Krönika: Division 2 nästa
Förlusten mot Derby blev den slutliga spiken i kistan. Bantams återfinnes med 99% säkerhet i Division 2 nästa säsong. Ett självmål avgjorde bottenmötet, och behöver jag nämna att det blev en uddamålsförlust?
En tung dag, och för ljusglimtarna innan Alan Combe drog ner ridån helt, bestod av målen. Låt oss hålla fram målskyttarna för Bantams. De är trots allt värda beröm för att de presterade trots 0-2 underläge. Dessa mål ledde fram till ställningen 2-2. Det kunde blivit en underbar vändning, men alltså: Alan Combe gjorde självmål i 84:e minuten, och således var det inte ens motståndarna som fick sätta den slutliga spiken i kistan. Nåväl...målen...
2-1 reducering i minut 66, Peter Atherton
2-2 kvittering i minut 79, Robert Wolleaston
Angående Robban Wolleaston trodde jag kanske att det kunde bli en slags oväntad frälsare av honom, han brukar ju inte göra mål, och nog hade detta målet kunnat få mycket mer betydelse. Efter upphämntningen hade såväl han som hela laget förtjänat det.
Jag tycker mig skönja en röd tråd denna säsong. Bantams förlorar ju inte matcherna stort, utan är med i matcherna, med några undantag. Trots detta kommer laget flyttas ned. Uddamålsförlusterna nådde rekord i antal redan på Deepdale, och rekordet växer på sig i och med dagens förlust.
Och hur var det med sena insläppta mål? Herregud, om ni vill så kan jag nog åstadkomma en tjock bibel över den varan. Minns ni Nottingham borta? Eller hemma? Eller WBA hemma? Watford borta? Jag har väl inte ens nämnt hälften av gångerna. Givetvis är det en oförmåga att släppa in mål så sent i matcherna, men samtidigt känns det inte som att Bantams förtjänar all den otur som nu drabbat laget. Självklart inte. Eller hur står saker och ting till egentligen? Julian Rhodes kanske massakrerar en spegel hemma i källaren varje kväll innan det är läggdags? Det skulle förklara ett och annat...
När Bryan Robson och Colin Todd tog över trodde nog de flesta att det skulle lösa sig. Så även jag. I synnerhet när Millwall besegrades efter en skön vändning på Valley Parade. Den matchen har jag bandad på video faktiskt. Men efter den där fina vändingen fick även Bryan Robson lära sig vad otur vill heta. Nicky Law hade då redan hunnit skriva en halv fackbok i ämnet...
"I think we deserved better". Den har man hört till leda under säsongen, och Robson har haft rätt säkert 2/3 av gångerna. Någon rättvisetabell kan jag inte konstruera till fullo, men jag kan skjuta in det att Bradford City inte hamnar på nedflyttningsplats i den. Så mycket är säkert. Kalla mig gärna partisk, men jag tror jag hade sagt så även om jag hållt på något annat lag i serien.
Vi har förresten upplevt ett stöd från många andra supportrar på Svenska Fans, en slags känsla att andra supportrar också vill ha kvar laget i ettan, och tycker att det hör hemma där även nästa säsong. Nu tvingas vi lämna er ändå, men man hoppas på återseende 2005/06. Redan nu kan man filosofera om tänkta vägar tillbaka till ettan. Kommer vi slåss mot Bristol City om det, eller går dom upp i år? Kommer Huddersfield att lägga krokben, eller missar dom sitt tänkta avancemang? Och kommer vi få revansch mot Brighton för det där "målet" som aldrig var inne i mål på Valley Parade senast lagen möttes? Tankarna är många, men väntan är lång tills vi har något intressant att spela för igen.
När säsongen drar igång är förhoppningsvis Brackenbury och Moore befriade från detta uppdrag. "Allt som kan säljas skall säljas, till varje pris". En filosofi som kanske funkar bra i andra sammanhang, men Bantams är inte någon jäkla tygrea!
Jaha...det är dags att sluta bry oss om ifall Cadamarteri kan slippa skador resten av säsongen. Eller om målvakterna kan få lite lugn för en gångs skull, utan skador, flyttar och avstängningar. Combe, förresten...han önskar nog att han fortfarande varit avstängd. Snacka om antiklimax. En idiotisk avstängning, ångerfullt återvändande i hopp om att kunna hjälpa laget i den tuffa stunden, och sedan inleder karljäveln nästa sorgliga kapitel genom att sänka klubben totalt med ett självmål i säsongens viktigaste match. Jag jag hatar dig inte Alan, men du börjar närma dig...
Bryan Robson känns......uppgiven. Och man kan inte klandra honom för att Ronnie Wallwork och Alun Armstrong inte blev kvar. Andra omständigheter gjorde att WBA och Ipswich inte ville låna honom längre. Robson inser nog att det kunde sett mycket bättre ut med dessa två. Förvisso har inte laget spelat oinspirerat det senaste, men god vilja och rätt attityd har ändå inte räckt.
Istället för en Bantamshjälte att minnas (Och varför inte? Ronnie slog an tonen fint borta mot Rotherham) blev Wallwork åter en anonym spelare i ett blivande Premier League-lag. Alun Armstrong kan också nå PL med sitt Ipswich, men det var på Valley Parade de hade chansen att bli hyllade, uppskattade och stora. Tyvärr fick de inte chansen...
Nu lägger jag även ner spekulationerna om andra lag. Bara vi slipper få med oss Derby ner i skiten så är jag nöjd. Ja, Nottingham skall väl inte åka dit, det vore också en uppenbart svår konkurrent i Division 2 nästa säsong. Wimbledon är i spillror så dom är inte ivägen för ett återtåg. Absolut inte. Däremot kanske det vore bäst att QPR fick sitt efterlängtade avancemang nu. Det känns ändå som att den klubben kommer att abonnera på en topplats tills de går upp.
Behåller vi Bryan Robson och Colin Todd? Om svaret blir ja på den frågan kommer Bantams att ha chansen till direktcomeback. En tränare som Robson nöjer sig aldrig med att stanna i tvåan, och det bör bidra till den drivkraft som skall ta oss tillbaka upp. Försvinner dessa herrar istället, vilket tyvärr är mest troligt, så är mycket av nästa säsongs öden väldigt svårbedömda. Får vi in en bra tränare så kan det bli bra. Annars vete fan, men vi skall bara ha en bra tränare. Bantams skall tillbaks!
Skillnaden mellan framgång och motgång är hårfin, och det är väl därför det känns så j-a sjukt att möta Stoke nu. Ett lag som vi förra säsongen besegrade i en minnesvärd boxingday med 4-2, och som tycktes uträknat flera gånger. Men de reste sig på 10 och tog den sista platsen i Division 1. Nu är det istället vi som kommer att åka ur, medan Stoke redan är klara för nästa säsong. Så skarp är alltså skillnaden kring strecket. De som flyttas ner får ibland en lång väg tillbaka. Det fick förresten Stoke själva när de åkte ur ettan senast, med ett färdigbyggt Britannia Stadium...
...men för att återgå till Bantams så är det schack-matt. Vi kan ta 12 poäng. Lagen ovanför får inte ta en enda till. Dom är redan 11 före. Ni som funderar över om dessa usla förutsättningar är möjliga att övervinna, borde kanske hellre fundera över om Schweiz kan vinna fotbolls-EM. Eller om Arne Hegerfors kan ta Stefan Holms plats i OS-truppen inför Athen. För det är bannemig troligare...
Så tyvärr, det är bara att säga tack för kaffet..... men låt mig åtminstone få påpeka att det smakade något så in i helvete äckligt.
