensa botar min Tyskirritation
Rudi Völler har öppnat dörren till förstaplatsten i landslaget för Jens Lehman. Den tävlingsinriktade tysken tackar för det och värmer upp med en friidrottstävling mot Graham Stack.
Tyskar i Londonlag har för mig tidigare mest varit en irritationskälla. I Spurs har jag genom åren retat mig mycket på Jürgen Klinsman (eftersom han var så bra), Christian Ziege (eftersom han spelar fult och dessutom är rätt ful själv) och Steffen Freund (eftersom han var Steffen Freund). Sedan hade det väl lite med deras Tottenhamkoppling att göra, men ändå.
Arsenals tyskar de senaste åren har varit lite för mediokra för att riktigt engagera klagomuren. Kan ni ens med säkerhet säga hur till exempel Stefan Malz ser ut? Och hur många av er minns överhuvudtaget den kristne Alberto Mendez? Nä, just det.
När Arsenal i somras presenterade en 34-årig tysk, med rykte om sig som hetsporre, som David Seamans efterträdare hade denne onekligen en del att bevisa. En målis från Dortmund lät ju i och för sig bra men det lät ju inte heller Gianluca Buffon.
Men bakom tekniska fransmän och hårt jobbande engelsmän står han nu där. Längst bak, lika given i förstaelvan som Seaman var i en herrans massa år. Och han verkar trivas alldeles utmärkt med det. Jens Lehman.
På 28 ligamatcher har Jensa släppt in 18 mål (minst i ligan) och har hållt nollan 10 gånger. Visserligen har Kolo, Sol, Ashley och de andra där bak bidragit en hel del till det fina defensiva resultatet, men 18 insläppta mål på 28 matcher kan man inte snacka bort hur som helst. Det krävs en mycket skicklig målvakt för att uppnå det.
Bayern Münchens lille charmtroll Oliver Kahn har flera gånger kallats världens bäste målvakt av fotbollsskribenter världen över trots upprepade misstag, som har en tendens att kvickt falla i glömska. Kahn har varit nummer ett i Tysklands landslag efter Illgner och Köpke och har således oftast hållit Jensa bakom sig.
16 landskamper har Jensa hunnit med hittills men han hoppas på mer. Och Rudi Völlers uttalande häromdagen om att Jensa kan komma att få chansen mer framöver skrämde Kahn så mycket att han var tvungen att gnälla av sig i tysk media.
-- Jag har blivit lovad att vara förste målvakt i landslaget. Jag har ju blivit lovad säger jag ju! klagade Kahn och gjorde en tavla till (som faktiskt de flesta ännu verkar minnas).
Jensa gör ingen hemlighet av att han inte är nöjd att vara reserv i landslaget och han hoppas att säsongen i Arsenal ska bidra till att så blir fallet. De två blunders han har gjort hittills i Gunnerströjan (i Kiev och i Leeds) har båda kommit till efter att han varit långt ute i plan men jag tycker de kompenseras av att Jensa flera gånger per match är ute och sparkar undan farliga djupledsbollar.
Appropå Gunnerströja: när ska laget med ligans snyggaste dräkter få en anständig målvaktströja? Förra året var den grå och gul och årets orange (med någon slags påmålad väst i lite mörkare orange färg) är rent ut sagt pinsam. Inte alls värdig en målvakt som Jensa.
Nåväl. Jensa arbetar lugnt och med ganska små rörelser i målet, precis som Wenger vill. Hans näst intill obefintliga retursläppande är mycket viktigt. Mycket viktigt, när anfallarna som hugger i straffområdet varje lördag heter saker som Crespo, Owen och van Nistelrooy.
Han gillar att utöva andra sporter också, Jensa. Han spelar tennis och har föreslagit en friidrottstävling mellan honom och reservkeepern Graham Stack. Jensa har tänkt sig en hel friidrottsdag med Stack där de ska löpa, hoppa höjd och kasta spjut mot varandra. Herregud, jag skulle ge löjligt mycket pengar för att få bevittna det.
Jensa borde nog kunna ta 1.85 i höjd, tror jag.
Nu är det väl tveksamt om Wenger tillåter något friidrottande mitt under brinnande säsong då skaderisken är rätt stor i ett 100-meterslopp för en småstel 34-årig tysk. Men det gör nog inte så mycket. Jensa får koncentrera sig på den mastiga avslutningen på säsongen och fortsätter han leverera i samma stil som han gör just nu är nog risken för ytterligare Kahn-gnäll ganska stor.
Jag har inte kvar mycket av min tveksamhet inför tyskar i London och slutar han bara med sina fåniga rörelser längs mållinjen i samband med straffar är jag nog snart helt botad.
För han är en tysk att gilla. Jens Lehman, född 1969 i Essen.
