Reid har jobb att göra
Coventry övertygar inte i säsongsupptakten. 2-2 mot Notts County
2-2 mot Notts County med en dryg vecka kvar till ligapremiären.
Peter Reid har en del att arbeta med.
Det som i slutet av förra säsongen kändes som nytt, fräscht och roligt med Eric Black som tränare, har såhär en dryg vecka innan ligan börjar bytts ut mot den vanliga olustkänslan som präglar oss Coventryfans.
Black fick laget av börja vinna igen och lagbygget såg intressant ut. Storsegrar och målrika tillställningar blev vardagsmat även om resultaten var en smula ojämna.
Nu är det alldeles för tidigt för att såga Peter Reid och det är inte min avsikt.
Men det känns ändå inte bra för tillfället.
Bara en sådan sak som att gamle, trötte Richard Shaw numera verkar bofast i backlinjen skrämmer en. Shaw funderade redan efter förra säsongen på att lägga av. Coventry ville behålla honom i organisationen som ungdomstränare eller B-lagstränare, men Reid övertalade Shaw till ännu ett år som spelare. Har man verkligen inte kunnat hitta ett bättre alternativ är Shaw som mittback så har man banne mig inte letat bra nog. Black hade börjat bygga nytt, när man nu åter börjar köra med Shaw känn det som en återgång.
Vad jag däremot skall såga är Coventrys målsättning och värvningsstrategi. Kanske inte var för sig utan tillsammans.
Coventry har inga pengar, det har vi vetat i många säsonger nu. Därför blir det värvningar av sk Free Agents, som oftast innebär att det är en spelare som är för gammal för sitt Premier League-lag och ej finns med i bilden längre, samt lån av unga löften från storklubbarna.
Richie Partridge och Steven Warnock har både kommit på lån från Liverpool, gjort bra ifrån sig och försvunnit efter säsongen. Är det sånt man bygger stabila lag på? Jag är tveksam.
När rykten om Tim Sherwood började dyka upp trodde jag inte på dem. Anledningen: Jag trodde helt ärligt att han hade lagt skorna på hyllan.
Låt oss ta en titt på de spelare som kommit och de som gått.
Lämnat:
Youssef Safri (mittfältare av internationellt mått)
Julian Joachim (näst bäste målskytt i fjol)
Mohammed Konjic (Stabil mittback bosnisk landslagsman)
Barry Quinn (från egna akademin med hjärta i klubben)
Dean Gordon
Gavin Ward (stabil backup-keeper)
Pegguy Arphexad (Se Ward)
Onandi Lowe (Anfallare med målsinne men också lite för förtjust i illegala substanser)
Michael Briscoe
Avun Jephcott (Ung, lovande anfallare från egna leden)
Kommit:
Tim Sherwood
Louis Carey
Stephen Hughes
Neil Wood
Eddie Johnson (Lån)
Bjarni Gudjonsson (Fanns redan förra säsongen i klubben)
Ingen, INGEN, skall påstå att det därmed ser bättre ut i år än mot slutet av förra säsongen.
Att då ha målsättningen att ta sig upp i Premier League denna säsong för att inleda nästa säsong på nya Jaguar Arena i PL är enbart löjligt, sätter onödig press på spelarna och ger fansen förhoppningar som aldrig kommer att infrias.
Safri skall ersättas av Sherwood som redan varit skadad.
Eddie Johnson skall ersätta Joachim, och den ständigt ifrågasatte Con Blatsis (som misslyckats i Derby, Sheffield W och Colchester) är aktuell som ersättare åt Konjic som mittback. Jo men, tjena!
Coventry ställde upp med följande manskap mot Notts County:
Shearer -
Carey (Whing 74), Davenport, Shaw (Blatsis 46), Staunton -
Gudjonsson (Jörgensen 74), Sherwood (Wood 46), Doyle (Hughes 46), Barrett (Morrell 46) -
McSheffrey (Suffo 46), Johnson (Adebola 46)
Åtta byten alltså. Reid har inte bara misslyckats med värvningarna hittills. Han har med nio dagar till premiären mot Sunderland, inte den blekaste aningen om hur han skall ställa upp laget.
Reid lovade direkt efter förra säsongen att mycket skulle ändras i truppen och att han hade en hel del tänkbara namn för truppen. Av de har de nästan inte blivit något. Istället har tidningsankor om Dion Dublin, Teddy Sheringham och Dwight Yorke florerat, något som Reid bara har spätt på genom märkliga uttalanden. Mycket snack men ingen verkstad.
Är det detta lagbygget som skall ta oss till Premier League så kan vi Coventryfans bara böja våra huvuden stilla och be att Jojar Dhinsa kommer och räddar oss och då låter till och med Gerhard Houllier som en frälsare.
