Matchrapport: Wolves-Tottenham 0-2
Denis Irwins avskedsmatch och Robbie Keanes återkomst.
Wolves sista match i Premier League och det var Tottenham som svarade för motståndet. Matchen gällde egentligen ingenting mer än att Wolves skulle försöka undvika sistaplatsen i tabellen och få de extrapengar som en 18:e plats istället för en 20:e skulle innebära.
Vi fick se Robbie Keane göra come-back på Molineux för första gången sedan han lämnade oss och detta var också Denis Irwins sista fotbollsmatch efter en fantastisk meritfylld karriär. Om detta var sista matchen i Wolveströjan även för Paul Ince, Alex Rae och Henri Camara återstår att se. När man tittade runt inne i stadion så verkade det största syftet med matchen vara att övertala Henri Camara att stanna. Det var senegalesiska nationsflaggor överallt.
Wolves lag 4-4-2 fr v: Paul Jones - Lee Naylor, Paul Butler, Isaac Okoronkwo, Denis Irwin - Mark Kennedy, Colin Cameron, Paul Ince (c), Shaun Newton - Henri Camara, Carl Cort. På bänken: Michael Oakes, Steffen Iversen, Alex Rae, Vio Ganea och Jody Craddock.
En tyst minut för den nyligen avlidne Wolveshjälten Dennis Wilshaw respekterades av alla inne på stadion och sen var det dags:
FÖRSTA HALVLEK
Wolves inledning lovade mycket. Ince tvingade fram en bra räddning av målvakten sedan Camara och Kennedy svarat för förarbetet. Camara hade en egen chans inom den första minuten och lite senare nickade Cort i ribban. Matchen spelades nästan bara på Spurs planhalva de första tjugo minuterna. Som vanligt använde man Cort som target-player medan Camara, Kennedy och i viss mån Newton sprang mycket framåt.
Domaren (playoff-finaldomaren Steve Bennett!!) gjorde en bra match, lät spelet flyta på och blåste inte för petiga saker. Wolves lyckades sällan med den sista passningen trots fint spel och det var egentligen bara en stolpskrapande frispark från Irwin som var riktigt farlig. Spurs fick till slut tag på bollen på vår planhalva efter ungefär en halvtimmes spel, och deras anfallare Defoe och Keane såg vassa ut. De hade ett farligt frisparksläge som misslyckades och därefter fick Jones göra en bra räddning efter ett volleyskott av Ricketts.
Efter 34 minuters spel öppnades Wolves försvar. Spurs passade runt bollen fint innan den stacks in i straffområdet där KEANE reagerade snabbast. Hans första försök blockerades, men returen studsade på honom och in i mål via stolpen, 0-1.
Precis som på White Hart Lane firade Keane inte målet. Inte kul att göra mål på sitt favoritlag. Keanes mål gjorde i princip att Wolves säsong tog slut, för därefter verkade vi inte alls vara på humör längre. Under resten av halvleken rörde vi knappt bollen och det var ingen i laget som direkt gjorde några allvarliga ansträngningar. Publiken som hittills hade fört ett väldigt oväsen under matchen blev också ganska tysta.
Cort hittade inte längre någon spelare att rulla tillbaka bollen till. Newton kom i ett par bra lägen men lyckades inte förvalta dem. Cameron tappade greppet om innermittfältet och Ince varnades tveksamt för en filmning i straffområdet. Han tappade mer balansen än filmade och var förbannad på domaren för det gula kortet.
ANDRA HALVLEK
Andra halvlek var om möjligt ännu mer intetsägande. Tolv minuter in på den så kunde vi alla gå och lägga oss. Naylor hade gjort ett anfallsförsök från mittlinjen men bollen stoppades och hamnade bakom honom. Av någon anledning var vår anfallare Cort den spelare som var närmast situationen och fiskade upp bollen ute vid sidlinjen. Han vände sig om och spelade en blindpassning in mot egen målvakt, men DEFOE hann mellan, rundade Jones och slog in 0-2. Vilken tabbe! Den missen gjorde att vi nu låg allra sist i tabellen.
Efter den tavlan hände ingenting. Det enda som hände var att ett antal spelare fick lämna planen av olika anledningar. Efter 67 minuter stoppades ett Wolvesanfall och Redknapp slog ut bollen, Paul Ince satte samtidigt krokben på honom, inget fult men lite onödigt. Av någon anledning tyckte domaren att detta tilltag var värt ett gult kort.
Det betydde att Ince blev utvisad och det var lite väl nitiskt av domaren, speciellt med tanke på hur tveksamt Ince första gula kort var. Ince blev fullständigt vansinnig och det tog ett antal minuter för honom att gå av planen. Han gav till slut Butler kaptensbindeln. Detta var Wolves enda röda kort på hela säsongen (Rae fick ju sitt mot Boro borttaget av FA).
Newton hade precis innan också gått ut men det var i ett byte mot Ganea. Wolves gick alltså över till tre anfallare för att få spelarna att vakna. Sedan fick Naylor också enorma applåder när han byttes ut mot Alex Rae. Mer applåder blev det när publikens älskling, Spurs Robbie Keane gick ut, men allra mest applåder hördes när Denis Irwin lämnade planen i slutminuterna till förmån för Craddock. Båda lagens fans applåderade Denis Irwin som härmed slutade en lång och otroligt framgångsrik karriär - "a great servant to english club football".
I bakgrund av alla applåder spelades det också lite fotboll. Cort och Butler hade vars ett bra nickläge som missades. Camara, Ganea och Rae testade med ett par långskott men de gick alla rakt på målvakten.
Slutsignalen ljöd och säsongen är slut - hur länge kommer det att dröja innan vi är tillbaka i högsta serien igen? Ingen vet. Efter matchen delades det ut priser. Clyde fick Årets Unge Spelare, Alex Rae blev tvåa i den stora omröstningen Årets Spelare som Henri Camara vann, Paul Ince var 3:a och Paul Butler 4:a. Publiken var helt förstummad över att Camara hade valts före Rae. Otroligt, tyckte många. Camara gjorde ju bara ett enda mål fram till mars månad och det är ju inte speciellt mycket för en anfallare. Men å andra sidan är han väldigt spektakulär i sin spelstil och de unga åskådarna gillar det.
WE'RE GOING DOWN - BUT WE'LL BE BACK.
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Jones, 7
Irwin, 7
Okoronkwo, 6
Butler, 6
Naylor, 6
Newton, 6
Ince, 6
Cameron, 6
Kennedy, 7
Cort, 5
Camara, 6
Ganea, 7
Rae, 6
Craddock spelade för kort tid för att betygsättas, han kom in bara för att Irwin skulle kunna avtackas.
