En Gooners dagbok - Om Frodo hade dött - Del 2
"Jösses!", tänker jag och sätter mig upp. Jag måste stiga upp, de här drömmarna är ju helt vansinniga.
En tanke klänger sig kvar i mitt huvud då jag släpar mig ut i köket,
"undrar om jag inte ska kolla på Lord of the Rings - trilogin idag? Jag behöver bli påmind om att de goda segrar ibland."
Galenskapen i mina egna drömmar och tankar får mig att fnittra till, när jag laddar kaffebryggaren med en laddning Zoegas Mollbergska blandning.
"Originalet, Mollbergaren. Kan inte en kopp av det här få mig på bättre humör så kan inget", tänker jag och fnissar till igen.
"På bättre humör idag?", frågar min fru som sitter vid köksbordet och pluggar svenska. Jag vänder mig om och ler stort.
"Ja, det känns bättre nu", min blick lämnar min vackra fru och hittar min son som sitter i sin lilla gåstol och sprattlar med benen med en imponerande frenesi. Han ler stort och skrattar till då han få se sin pappa.
Jag fullkomligen älskar ljudet av att höra min son skratta. Det värmer min själ inifrån och det får allt annat att verka meningslöst. Ointressant. Oviktigt.
Hans jollrande skratt får mig på bättre humör och jag går ut från köket med ett stort leende på läpparna och en kopp kaffe i näven. In i kontoret för att skriva ner en krönika om Arsenals svarta vecka och slagen mot de två tornen.
Det finns viktigare saker i livet än fotboll. Faktiskt.
Visst, varenda Gooner på planeten hade förhoppningar om en trippel i år. Det kan ingen förneka. Inte ens den mest inbitne, negativa supporter kan förneka att en liten strimma hopp fanns.
Vi har aldrig varit så nära förut. Frågan är om vi nånsin kommer så nära igen.
Men för att vinna en trippel så krävs en rent otrolig tur i kombination med ett fantastiskt fotbollslag. United har gjort det. Med skicklighet och med en stor grävskopa tur. Det är vad som krävs. Vi hade inte det i år.
Men med min sons jollrande i bakgrunden vill jag ändå påminnas om de positiva aspekterna av livet och av fotbollen. Vi vann inte Champions League i år heller. Vi lämnade över FA-bucklan till Millwall eller Manchester United.
Men vi har fortfarande en fantastiskt bra chans på Premier League-titeln.
Jag minns en tid då en Premier League titel var åtråvärd för Arsenal-fans.
Jag tror andra lags supportrar fnyser åt vår bortskämdhet. De flesta andra lag hade jublat inför blotta chansen att ta en PL-titel. Jag skäms ibland över vår egen kaxighet och arrogans.
Visst, vi vill alla vinna Champions League, det är huvudmålet för Arsenal FC och det är huvudmålet för supportrarna. Men för den sakens skull är väl inte Premier League oviktig?
Jag vill gärna se årets säsong som ett fall framåt ändå. Vi var bättre i Champions League än nånsin. Vi kom närmare en CL-titel än nånsin förut och vi har fått ett nytt erkännande från övriga Europa.
Jag är helt övertygad om att Arsenal kommer att vinna Champions League. Snart. Det är bara en fråga om tid. Snart står den åtråvärda bucklan på Highbury, eller kanske Ashburton Grove.
I år kommer vi att rädda Fylke. Det är inte illa ändå.
Nästa år har vi samlat trupperna igen och våra hjältar har slickat sina sår. Då tar vi oss an de två tornen igen. Den här gången kanske det går som i boken. Ibland vinner de goda, även i verkligheten.
Febern har återigen gett efter. Tänk vilken makt ett barns jollrande kan ha.
Detta är den sjätte delen i serien om en Gooners dagbok. Nedan återfinns övriga delar.
En Gooners dagbok - Queen Cannon.
En Gooners dagbok - Flockdjur.
En Gooners dagbok - Asatro och Piresposters.
En Gooners dagbok - Del 2.
En Gooners dagbok - Del 1.
