WE ARE DOWN
Den 9 maj kl 17.50 svensk tid åkte Wolves ur Premier League.
Visserligen var vi i praktiken redan nedflyttade men matematiskt säkerställt blev det först efter 1-1 mot Newcastle i den näst sista omgången. Wolves är nere igen.
Suck. Vi som gladde oss så mycket åt uppflyttningen förra året. Det gick snabbt. Har det verkligen gått ett helt år sedan vi stod och puffade på segercigarrer med tårar i ögonen på the Millennium Stadium i Cardiff? Ett helt år sedan vi sjöng "Are you watching Albion?". Det känns som om Premier League bara blixtrade förbi. WRRROOOOOOOOOOM. Vad var det, jasså, Premier League? En gång till tack. Jag hängde inte med riktigt. Repris, snälla. Gärna i slow-motion. Spola tillbaka bandet.
Nu ska vi ner igen i division 1 och stångas med Rotherham, Gillingham, Crewe, Wigan och Plymouth. Millmoore Ground och Priestfield Stadium, here we come. Arenor som maxar 10.000 personer. Snålblåst och tjongfotboll. Kriga och kämpa. Bök och stök. Närkamper som smäller, spelare som står upp. Ner med huvudet, "stiff upper lipp" och "get stuck in". Kanske är det dags för oss att få fördelar i egenskap av att vara en "stor" klubb. Det var inte lätt att vara nykomling i the Premiership när man mötte de största elefanterna. Man fick inte en meter gratis. Hey Ref! Nähä, inte det.
Hur känns det nu då? Faktiskt kändes det värre när vi missade uppflyttning 2001/02, då var man knäckt i veckor. Man svor, grät och söp. Eller när Wolves sålde Robbie Keane. Man gick till närmaste irländska bar och "talade ut" med bartendern. Nu är det egentligen bara med en axelryckning som man konstaterar att vi är nere i dyngan igen. Vi hade det på känn. Vi hade det på känn efter att ha startat säsongen med 1-17 på de sex första matcherna. Det var en liten fin vink, så att säga. Detta skulle inte bli lätt någon dag i veckan.
Men vi har inte gjort bort oss. Vi har inte skämt ut oss. Vi besegrade Manchester United och tog poäng av både Liverpool och Newcastle. Vi slog även Manchester City, Leicester, Leeds, Fulham, Middlesbrough och Everton. Vi är inga sopor. Vi kan spela fotboll.
Vad ska man tro om framtiden då? Förhoppningsvis har vi lärt oss något av Premier League-besöket. Vi kommer vara hyfsat stora favoriter att ta oss tillbaka direkt igen. Nu är detta inte så lätt alltid. Att vinna på beställning. Att vara jagad. Det är betydligt lättare att klara sig kvar i en serie än att bli seriesegrare. Det vet vi mycket väl om. Det har vi stor erfarenhet av under alla år som favoriter i "the division of hell". Vi har 150 universitetspoäng i brustna hjärtan, införskaffade under hela 1990-talet.
Ett stort tack till alla motståndarsupporters som varit inne på vårt forum och hejat, stöttat, berömt och peppat oss. Vi ses snart igen - vi hoppas att det inte tar 19 år denna gång att ta oss tillbaka till högsta serien. Vi har smakat på kakan och vi vill ha mer. Vi önskar er alla lycka till i Premier League nästa säsong.
WE ARE WOLVES
