"Arroganta Arsenal!"
En tunn linje mellan tro, stolthet och arrogans. Kanske är det bara ett sätt att hävda sig och ge igen för gammal ost? Eller så är det kärlek?
Jag erkänner - jag är arrogant! Men inte när det gäller Arsenal och deras förehavanden, utan snarare enbart lättsamt sarkastisk när det gäller vissa motståndarlag.
Det verkar däremot vara en vedertagen regel bland gemene fotbollssupporter (och som inte är Arsenal-supporter) att Arsenal, Arsene Wenger och klubbens supportrar är arroganta. Självklart ska inte alla dras över samma kam. Men jag är ändå av den uppfattningen att när supportrar till andra lag gör inlägg på olika forum så är deras åsikt att Arsenal är arroganta. Detta kan även märkas bland fotbollsjournalister då tonen i många av deras alster är av sådan art att det utom några som helst tvivel lätt kan uppfattas som att deras uppfattning om Arsenal stavas arrogans. Antingen det eller så nyttjar de en form av skriftlig ironi som undertecknad inte förstår. Jag tror på det förstnämnda.
Är Arsenal arroganta? Är Arsene Wenger arrogant? Är Arsenals supportrar arroganta? Svaret på dessa frågor kan det tvistas om och något egentligt svar finns det väl inte utan är bara en fråga om uppfattning och åsikt. Däremot så ser jag i min rödvita Arsenal-värld varken Arsenal eller Arsene Wenger som arroganta.
Att det huserar så många fransmän i Arsenal har förstås en liten del i att man uppfattas som arroganta. Fransmän har en längre tid varit kända för sin "arrogance" (med ett lätt franskt uttal). När Arsenal besitter en fotbollsplan så ser jag ingen arrogans och om det skulle finnas något som skulle kunna uppfattas som en tillstymmelse av arrogans så kan jag lugnt bara konstetera att det enbart är en tro på sig självt och på sitt spel. För Arsenal besitter en kunskap som skapar pur och ren fotbollskonst. När Thierry Henry gör mål och springer ut mot hörnflaggan för att fira sitt mål och ta emot lagkamraternas "hyllningar" så anser folk att det är arrogant. Om Arsenal-spelarna, efter ett Henry-mål, firar målet i en klunga så anser folk att det är arrogant. "Varför måste alla spelarna delta i firandet? Löjligt!"
Det är så jag har förstått att många tycker. Och visst får de tycka så. Men det sårar ett Arsenal-hjärta - om än kanske bara lite grann.
När Wenger inför förra säsongen (02/03) fick frågan om hur man skulle kunna toppa den gångna säsongens (01/02) fantastiska svit då man inte förlorade en enda match på bortaplan så svarade han att det skulle i så fall vara om man kunde gå obsegrade genom en hel säsong. Observera ordet "kunde", inte ska/skulle. Bara kunde eller kan, whatever. Wengers uttalande gick igenom någon makalös uppfinning av professor Balthazar och kom ut som; "Vi ska gå obesegrade genom ligan". Wenger hånades av brittiska såväl som svenska journalister. Och han stämplades som, ja ni gissade rätt, arrogant. Trots att det som trycktes och förmedlades vidare till omvärlden inte var vad han hade sagt. Men arrogant var han.
Ironin i det hela är att Wenger den gångna säsongen fick sin moraliska revansch då man faktiskt gick genom säsongen obesegrade. Det fanns ändå de som inte kunde hylla prestationen reservationslöst utan var tvungna att antingen peka på att Wenger faktiskt sa det han påstods ha sagt (men inte sa) säsongen innnan och som man inte lyckades med eller så ansåg en del att prestationen inte var av samma dignitet som när Preston North End gick genom säsongen 88/89, på artonhundratalet, obsegrade. 22 matcher!?!? Fullkomligt befängt att de skulle vara av samma dignitet som Arsenals. Visst är det beundransvärt, men att påstå att det skulle vara större eller lika stort som att i dagens tuffa fotbollsklimat går obesegrade genom en säsong håller liksom inte. Särskilt inte när en viss London-rival värvade spelare för ca 1,4 miljarder kronor.
Vad har Wenger egentligen gjort för fel eftersom det verkar så svårt att tvätta bort den där stämpeln? Ingenting. Skulle det vara något så är det väl att han tror på sitt lag och det faktum att han är fransman. Är det en tränare på de brittiska öarna som är arrogant så är det väl han som tränar ett rödsvart lag. Maken till fräcka uttalanden och rappakalja har man sällan varken hört eller läst. I det fallet så har han skrämt upp den brittiska pressen så pass att de inte vågar ha en alltför kritisk åsikt om denne eller dennes lag. Det finns ju en relativt framgångsrik fransman att hacka på.
Nu ska tilläggas att det finns journalister som förhåller sig med en alldeles egen åsikt.
Hur står det till med Arsenals supportrar - är de arroganta?
Visst finns det små klickar med supportrar som påskinar en viss arrogans. Men jag tror att det till stor del är för att man under en längre tid, på George Grahams tid och tillbaka i tiden, fått finna sig i att höra "boring boring Arsenal" så fort man pratat med supportrar till andra lag. Och nu när man äntligen har något att komma med så infinner sig en smula arrogans. I själva verket är det en stolthet över vad klubben utvecklats till. När motståndarsupportrar emellertid försöker misskreditera Arsenal så formas en sorts arrogans hos Arsenal-supportern för att försvara det egna laget. Kalla det arrogans om ni vill. Jag kallar det kärlek till en klubb som äntligen fått blomma ut till en vacker fotbollsblomma.
Arsenal är nuförtiden ett av de lag i världen som spelar den bästa och vackraste fotbollen. Att supportrar till andra lag gång efter annan hävdar att Arsenal inte är någon storklubb så länge man inte lyckats vinna något "stort" är snarare en tydligare form av arrogans än den som bedrivs av Arsenal-supportrar. Nej Arsenal är ingen storklubb. Och för mig spelar det ingen roll. För mig är Arsenal pur och ren kärlek.
