Spurs 2, Charlton 3
Jaha, det där sög ju ganska hårt eller hur? Det är helt obegripligt att ett lag som Spurs som långa stunder i år spelat rejält gnällig defensivfotboll plötsligt ramlar ihop som en vårbudget och släpper in 3 kassar mot Charlton. Mot jävla Charlton!
Det var på många sätt det perfekta sättet att ända en i alla avseenden superpissig vecka för hårt prövade Tottenhamfans. Santini avgår under minst sagt märkliga omständigheter, Edman är fortfarande sjuk, vädret är lika kul som Adde Malmberg och jag och min tjej gjorde slut.
Tottenham spelade i första (av många) matchen under Martin Jol något som om man är väldigt frikostig kan beskrivas som usel fotboll i en timme. Matchen sumpades när man lät Shaun Bartlett (SHAUN BARTLETT FÖR BÖVELEN!) göra två hyfsat billiga mål i första halvlek. Det ena dessutom på pass av undertecknads gamle Spursfavorit Luke Young. Sedan spädde Addicks på med ett mål av Jerome Thomas efter paus som vallade bollen på Ledley King och förbi Robinson i målet.
Det enda positiva med denna match var att Michael Carrick fick göra hemmadebut och att han tog chansen och var riktigt duttig. Det var också bra att Ziegler kom in istället för den komplett formlöse Simon Davies till andra halvlek. Det finns bra mycket mer spring i de benen än vad som "Super Si" just nu besitter. Det var också Ziegler som kämade sig till två avslutslägen och på det andra gjorde Shaun Bartlett (SHAUN BARTLETT FÖR BÖVELEN!) det enda rätta och tog med handen för att slippa springa sista halvtimmen. Han var lika diskret som en vattenbuffel i en postkö när han gjorde det. Men som läget är för Spurs just nu tackar vi och tar emot.
Keane satte straffen och kanske, kanske skulle vi kunna komma tillbaka. 12 minuter senare blev det riktigt spännande när Keane jobbade tillbaka (Jo, jag lovar!) och vann en boll, frispelade Defoe som inte gjorde något misstag.
Resten av matchen var en enda lång press och kanonad mot Charltons mål. Det var på det berömda håret om vi skulle få in en boll eller ej men det gick inte. Ska man vara brutalt ärlig så var vi inte värda en kvittering med tanke på det genomusla spel vi visade upp första timmen. Men ibland är det bättre att ha tur än att vara bra.
Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
