Så du gillar inte Aftonbladet?
Egentligen är det inte så svårt att påtala brister hos någon eller något annat. Men gällande kvällspressen förefaller många tyvärr tyckas glömma en ganska viktig poäng. Vad är det som säger att kvällspressen i allmänhet och här Sportbladet i synnerhet har ett samhällsansvar att göra högkvalitativ journalistik?
Det går dagligen att läsa om hur dålig kvällspressen är. Kritiken kan komma från höger såväl som från vänster. Den kan komma uppifrån och den kan komma nerifrån. Det klagas på forum och det skrivs mer genomarbetade texter i forskarrapporter. Det är alldeles uppenbart att det inte är särskilt svårt att påtala brister hos kvällspressen.
Kvällspressen som helhet har ett dåligt rykte. Huruvida detta dåliga rykte är oförtjänt eller inte har egentligen ingen betydelse. Det dåliga ryktet är fast förankrat bland läsarna. SOM-institutet vid Göteborgs Universitet redovisar och analyserar regelbundet vad folk tycker om saker och ting. I årets redovisning "Ju mer vi är tillsammans", visar professorerna Sören Holmberg och Lennart Weibull att förtroendet för dagspressen som samhällsinstitution befinner sig på en rekordlåg nivå. De visar även att mycket tyder på att det är kvällspressen som är den största anledningen till det minskade förtroendet för pressen som helhet.
Kvällspressen lever under väldigt speciella förhållanden. Kommersialismen är väl utvecklad, och löpen handlar ofta om kändisar eller sex. Nakenchocker, misstag vi gör i sängen och vilken färg Robinson-Robban hade i ansiktet är alla förstasidestoff. När Aftonbladet en dag valde att använda sig av löpet "Fred i Bosnien" resulterade det i årets sämsta försäljning.
Men på det sportjournalistiska området är kvällspressen ledande inom dagspressen. Det finns en anledning till denna satsning på sport. Det säljer. Aftonbladet lever i en kommersiell värld och Sportbladet är en kommersiell produkt. Att kommersiella produkter framhäver sig själva är föga anmärkningsvärt. Speciellt inte då produkten är framgångsrik. Sportbladets sportbevakning överglänser det mesta inom svensk dagspress. Alternativen har färre journalister som skriver färre artiklar vilka, enligt mig, ofta har en lägre kvalitet. Sportbladets sportbevakning överglänser faktiskt det mesta inom svensk media överhuvudtaget.
Sportjournalistiken i kvällspressen håller en mycket högre nivå än nöjesjournalistiken. Martin Jönsson, chefredaktör för journalistförbundets tidning Journalisten, har diskuterat nöjesjournalistikens relativt låga nivå. Han menar att det skulle kunna se bättre ut, "det har till exempel kvällstidningarnas sportbilagor visat: där parar man störstra möjliga bredd med sakkunskap, analys och kritik på ett sätt som nöjesredaktionerna har mycket långt till i dag". Kvalitet är relativt och en förändring kan gå i båda riktningarna.
Att sportjournalistiken går i riktning mot nöjesjournalistiken är kanske inte önskvärt för oss som föredrar att läsa texter av "hög" kvalitet. Jag är själv inte förtjust i texter som handlar om huruvida Rebecca Loos eventuellt smygfilmade någon sexakt med David Beckham. Men jag tror nog att det finns kommersiella skäl till varför det går att läsa om detta under sportsidorna. Fast än så länge tillhör faktiskt denna typ av material undantaget. Och om det är ett antal artiklar av mer skvallerartad natur som krävs för att bekosta den stora merparten artiklar av högre kvalitet, ja då kanske det faktiskt kan vara värt det. Men kom ihåg, Sportbladet skriver inte om skvaller bara för att någon enskild journalist tycker att det är intressant. Sportbladet skriver i första hand om det som de själva tror säljer. Och de gör det framgångsrikt, vilket försäljningssiffrorna med största tydlighet visar.
Vissa hävdar att exempelvis tidningen Offside står för en högre nivå av sportjournalistik. Men Offside passar inte som dagstidning. Skulle den göra det hade vi nog redan haft ett sådant alternativ. Det är helt enkelt inte kommersiellt gångbart.
Vem bär då ansvaret för att sportjournalistiken inte håller högre klass i dagspressen? Är det den tidning som på senare år kanske har gjort mest för den dagliga sportbevakningen i svensk press? Är det konkurrenterna som borde satsa mer resurser på sportjournalistik? Eller är det läsarna som bara får vad de vill ha? Att den kommersiella kvällspressen agerar som den gör måste bero på att det säljer.
Sportbladet är en relativt ny skapelse. Den som minns hur sportbevakningen såg ut i dagspressen innan fenomenet med daglig sportbilaga fick genomslag får gärna reflektera över vilket som är att föredra. Det är även möjligt att välja en tidning som ännu inte har valt att satsa några extra resurser på sportjournalistiken.
Så sluta hyckla. Sluta klicka in på alla artiklar som handlar om sex och kändisar på aftonbladet.se. Sluta läs i smyg om den senaste sexchocken. Agera efter hur du säger dig tycka. Annars får du fan lära dig att tycka efter hur du agerar. Gillar du ändå inte det du ser så finns det ingen som tvingar dig att läsa.
