Inför Orient-Town eller när jag slog en lufthörna på Brisbane Road
Det var en kylig dag i mars. Jag och Wolvesmannen hade ett uppdrag...
Vi hade bestämt oss, jag och Wolvesmannen Fredrik att ägna en dag åt fotbollsarenor i London. Några månader tidigare hade vi, som känt varann under flera år genom vårt yrke, upptäckt att vi ägde båda samma fanatiska fotbollsintresse, inte minst för våra favoritlag Huddersfield Town och Wolverhampton Wanderers. På den tiden befann sig Huddersfield svindlande högt upp i seriesystemet, division ett, och hade genom Steve Bruces till synes genialiska värvningar förhoppningar om att ta ytterligare ett steg upp till Premier League.
När spurten av serien närmade sig hade jag och Wolvesmannen bestämt oss för att ta oss till Huddersfield för att se Town, topplaget, ta emot Wolves, vid den tiden ett beskedligt lag i mitten av tabellen. Men i väntan på den stora dagen ville vi krydda vår resa med en dag dedikerad till Londons många fascinerande fotbollsarenor. Vi var kanske inte så effektiva, för vi hann inte med fler än tre-fyra arenor men dagen gav ett minne för livet.
Eftersom mina fina vän Cecilia, som hyst dessa två fotbollsgalningar i sitt hem i Leyton, var det givet att börja med Orients arena Brisbane Road. Den visade sig ligga bara ett par kvarter bort. Den lilla arenan, som bara tar dryga 13000 åskådare, visade sig vara ett helt underbart litet fotbollstempel. Huvudläktaren utmed ena långsidan var vansinnigt vacker (detta kan bara uppskattas av en fotbollsfetischist) frönt med klubbnamnet utmed taket. Kortsidorna bestod av asfalterade terasser utan tak och hela arena såg så där brittisk ut som bara engelska fotbollsarenor gör. När vi tassade omkring inne på arenan, för det var öppet att gå raka vägen in, möttes vi av en vaktmästare varpå jag undrade om det var ok att gå in och beskåda skönheten från planen möttes vi av en förundrad blick följt av samtycke. Andäktigt tog vi oss in på plan varpå både jag och Wolvesmannen inte kunde motstå frestelsen....Vi slog varsin lufthörna...
Kanske inte så intressant men det ska villigt erkännas att hade jag inte fastnat i vad som skulle visa sig heta Huddersfieldträsket hade jag lätt kunnat ta Leyton till mitt hjärta för den trevliga atmosfär (och den snygga kaffekoppen jag köpte i klubbshopen) som rådde runt arenan. Jag har definitivt en softspot för detta obskyra Londonlag även om jag inte vill annat än att Town förnedrar dom på lördag.
Huddersfield Town har tagit sig upp på tredje plats i tabellen och har ett gyllene tillfälle att få ett kanonläge inför de avslutande seriematcherna. Town har avsevärt förbättrat sitt bortaspel sedan nyår och med nyförvärven Abbott, Rachubka och Onoura ser det stolta Yorkshirelaget väl förberett ut. Inga nya skador har rapporterats vilket innebär att Town kan ställa samma lag på banan som slog Swansea med 3-0 i lördags. Leyton harvar i mitten av tabellen men är ganska svåra hemma där man endast förlorat fyra matcher under säsongen. Med ett följe på nära 2000 supportrar lär Town få ett fint stöd under matchen och det ska inte vara omöjligt med seger, även om en poäng inte är någon katastrof. Man får dock se upp med den farliga anfallaren Gary Alexander som gjort 12 mål under säsongen.
För övrigt vann Huddersfield matchen mot Wolves i mars 2000 med 2-0 sedan Martin Smith gjort två vackra mål, hans första sedan han värvats för att ersätta Marcus Stewart, och hoppet om Premier League levde vidare för Town.
Up the Town!
