Matchrapport: Wolves-Southampton 1-4
En hyfsad inledning blev till katastrof och nu ser det riktigt mörkt ut för Wolves.
Wolves gjorde en enda ändring sedan Chelseamatchen - Mark Clyde var skadad och det betydde att Denis Irwin tog tillbaka sin högerbacksplats. Vio Ganea, Colin Cameron och Kenny Miller hade alla lyckats undvika skador i landskampandet i veckan. Laget från vänster (4-4-2): Paul Jones - Lee Naylor, Paul Butler, Jody Craddock, Denis Irwin - Mark Kennedy, Paul Ince, Alex Rae, Henri Camara - Vio Ganea, Kenny Miller.
Trots att Molineux-publiken försökte höja atmosfären visade inte laget något större intresse att göra detta till "Årets Match". För detta var verkligen en väldigt viktig match. Manager Dave Jones och Chief Executive Jez Moxey hade gått ut i tidningarna under hela veckan och bett om hjälp från lagets tolfte man - publiken.
Men i inledningen var det en ganska lugn och rofylld tillställning. Inget av lagen spelade bra - Southamptons taktik var att spela långa bollar som deras vassa toppforwards Beattie och Phillips fick jaga på. Wolves försökte hålla mer i bollen men det gick inte tillräckligt fort och det var alldeles för småplottrigt. Båda lagen hade problem med passningsspelet så det blev inget flyt alls i spelet.
Camara fick första målchansen då han sköt strax utanför från 25 meters håll och Miller missade ett bra nickläge, men när en lång boll skickades mot vår planhalva avslöjades vår stora brist denna säsong - försvaret. Craddock verkade ha full kontroll på bollen och på den anstormande Phillips, men missbedömde situationen och BEATTIE kom farande och slog enkelt in bollen bakom Jones, 0-1 efter 25 minuter. Katastrof. En riktig försvarstabbe som sänkte arbetsmoralen i hela laget.
I publiken såg man mängder av folk som gömde huvudet i sina händer. Det var verkligen som ett slag i magen på Wolves spelare och de hade förmådde inte att svara. Publiken började knorra och tålamodet brast på en och annan. Spelet på planen blev nu sämre från Wolves sida. Riktiga nybörjarfel gjordes och stoppade många bra anfallsförsök.
Till och med Rae hade problem att hitta en guldsvart tröja med sina passningar. Ince var anonym. Kennedy försökte oftare än de flesta men det gav inte så mycket. I anfallet blev Miller och Ganea bortnickade gång på gång och de lyckades inte jobba tillsammans. Halvtidsvisslan möttes av en del buande och grymtande.
ANDRA HALVLEK
I andra halvlek kom inte Ganea ut till spel, han ersattes av Carl Cort. Men detta innebar inte någon förbättring i Wolves grundspel. Southampton gjorde sitt bästa för att dra ner på tempot och att få tiden att gå. En skada på en av deras spelare tog av någon anledning hela fyra minuter av matchtiden. Varje hörna slogs av den spelare som var längst ifrån situationen. När domaren blåste för frispark hoppade den fällda spelaren iväg tjugo meter innan han hoppade tillbaka för att slå frisparken.
En sådan frispark ledde till 0-2. Det var strax utanför vår ena straffområdeshörna. Bollen for in i folkmassan, missade Phillips huvud men LUNDEKVAM sträckte fram en fot och gjorde mål från nära håll. 0-2. Dags för Wolves att sätta in Hasselbaink för ett hat-trick och vända matchen precis som förra lördagen. Nävisst nej, han spelar ju för Chelsea...
Shaun Newton byttes in istället för Miller, vilket betydde att Camara gick upp i anfallet medan Newton tog över högermittfältsplatsen. Nu började vi faktiskt spela bättre. Newton och Camara hittade varandra med några små kombinationer och Rae tryckte också på framåt. Vårt passningsspel blev bättre även om det mesta stoppades när vi väl närmade oss deras straffområde. Denna tiominutersperiod med bra spel resulterade i ett efterlängtat reduceringsmål. Kennedy slog en fin passning till CAMARA som lyfte bollen över den utrusande målvakten. 1-2 efter 72 minuter!
Wolves började nu tro på sig själva, publiken vaknade till liv och förde ett enormt oväsen. Framför allt var målskytten Camara aktiv och lyckades så när komma bakom deras försvar ett par gånger. Men lika fort som vi hittade vårt spel så försvann det igen. Southampton spelade mer aggressivt i försvaret och fick på nytt tag i bollen.
Wolves fick mindre att säga till om, vilket medförde att vi i ren desperation flyttade upp mer folk och manager Jones bytte ut en back (Irwin) för en mittfältare (Colin Cameron). Detta straffade sig bakåt i slutminuterna. En kontring spelade fram Phillips i 89:e minuten så att han var på tu man hand med Naylor som ensam försvarare. PHILLIPS nådde fram till straffområdet och lyckades sedan slå in 1-3 bakom Jones.
För att göra det ännu värre fick PHILLIPS en ny kontringschans bara minuten senare. Denna gång var det Craddock han hade emot sig och det slutade på samma sätt, och ställningen var plötsligt 1-4. En ny förlust var ett faktum och nu vet jag inte vilket under som ska inträffa för att Wolves ska hålla sig kvar i Premier League. Sju matcher återstår, men vi har fyra raka förluster nu och det mesta talar för att det blir Nationwide-fotboll för Wolves 2004/05.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Jones, 5
Irwin, 5
Craddock, 3
Butler, 5
Naylor, 6
Camara, 7
Ince, 4
Rae, 5
Kennedy, 6
Ganea, 4
Miller, 5
Cort, 5
Newton, 6
Cameron spelade för kort tid för att betygsättas.
