Matchrapport: Wolves-West Ham 4-2
Wolves vann för andra lördagen i rad när man besegrade West Ham i en underhållande match med många mål.
Wolves ställde upp med samma lag som besegrade Millwall i FA cupen förra lördagen. Enda skillnaden var på bänken där Kevin Cooper tog Keith Andrews plats. Ingen bänkplats för Jocke Björklund denna gång heller, således.
Wolves (4-3-1-2 fr.v.): Matt Murray - Lee Naylor, Jody Craddock, Joleon Lescott, Marl Clyde - Mark Kennedy, Paul Ince, Seyi Olofinjana - Ki-Hyeon Seol - Kenny Miller, Carl Cort. På bänken: Michael Oakes, Shaun Newton, Kevin Cooper, Colin Cameron, Leon Clarke.
Intressant var publiksiffran. Förra lördagen kom bara drygt 12.000 till Molineux för att följa Wolves öde i FA cupen. Men Chief Executive Jez Moxey hade inte behövt oroa sig. Publiken kom tillbaka. 28.411 var på plats, många av dessa West Ham-supporters - åtminstone 3.000 Londonbor fyllde nedre delen av Steve Bull Stand.
FÖRSTA HALVLEK
West Ham fick matchens första chans då deras anfallare Harewood snubblade på sig själv. Domaren dömde frispark trots att närmsta Wolvesspelare var en meter ifrån! Frisparken slogs in mot straffområdet, men Wolves lyckades rensa undan med hjälp av både Naylor och Kennedy. Spelet böljade fram och tillbaka och det var en öppen match. Båda lagen hade halvchanser som ofta slutade med att bollen sköts en bit ovanför ribban eller utanför stolparna.
Rebrov sköt ett tungt skott som Wolvesmålvakten Murray parerade och i andra ändan var det Seol som testade West Hams målvakt Walker. Man misstänkte att ett mål snart skulle komma och det blev Wolves som gjorde det efter en knapp halvtimmes spel. Clyde slog en lång frispark mot West Hams straffområde, Cort vann en nickduell mot Ferdinand och bollen ramlade ner till MILLER som lyfte bollen i nät från nära håll. 1-0 Wolves!
Tre minuter senare var West Ham nära en kvittering när Harewood gjorde bort Naylor, men Rebrow och Harewood sprang lyckligtvis i vägen för varandra. I 36: minuten kvitterade West Ham på ett mycket kontroversiellt sätt, ett mål som blev halvtidsvilans givna samtalsämne.
Rebrov spelade fram Zamora och alla viftade för offside på Harewood och antagligen också Zamora. Domaren lät spelet gå vidare och ZAMORA kunde slå in bollen bakom Murray. Naylor sprang genast ut till linjemannen och det blev en lång palaver även med lagkapten Ince inblandad, men domaren hade givetvis ingen lust eller möjlighet att ändra på sin uteblivna flaggviftning och det var 1-1.
Precis innan paus hade Wolves chansen att ta ledningen. Cort gick förbi tre försvarare och passade Seol men hans stenhårda skott på väg mot mål höll på att knocka försvararen Repka och gick ut till hörna. Domaren blåste av första halvlek och matchen stod och vägde. West Ham hade varit det något bättre laget med ett säkrare och snabbare passningsspel, och de hade lyckats stoppa Wolves anfallsförsök överraskande enkelt.
ANDRA HALVLEK
West Ham startade också andra halvlek bäst och vara nära att göra ett nickmål när Mullins nådde högst på en frispark från Powell. Kort därefter lyckades Wolves keeper Murray stoppa Rebrov sedan Kennedy slagit en för lös bakåtpassning.
Därför var det ganska överraskande att Wolves kontrade till sig ett ledningsmål i 54:e minuten. Ett inlägg kom från Seol på vänsterkanten och MILLER mötte på volley vid bortre stolpen, bollen tog på målvakten och en försvarare men bestämde sig till slut för att gå över linjen och det var 2-1 till Wolves.
West Ham attackerade nu vilt och Clyde fick göra en heroisk undanrensning framför fötterna på Zamora. Men det blev ganska snart 2-2 sedan Harewood grundlurat Craddock och ZAMORA kunde enkelt peta bollen över mållinjen. Nu var West Ham ordentligt på gång och många hade nog noterat 2-3 när Ferdinand sköt ett skott som lyckligtvis träffade Clyde. Lite senare räddade Murray ett lurigt skott av Rebrov, och i nästa anfall gjorde Murray en benparad när Chadwick var framme.
Manager Glenn Hoddle bytte nu in Cameron på mittfältet istället för den passive Olofinjana och genast fick Wolves mer fart på spelet. Vi tog ledningen för tredje gången i matchen i 72:e minuten, då Wolves plötsligt anföll med fyra-fem man. Cort gick förbi Mackay och Miller försökte trycka in bollen, men Repka halvrensade undan. I nästa våg kom INCE som krutade in 3-2 till Wolves. Vilket underbart mål! Ince sprang 70 meter när han jublade åt målet och tog en extra sväng framför West Hams supporters som satt på nedre sektionen av ena långsidan.
Nu var matchen helt i Wolves ägo och chans på chans uppstod. Det blev också ett fjärde mål då CORT tryckte in bollen vid främre stolpen efter ett inlägg av matchens lirare Seol. Miller hade sedan en jättechans att göra hat-trick på volley men bollen skruvades alldeles utanför stolpen. Lescott hade också en farlig nick efter hörna men bollen gick över. På övertid sköt Cort något som alla trodde var 5-2 men volleyskottet dundrade in i burgaveln på fel sida stolpen och även om halva publiken jublade för mål så stannade siffrorna vid 4-2.
Ince avslutade matchen med en fet tackling på Williams och fick för detta tilltag ett gult kort, men det kunde inte ta bort leendet på hans läppar denna underbara eftermiddag, det var snarare än punkt för ett väl utfört arbete av vår lagkapten. Vilken skillnad hans närvaro gör på planen, vi har verkligen saknat hans ledaregenskaper och han får fart på sina slöfockar till medspelare. Well done Incey! Alla i publiken lämnade stadion med ett leende istället för det vanliga grymtandet. Hela stadion strålade av lyckliga människor, "the place was buzzing".
Men vi ska inte låta lura oss av resultatet, vi har fortfarande en del problem. Våra yttermittfältare kommer inte med i spelet i Hoddles "diamantformation", både Kennedy och Olofinjana borde ha betalt inträdesbiljett - dom stod bara och tittade på. Ytterbackarna kommer inte farande offensivt utan har snarare stora defensiva problem. Det kändes faktiskt som om West Ham borde ha vunnit denna match, de hade bättre linjer i sitt spel men de läckte bakåt rejält och det kunde vi utnyttja.
Dagens kommentar från läktaren: "If it's entertainment you wanted today, the game certainly delivered. Really good three points, after a real battle against a West Ham team with some quality in it. There was no telling at all which way this game was going to go and who was going to take the points until Carl Cort scored our fourth messy goal of the day to put the seal on the game."
SPELARBETYG
Spelarna bedömda av SwedeWolves:
(Betyg 1-10, där 6 är "godkänd")
Murray, 6
Clyde, 5
Craddock, 5
Lescott, 8
Naylor, 6
Olofinjana, 5
Ince, 8
Seol, 8
Kennedy, 5
Cort, 7
Miller, 7
Cameron, 7