Spurs-Blackburn
Jag eller datorn misslyckades med laguppställningen, men en rapport kan man ju alltid lägga in. Det blev Defoe som med sitt enda mål lyckades bryta sviten av förluster och se till att Spurs vann sista matchen hemma på WHL.
Det fanns flera chanser åt båda hållen, och det var mycket tack vare målvakterna som siffrorna hölls nere. Matchen började dock med ett meningslöst spel från båda håll, och man kunde se att matchen inte gällde något annat än slutet på en miserabel säsong. Det enda av vikt som hände i början var att Taricco blev utbytt efter skada - jag vet inte hur allvarlig - och Ziege fick komma in efter en kvarts spel.
Något vi kan ta med oss till nästa säsong som inte är bedrövelse. Något som tydligen var bedrövelse var Gardner, som nästan skänkte bort bollen i eget straffområde, men Cole bröt bollen till Stead som missade målet. Stead höll på att få göra ett mål till, men den som jag tycker ska få supporters choice of player of the year i Tottenham gjorde en suverän räddning - Keller! Jag hoppas att han är kvar ett år till i Spurs. Han är en av väldigt få som jag verkligen kan se som fullvärdigt satsande spelare denna säsong och som dessutom gjort bra ifrån sig allt som oftast.
I 69 minuten var det nära igen när Defoe chippade inte ett inlägg till Keane, men den hårda nicken satt klockrent i ribban.
Publiken hade lite roligt med Pleat denna afton och de bad alla som ville ha bort honom att resa sig upp, och det gjorde tydligen Pleat själv utan att vara medveten om vad som skreks på läktaren. Jag kan inte i mina vildaste drömmar föreställa mig att han är kvar länge till, men sent ska styrelsen vakna, det har man ju varit med om förut.
Nu är det Wolves kvar, och det har väl aldrig varit så skönt att få slut på en säsong som denna, men trenden måste brytas - kraftigt.
