Hopplöst, Coventry!
Ännu en förlust. Idag mot Leeds
Nytt år, men samma gamla Coventry. Om man sparkade Eric Black på grund av ojämna resultat så kan jag för allt i världen inte förstå varför Peter Reid fortfarande är coach för klubben.
Det är som att tiden står stilla i klubben. Allt är som vanligt. Coventry är ett lindansargäng. Problemet är bara att det numera är en division under högsta serien.
Spelarna hette då Huckerby, Hartson, Boateng, Keane, Hadji, Kirkland, Breen och...Shaw. Idag heter de McSheffrey, Adebola, Doyle, Morrell, Hughes, Steele, Carey och...Shaw. Då hette lagen Liverpool, Arsenal, Manchester United, Chelsea och...Leeds. Idag heter de Gillingham, Cardiff, Wigan, Crewe och...Leeds.
Trots hemmaplan och bara en poäng upp till Leeds så kändes uppgiften idag på förhand hopplös. Coventry vann senast mot Rotherham och man har liksom vant sig att det går ett halvår mellan dubbelsegrarna.
Därför var man inte det minsta överraskad när Leeds gjorde 2-0 i mitten av andra halvlek. Gary McSheffrey friserade siffrorna i slutet av matchen, men ännu en hjärtlös tillställning från Coventrys sida kan läggas till handlingarna.
Vill ni läsa mer om matchen så rekommenderas Coventrys egen sida. Det känns liksom meningslöst att sitta och skriva hur nära det hade varit att Coventry hade gjort mål i det eller det andra läget osv. Nära skjuter ingen hare som det heter.
Det kan emellertid vara intressant att veta att ett av Reids genidrag i halvlek och vid underläge 0-1, tog ut Dele Adebola i anfallet och satte in mittfältaren Neil Wood. Detta på hemmaplan och i underläge. Sen kan man kallade det 4-3-3 om man vill men faktum kvarstår att Hughes, Wood, Barrett och Doyle är mittfältare medan McSheffrey även han lirat som yttermittfältare sedan återkomsten.
På lördag väntar Crewe i FA-Cupen. Och jag tror faktiskt att Coventry har en bra chans att vinna. Hade motståndet varit från en lägre division så hade respasset ur cupen redan varit bokat.
