Matchrapport: Plymouth-Wolves 1-2
Tre nya poäng och Wolves är åter bäst i världen.
Vilka vinster är härligast? 5-0 på hemmaplan i en ren seriefinal? 4-3 mot den argaste lokalkonkurrenten i deras egen lejonkula? Jag har ett tredje alternativ: en riktigt oförtjänt trepoängare med ett oväntat segermål i slutminuten!
Om man ska beskriva Plymouth-Wolves så ligger det sistnämnda alternativet närmast. Vi hade verkligen tur som fick tre poäng, inte ens den mest Wolvesblinda fanatikern kan påstå att det var särskilt välförtjänt. Enlig all tillgänglig statistik: hörnor (1-8) och skott på mål (3-8) så borde vi förlorat. Men det gjorde vi inte. Wolverhampton Wanderers VANN och ååååååååh vad det känns bra!
Manager Dave Jones har fått en del kritik från olika håll. Dels för att han alltid spelar sina favoritspelare hur urusla de än är. Men också för att han plottrat för mycket med laget, han har sällan haft samma lag på planen i mer än en match. Nu har DJ i alla fall bättrat sig på den sistnämnda punkten. Han har hittat en formation som, även om de inte spelar som blivande seriesegrare, vinner matcher. Följande lag spelade igår och exakt samma uppställning har nu tagit sju poäng av nio möjliga i de tre senaste matcherna:
Wolves 4-3-3/4-4-2 (fr.v): Paul Jones - Lee Naylor, Jody Craddock, Joleon Lescott, Mark Clyde - Seol, Paul Ince, Seyi Olofinjana, Shaun Newton - Carl Cort, Kenny Miller.
Anledningen till att jag skriver 4-3-3 är att vänsterytterspelaren Seol inte jobbar bakåt en enda meter, han är mer anfallare än mittfältare. Han spelar egentligen lite överallt vilket är ganska naturligt eftersom han INTE är vänsterfotad och därför gärna vill lämna sin kant. Dessutom har han en otrolig arbetskapacitet och en mycket bra bollkänsla vilket gör honom användbar i det offensiva spelet.
FÖRSTA HALVLEK
Wolves var alltså tillbaka till sydkusten för att försöka hämta nya ligapoäng. Plymouth är erkänt starka på hemmaplan, var snudd på omöjliga hemma på Home Park förra säsongen då de som seriesegrare tog steget upp till nuvarande serie. Många Wolvessupporters hade också gjort resan, 1700 var på plats för att stötta sina guldsvarta hjältar.
Matchen började trevande. Det farligaste var ett antal frisparkar som slogs in mot respektive straffområde, men de ställde inte till något problem för försvaren. Båda lagen tog det lugnt och försökte lära känna motståndet. Man siktade på att hålla tätt bakåt i första hand, vilket medförde att Seyi Olofinjana och Paul Ince spelade väldigt djupt ner på egen planhalva för att stötta Joleon Lescott och Jody Craddock i mittförsvaret.
Matchen tände inte till förrän efter en halvtimme då Kenny Miller fälldes i anfallsposition, och han tog upp bollen med händerna för att lägga en snabb frispark. Problemet var att domaren inte hade visslat för någonting alls utan gav Plymouth frisparken för hands på Miller. Detta gjorde Miller vansinnig och domaren fick prata allvar med honom. När Plymouthspelaren Friio började lägga sig i situationen med spydiga kommentarer blev det till slut knuff/puff-fighting mellan honom och Miller, och domaren kände sig tvungen att visa upp gula kort till båda spelarna.
I slutet av halvleken kämpade Plymouth till sig ett antal hörnor i rad, men ingen av dem resulterade och spelarna kunde gå till halvtidsvila med 0-0.
ANDRA HALVLEK
Wolves och matchens hittills bästa chans kom tidigt i andra halvlek. Shaun Newton sprang igenom efter en genial genomskärare från Paul Ince, skottet från nära håll var stenhårt men tyvärr extremt felriktat och träffade inte ens målet.
Nu började Wolves flytta upp positionerna och Kenny Miller fick mer tid på sig att skapa chanser framåt. Han tog bollen och vände runt, men skottet gick utanför via en försvarare. För första gången i matchen såg det ut som om Wolves skulle kunna ta tre poäng.
Men långbollande Plymouth svarade och när de för en gångs skull anföll via kanten istället för mitt i planen så blev det mål direkt. Ett inlägg från vänster hittade den framstörtande FRIIO som kastade sig och nickade in 1-0 till Plymouth. Nu blev det bara Plymouth ett tag och 2-0 hängde i luften. Norris fick på en bra träff i utkanten av straffområdet, bollen seglade förbi en chanslös Paul Jones i Wolvesmålet, men träffade lyckligtvis stolpen med en rejäl smäll. Tack för det!
Nu kände sig manager Jones tvungen att göra lite förändringar. In kom "super sub" Kevin Cooper som ju har en förmåga att vända matcherna till Wolves fördel, ut gick Seol. Samtidigt gjordes ett byte som fick de tillresta Wolvessupportrarna att koka över och vråla ut av ilska mot Jones. Skyttekungen Miller byttes överraskande ut mot Dean Sturridge.
Sturridge startade väldigt piggt och spelade fram Cort med sin första bollkontakt, bollen smet precis utanför målet. Lite senare var det den andra inhopparen som gjorde sig synlig. Kevin Cooper susade in i straffområdet där han krokades av Gilbert precis när han skulle klippa in kvitteringen. Domaren pekade genast på straffpunkten. Straff till Wolves!
Med glädje och fasa såg vi hur Carl Cort gick fram. Miller har ju missat två straffar i år och innan honom har Cameron inte heller varit lyckad. Nu var ingen av dem på planen (lyckligtvis?) och därför visste vi att det skulle bli en ny skytt. Carl Cort alltså, med ca 15 minuter kvar av matchen. Alla blundade. CORT stegade fram och smällde in bollen, 1-1. Vi har hittat en ny straffskytt!
Vilt jubel bland Wolvessupportrarna och de hade nästan inte hunnit tystna när Cooper gjorde en idiotgrej. Han fick syn på Gilbert som ju så elakt trippat honom i samband med straffen, och bestämde sig därför för att ge honom en extra minnesbeta. Cooper kom farande som en ångvält och träffade sitt offer lite för bra. Han räckte upp handen i luften för att liksom be om ursäkt men händelsen skedde väldigt nära långlinjen och linjemannen hade full koll. Han kallade till sig huvudomaren och därefter fick Cooper ett välförtjänt rött kort.
Med en man mer satsade Plymouth allt på ett vinnande mål, men fick en riktig kalldusch i 88:e minuten då Wolves slumpartat fick in ett ledningsmål. I en enstaka attack skarvade Cort fram den gamle måltjuven STURRIDGE som högg som i gamla dagar och prickade in 2-1 via stolpen. Riktigt underbart jävla orättvist. Hahahahaha!!
Plymouth fick fem minuters övertid av domaren att försöka få något med sig från "sin" match och det var riktigt kaos hos Wolves vid ett par tillfällen. Närmast kom Wotton som sköt ett långskott i stolpen. Men detta var Wolves dag och vi kunde räkna in tre nya friska poäng i tabellen. Oj, vad skönt!
Wolves är nu bara åtta poäng från serieledning och har tre poäng upp till play-off med 37 matcher kvar att spela. I nästa ligamatch möter vi bottenlaget Cardiff hemma på Molineux. Cardiff ligger näst sist och en vinst i den matchen får oss att klättra ännu mer. Samtidigt så har vi fortfarande en del problem. Vi hade tur som fick tre poäng igår, vi "got out of jail" - men å andra sidan har vi tidigare tappat poäng på straffmissar och onödigt oavgjorda matcher, så det där jämnar ut sig i längden. Men det behövs nog fortfarande en del taktiska ändringar av manager Dave Jones innan vi kan känna oss säkra som ett topp-6-lag.
Vi spelar i ligacupen redan nu på tisdag
