Med statistik kan man bevisa allt?
Ett titt in i statistikträsket ger spännande upptäckter?
Jag vill direkt påpeka att denna artikel inte på något sätt är ett påhopp på någon enskild spelare, eller ett försök att bevisa andra spelare storhet. Den är skriven mer som ett diskussionsunderlag till om spelarstatistik är något man som manager bör använda sig av.
Mitt intresse för lite udda statistik startade för över 20 år sedan. Minns inte vilket år det var men Liverpool var i alla fall en målmaskin som alltid vann. När lagets inte alltför spelskicklige mittback Alan Hansen skadade sig förvandlades helt plötsligt Liverpools anfallsspel till något mänskligt. Laget slutade helt enkelt göra mål. Det intressanta i detta är alltså att en spelare som knappt deltog i anfallsspelet ändå på något sätt verkade vara nyckeln. Jag forskade inte vidare i detaljer men intresset väcktes för att hitta orsaker till ett lags beteende bland sådant som gemene man inte uppfattar från åskådarplats.
I USA är man i mitt tycke alldeles för statistikberoende när det gäller idrott men man kan samtidigt inte nonchalera fakta. Det finns siffror på precis allting, och skall man hårddra det är det enda lagledningen behöver göra är att matcha de spelare med bäst statistik. Vad jag vet tillämpas denna taktik inte ens i USA men det kan vara något att tänka på. Legenden "Drillo" Olsen nådde ju stora framgångar delvis med hjälp av statistikfotboll.
Var kommer då Wolves in i bilden?
Jag förde hösten 2002 en liten debatt på SvenskaFans Wolvesforum om Kenny Millers konstiga påverkan på resultaten. Under hela hösten förlorade Wolves endast en match där Miller fanns med i startelvan, men man förlorade åtta matcher med Miller utanför startelvan. Miller startade över hälften av matcherna så statistiken var egentligen ganska häpnadsväckande. Trots detta var Miller den spelare som oftast fick kritik av supportrarna. Vad som troligen aldrig uppfattades från läktarplats var att Miller på något sätt skapade ytor åt andra spelare och att han själv inte var så lyckad spelade mindre roll. Laget förlorade ju nästan aldrig. Teorin att Miller kanske tillförde laget positivt tänkande genom sitt agerande i omklädningsrummet före match anser jag inte värd att försöka pröva. Att Miller efter jul helt plötsligt började ösa in mål är en annan sak.
Under säsongen 2003/2004 fanns där två spelare i Wolves med långa sviter av misslyckanden. När Wolves värvade Jody Craddock från Sunderland så värvade man en spelare som för länge sedan glömt hur det var att tillhöra det vinnande laget. I Wolves fortsatte Craddocks tråkiga svit och han spelade faktiskt närapå 30 raka liga- och cupmatcher utan att vinna innan sviten bröts mot Manchester C. Craddock är ingen spelare som älskas av supportrarna och många är nog inte speciellt förvånade att Craddock statistiskt totalt saknar vinnarskalle. Till Craddocks försvar måste man framföra att han faktiskt spelade i usla lag under hela perioden.
Den andra spelaren som fick ett statistiskt fiasko var Vio Ganea. En härligt hårt arbetande målfarlig anfallare som snabbt blev supportrarnas gunstling. Statistiken visar dock på att Ganea var misslyckad. Under perioden 17 januari till 8 maj startade Ganea sju tävlingsmatcher. Wolves förlorade samtliga dessa med den totala målskillnaden 6-24. Under samma period spelade Wolves elva tävlingsmatcher där Ganea saknades i startelvan. Wolves vann fyra av dessa, spelade sex oavgjorda och förlorade bara mot Bolton på övertid. Den totala målskillnaden för dessa matcher var 15-11. Det är mycket möjligt att underlaget är för litet för att vara statistiskt säkerställt som det heter men samtidigt är det rena fakta. På vilket sätt Ganea påverkade Wolves negativt både anfalls- och försvarsmässigt är för mig omöjligt att förklara. Från sidan ser han ut att tillföra laget en hel del men statistiken säger alltså tvärtom. Vill man vara riktigt elak kan man säga att Ganea var den direkta orsaken till att vi åkte ut.
Jag lämnar fältet fritt för spekulationer, sågningar av artikeln eller kanske fler exempel på där statistiken helt talar emot den verklighet man byggt upp. Avslutar med att upprepa att jag egentligen inte har några synpunkter på om vi skall vara glada att Ganea skadat sig eller att Craddock aldrig borde köpts. Gillar ju egentligen båda två och hoppas att de i framtiden bevisar att jag har fel.
