Falkens Funderingar - 28 Mars 2005
Dagen till ära är det min födelsedag. Jag firar den som sig bör med att skruva av mig huvudet och släppa loss de mest fruktansvärda tankarna som bor i min skallbas. Välkomna.
Det är en fruktansvärd irriterande och gnagande känsla. En sån där känsla som inför konfirmationen. Hur smakar oblaten och vilket skonummer hade Jesus?
Den känsla som nu innefunnit sig har inget med det ovanstående att göra. Jag är konfirmerad. Oblaten smakade ingenting och Jesus hade storlek 42. Det motsvarar dock känslan jag vill beskriva.
Den irritation som väller fram i min kraftfullt maskulina och håriga kropp är uppbyggd kring en känsla att vi inte räcker till. Gunners räcker inte till i Europa och medför detta att vi håller på att tappa våra stöttepelare i laget? Vi är en fantastiskt klubb med de vackraste tröjorna, snyggaste spelarna, fräschaste dojorna, mest välfriserade ytterbackarna och det mest underbara spelet, men vi räcker fortfarande inte till i Europa.
Jag mår illa och kräks upp den burkförpackning Frolic, som jag lurade av grannens hund igår. Lättlurad liten pudel. Jag gick höger, hunden gick med i finten. Sedan gick jag vänster, hunden gick med, sedan gick jag höger igen samtidigt som jag tog hundfans koppel och virade fast i en stolpe. Och borta var Frolicen. Voff, sade doggen, uppbragd..
Men Premier League då? Visst, det är fantastiskt härligt att vara bäst i England, denna fotbollens vagga, här där allt började. Där leriga planer och hårdkokta mittfältare har dominerat historien. Att spela bort Liverpool, ManU, Chelsea från ligatiteln är underbart. Ifjol var vi bäst i världen. 38 matcher i ligan, obesegrade. Fullständigt makalöst. Men lyckades vi i Europa? Icke. Chelsea slog ut oss i kvartsfinalen. För ett par år sedan tog vi dubbeln. Bäst på ön igen. No doubt. Hur gick det i Europa? Åt helvete, igen.
Europa. Alla vill härska i Europa. "Rape and plunder". Se på Romarna, Frankerna, Karl XII, Napoleon och så Mustasch-Adolf. Europa. Är man bäst i Europa, då är man bäst i världen. Ok, Santos och några andra lag emot, men ändock. Gunners är inte ens i närheten. Jag vet, jag svär i kyrkan och prästen kommer att tvinga mig att recitera Jobs bok i bibeln.
Men det är tyvärr faktum. Wenger, världens bästa människa och tränare och en kille som jag gärna firar jul med, har varit i klubben sedan 1996. Framgångarna är begränsade. I Europa når vi kvartsfinal som längst och får sedan sitta på pubar och bese halvfigurer som Chelsea, Milan och Real Madrid slåss om Champions League-bucklan. Det är för dåligt. Vi kan knappast begära att vara med i den härliga klubben G12,G14 , G-Punkt eller vad det nu kallas. Notera nu här att jag räknar inte med UEFA-cup finalen 2000. UEFA-cupen är för förlorare. Något för Spurs eftersom man kan kvalificera sig via Intertoto.
Vissa spelare orkar dock med dessa europeiska misslyckanden och biter ihop och siktar på nästa säsong. Heder. Stor heder. Kraftig handskakning och klapp på huvudet. Men andra spelare som år efter år ser andra lag förstärka lagen ordentligt och ta sig upp till semifinaler och final ägnar nog en tanke åt att byta klubb. Man måste förstå dem, även fast de förmodligen får vissa välriktade strålar på sig i duschen.
Vi har idag ett lag som kan gå hela vägen. Det tror jag, men då måste alla vara friska och krya och huvudet är rätt påskruvat. Det händer dock alltför sällan. Ibland har spelare bytt huvud med varandra i omklädningsrummet eller tappat det i omklädningsrummet eller inte fått med sig det genom säkerhetskontrollen när man lämnat den brittiska ön. Det knyter sig fullständigt. Felpassningar, huvudlöst placeringsspel, målvaktstabbar, missade målchanser och underpresterande stjärnspelare. Listan går att göra lång.
Europa är viktigt. Att lyckas i Europa är viktigare än något annat och i mina mörkaste stunder- på natten, under täcket läsandes Astrid Lindgren-så undrar jag hur länge Wenger får tillåtas att misslyckas i Europa. Det låter illa, jag menar vi har under Wengers tid vunnit en massa titlar och aldrig varit sämre än 2:a i ligan och i år har vi chans på andraplatsen och vinna FA-cupen. Men jag skulle byta ut flertalet av dessa titlar för en Champions league-titel. Det är enormt frustrerande att ens känna sig kapabel att tänka tankarna att Wenger kanske inte är rätt man att föra oss till de europeiska titlarna. Kanske han är för genialisk och fantastisk, men saknar det idiotiska, det vansinniga som herrar Mourinho och Ferguson besitter.
I press talar stjärnorna ut om klubben och misstagen och visst har vi haft skador, oerhört mycket skador, men med en bredare trupp så hade vi nog tagit oss ur stormen på ett bättre sätt. Jag har i mina krönikor varit elak och bitsk mot ManU och kommer även fortsättningsvis att vara det, eftersom jag inte gillar dem, men icke desto mindre, så tror jag att Sir Alex långsamt finner en ny väg med sina värvningar av Rooney och Ferdinand samt lyfta in Fletcher och Ronaldo. Det kan bli oroväckande bra på sikt. Chelsea köper sig till framgångar, vilket är en annan väg om man har någon som kan lägga det ryska pusslet och Mourinho verkar kunna detta.
Vägen Wenger har gått de senaste åren har varit att fylla på med talanger och oslipade diamanter och detta kan fortfarande vara den väg som räcker för att ta FA-cuper och Premier League, men det räcker inte i Europa. Här behöver Wenger fylla på med ett par tre spelare av absolut toppklass. Detta inte bara för att lyckas i Europa utan för att förmå sina egna spelare att stanna. Vi ser redan tecken i pressen. Reyes längtar efter sin egen lilla lägereld i de andalusiska skogarna. Cole vill borsta sina tänder på Stamford Bridge, Aliadiére vill åka hem. Vieira tog lite ton i en artikel. Det pratas om att Pires är på väg bort.
För mig står Gunners och Wenger vid ett viktigt vägskäl. Europaframgång är viktigt för klubbens storhet och Wengers lagbygge. Om vi ej lyckas nästa säsong utan det blir en ny åttondel eller kvartsfinal, så börjar jag bli benägen att tro på att Wenger kanske inte är rätt man att fira jular med. Jag är benägen att säga att med dagens lag, skadefria eller inte, så klarar vi inte det. Vi måste lyfta in spelare med spetskompetenser som lyfter laget. Nytt blod. Nya idéer. Ny kraft. Injektion.
Jag vill och tror att vår franske maestro och Mr Dein vittjar kassan till sommaren och plockar fram ett par rejäla äss som lyfter laget och tar oss hela vägen i Europa 2005/2006. En europaframgång som tar oss till himmelska höjder. Sankte Per öppnar porten och hela laget släpps in. Ja, nu när Jeffers är såld, så kommer faktiskt alla in. Annars hade han fått sitta utanför och äta äpple.
Så måste det bli. Så måste det bli. Då kommer den gnagande känslan av irritation och frustration att försvinna. Då kommer jag att bjuda mina barn på oblat till påsken. Då kommer grannens hund att gå fri från mina avskyvärda niddåd och då är alla Gooners riktigt riktigt lyckliga.
