One nil to the Tottenham!
Spurs grävde långa och djupa skyttegravar framför eget mål och kom undan från slaget på "Goodisomme" med tre poäng i bagaget.
Som förutspått så spelade Spurs lika snålt som förr och gav inte Everton många möjligheter att spräcka nollan. Försvaret och mittfältet ställde upp strax utanför straffområdet och sparkade bollen, Evertonspelare och mina förhoppningar om vackert spel åt helvete. Ska man vara brutalt uppriktig är det inte speciellt skoj att se Spurs i år, om man inte heter George Graham. Vi spelar försiktigt, defensivt, kompakt men ack så stereotypt.
Men å andra sidan är det i år för första gången på länge rätt skoj att läsa tabellen. Vi ligger i skrivande stund femma med endast 3(!) insläppta mål på de första åtta matcherna. Spurs har mäktat med att göra 5 mål framåt under samma period och det känns rätt berättigat med rubriken på denna rapport. Gör vi ett mål kommer vi undan med minst en poäng. Kanske kommer vi att göra som Arsenal och AIK då de var framgångsrika på 90-talet. Spela snålt, göra ett mål och sen döda matcherna. Det funkar ju rätt bra hittills.
Mot Everton startade hemmalaget klart bäst. Spurs försvarade sig desperat och det vara bara en hygglig högerstolpe och en flygande Paul Robinson som stod mellan Toffees (hur kul är det inte att ha smeknamn efter en bit godis?) och ett ledningsmål. I ärlighetens namn trodde jag inte på seger någon gång i den första halvleken. Vi backade hem, krympte ytor och slog långa bollar på Defoe och Keane. Bakåt funkade det bra men framåt var det jävlar i mig bedrövligt.
Vi var tillbakatryckta och pressade. Everton spelade mycket bra, Kilbane kom runt på sin kant, Gravesen sopade rent på innermittfältet och Bent rev stora hål i försvaret. Till skillnad från tidigare år så fanns det dock hela tiden en Spurs-spelare som täckte upp när någon blivit överspelad. Så var fallet när Bent elegant tog sig förbi King på högerkanten, dock var Edman aningen sen och jag hade inte protesterat om domaren hade blåst straff när Bent föll som en säck oskalad Bintje.
Strax därefter satte Australiern Cahill en nick i Robinsons stolpe efter långt inkast från Gravesen. Och kort därpå kom Cahill runt på kanten och lade in bollen till Osman som kom i full fart och bara hade att skotta in den om det inte varit för Robinson som kom farande och fick bollen på sig. Mirakelräddning. Everton fortsatte att ligga på och Kilbane borde nog ha gjort mål när han ur hyfsad vinkel fick på ett skott som gick strax utanför.
Dittills hade inte Tottenham varit i närheten att hota Everton. Ett par lama försök till anfall hade brutit av en konstant Evertonpress. Men nu började Spurs lyfta upp spelet en aning. Vi dominerade inte men höll iaf de blå borta från vårt mål. Keane fick till och med in en boll i mål men det var korrekt avblåst för offside. Spurs ska vara glada för att de hade 0-0 i halvtid.
Andra halvlek blåstes igång och var åtta minuter gammal när Spurs tog ledningen på en kort hörna. Undertecknad som är komplett allergisk mot korta hörnor i vanliga fall skrev ut något i stil med "Vad fan gör idioterna, korta hörnor funkar aldr.JAAAAA!!" Detta beroende på att den korta hörnan fann Simon Davies som la in bollen åt Noe Pamarot som med en distink nick i högra burgaveln gav Tottenham ledningen. I det läget helt ologiskt.
Pamarot skulle inte bara vara den som gjorde mål, han räddade också laget när Kilbane hade helt öppet mål efter att Osman hade träffat stolpen. Kilbane ska bara lägga in den när Pamarot kommer med en perfekt tackling och håller oss kvar i ledningen.
Resten av matchen förlöper utan större chanser åt något håll. Fyra saker hände som är värda att notera. Redknapp och Defoe kapade varsin spelare grovt och båda ska vara glada att de fick vara kvar på banan. Redknapp skadade Cahill så grovt att han fick utgå och Defoes tvåfotare hade klippt ett gäng ledband om den träffat.
Den tredje saken som är värd att ta med sig är att Reto Ziegler gjorde sin debut i a-lagssammanhang vilket var skoj. Om han och Edman får vänsterkanten tillsamman kommer det se extremt kul ut med två lintottar med samma frisyr som far runt.
Den fjärde saken som skedde är att nämnde Edman fick en rejäl smäll över pallet och drabbades av hjärnskakning. Lite humor var det när han - uppenbart groggy - gick in på banan efter smällen och inte hade den blekast om var han befann sig. Som tur var blev han snabbt utbytt.
Sammanfattningsvis kan man säga att Spurs spelar smart men trist. Vi vinner mot ett lag som haft bra form. Vi gör det på bortaplan och vi håller nollan. Det är inte det sämsta. Men en sak är säker - hade tränaren hetat George Graham istället för Jacques Santini hade det varit demonstrationer i Chigwell och buande från Paxton End.
Innan säsongen stack jag ut hakan och sa att vi inte kommer att göra fler än 3 mål och inte släppa in mer än 3 mål i någon ligamatch i år. Jag ändrar mig. Vi kommer inte göra fler än 2 mål och inte släppa in fler än 2 mål i någon ligamatch i år. Någon som håller emot?
P.S. Det är skönt att vara tillbaka, tack Stefan att du tjatade.
