Matchrapport: Wolves-Everton 2-1
Wolves vann mot Everton, men i praktiken är vi ändå klara för nedflyttning eftersom Newcastle samtidigt svek oss och chockförlorade mot Manchester City.
Vi visste på förhand att den 1:a maj kunde bli dagen då Wolves ramlade ur Premier League. Vi hade sex poäng upp till strecket med tre matcher kvar och det var alltså bara en vinst som räknades. Även om vi skulle vinna så var Premier League-platsen i stor fara. Allt hängde på vad Manchester City samtidigt gjorde hemma mot Newcastle.
Enda förändringen i laget sen förra matchen var att Denis Irwin ersatte Oleg Luzhny som högerback. Wolves (4-4-2) fr.v. Paul Jones - Lee Naylor, Paul Butler, Isaac Okoronkwo, Denis Irwin - Mark Kennedy, Paul Ince (c), Colin Cameron, Shaun Newton - Carl Cort, Henri Camara.
FÖRSTA HALVLEK
Everton startade matchen bäst och var "all over Wolves". Wolves fick inrikta sig på försvar och plågades av snabbheten hos Evertons anfallspar Rooney och Radzinski. Bara tre minuter hade gått när Everton attackerade på vår vänsterkant, Okoronkwo lyckades inte täcka inlägget och trots att både Butler och Naylor var på plats så kunde de inte stoppa OSMAN från att nicka in 0-1. Det var en deprimerande start i denna "måste-vinna"-match.
Wolves hade fortsatt svårt att komma in i matchen och Everton såg ut som om de hade tre spelare mer på planen. Ince hängde inte med i tempot och Cameron fick inte rätt på passningarna, vi tappade innermittfältet helt. Vårt försvar var fullt av stora luckor som Evertonspelarna inte var sena att utnyttja. Både Rooney och Radzinski hade varsitt friläge som vår målvakt Jones lyckades parera.
Wolves lyckades bäst på vänsterkanten via Kennedy och han rörde sig till slut inåt i planen för att vara med i den ojämna kampen om innermittfältet. I anfallet siktade vi mest på Cort men han var ständigt omringad av försvarare. Camara var som vanligt livlig och pigg men lyckades inte få tag på bollarna som Cort försökte fördela. Newton hade en del bra saker för sig på högerkanten men dröjde för länge med passningen och tappade oftast bort bollen.
Everton testade Jones några gånger till och det kunde mycket väl ha varit 0-3 vid det här laget. Jones gjorde fina räddningar men tvekade ibland vid utrusningarna, han visste inte om han skulle stanna kvar i målet eller springa ut när det kom en genomskärare mot honom. Men alla skott motade han på ett bra sätt, och han räddade oss under den första halvleken. Rooney hade en stor chans till när bollen spelades mellan Butler och Naylor men lyckligtvis gick skottet utanför.
När domaren blåste för halvtid borde vi ha varit "döda och begravda" sedan länge, det var bara tur som gjorde att det fortfarande stod 0-1. Wolves chanser var få. Kennedy hade ett skott som strök ribban, Camara sköt bollen utanför målet ur ett halvbra läge och Cort hade haft en nick som gick strax utanför.
ANDRA HALVLEK
Wolves hade inget att förlora och attackerade mer. Cort och Camara började samarbeta på ett bättre sätt och Kennedy hade nu definitivt flyttat in i planen där han styrde det offensiva spelet. Wolves inledde med en lång rad hörnor som fick fart på publiken. Överhuvudtaget var stämningen på läktaren fantastisk under hela matchen, kanske den bästa på hela säsongen. Publiken gav verkligen allt från första minuten. Det var nästan fullsatt och nu i andra halvlek bar de fram laget. Spelarna svarade upp publiken och efter tio minuters spel så hade vi kvitterat.
Det såg från början inte speciellt farligt ut, bollen spelades mitt på Evertons planhalva. Kennedy kämpade men verkade ha förlorat bollen då Camara rusade fram till hjälp. CAMARA fick tag i bollen och skickade iväg ett slumpskott som blev ett drömmål när bollen susade i nät från 25 meters håll. Såna mål brukar inte Wolves göra, det brukar oftast vara motståndarlaget! Tillsammans med Alex Raes mål mot Bolton så var detta förmodligen årets snyggaste mål. 1-1 och publiken höjde om möjligt ljudnivån ännu mer.
Wolves attackerade nu för allt man hade och matchen var väldigt öppen. Bollen var mestadels på Evertons planhalva men även de fick ett par farliga kontringslägen. Jones räddade ett friläge, men han var inte den enda målvakten som gjorde en bra match. Evertons keeper Martyn gjorde två fantastiska parader när man redan hade skrivit in 2-1 till Wolves i protokollet.
Camara jagade för fullt och plockade bollen från tveksamma försvarare, men oftast hade ingen medspelare hunnit med upp. Wolves skickade in mängder av inlägg i straffområdet, men de flesta var något för långa. Vår mittback Butler var flitigt förekommande i Evertons straffområde för att hjälpa Cort med huvudspelet.
Det blev nästan självmål när Camara slog ett hårt inlägg från höger som en försvarare styrde precis utanför egen stolpe. Ett mål var oundvikligt. Det MÅSTE komma. Manager Jones gjorde två byten: Alex Rae kom in och ersatte Cameron på mittfältet, lite senare bytte han ut högerback Irwin för anfallare Vio Ganea så att vi övergick till 3-4-3.
Martyn fick göra räddning på räddning och det verkade ett tag som om Everton skulle härda ut. Det var inte förrän när tio minuter återstod som Wolves fick sin efterlängtade utdelning. Vi fick en frispark mitt på Evertons planhalva, lite till vänster. Bollen skickades in i straffområdet och där nickade CORT in 2-1 till Wolves! Publiken blev som tokiga, det var ett vackert mål.
Rooney kom lite senare farande på en löpboll men Jones hann före och räddade upp situationen. Det hindrade inte Rooney att fullfölja med dobbarna rakt upp i Jones ansikte och publiken skrek på utvisning. Domaren nöjde sig med gult kort och landslagsspelaren Rooney får fortsatta fördelar av domaren. Han borde ha blivit utvisad i vårt förra möte också då han knuffade Gudjonsson med båda händerna.
Tre minuters tillägg och Wolves hade matchen under kontroll, det var ingen fara och Wolves kunde räkna in sin sjunde hemmaseger för säsongen. Men tyvärr hade "topplaget" Newcastle inte lyckats ta poäng mot vår bottenkollega Manchester City. Överraskande vann City med 1-0 och det var ett dråpslag för Wolves. Om det ändå bara hade slutat oavgjort i den matchen så hade chansen fortfarande funnits.
Vi är inte officiellt nedflyttade ännu men vi måste hämta in 35 mål på Manchester City på de två avslutande matcherna, dvs vinna båda våra två sista matcher med 9-0 samtidigt som City förlorar med 0-9 två gånger om. Så, tyvärr, vi kommer att åka ur. Tyvärr, eftersom vi spelar en väldigt fin fotboll just nu. Vi har tagit sju poäng av nio möjliga de tre senaste matcherna.
Men det var i säsongsinledningen som vi tappade för mycket, vi har inte kunnat plocka igen det vi gav bort då. Det håller inte att inleda en säsong med 1-17 på de sex första matcherna. Vi får hoppas att vi kan behålla spelare som Henri Camara, Carl Cort, Kenny Miller och Vio Ganea - de kommer att massakrera försvaren i division 1 nästa säsong.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Jones, 8
Irwin, 6
Okoronkwo, 6
Butler, 6
Naylor, 5
Newton, 6
Ince, 5
Cameron, 5
Kennedy, 7
Cort, 8
Camara, 8
Rae, 7
Ganea spelade för kort tid för att betygsättas.
