Abramovitj är olycklige Kezmans räddare i nöden
Mateja Kezman fortsätter att tala ut. Det är varma ord om Roman Abramovitj, men José Mourinho lär ge honom kalla handen.
Kezman sade i går att han funderar på sin framtid eftersom han inte får spela tillräckligt. Hans vidare uttalanden får knappast Mourinho att anstränga sig för att behålla anfallaren från Serbien-Montenegro.
- Det är synd att José Mourinho inte riktigt har trott på mig, inte har gett mig förtroendet. Jag kan inte göra en massa mål om jag bara spelar fem-tio minuter. Ole Gunnar Solskjaer kan göra det, men inte jag, säger Kezman enligt London Evening Standard.
- Jag har talat med Mourinho om min situation flera gånger, men vi ser på den med olika ögon. Han tänker en sak, jag en annan. Jag måste acceptera det eftersom Mourinho är bossen. Men jag har tänkt "varför?" och aldrig fått något svar. Jag är nummer två. Inget jag gör duger, det är känslan jag har och det är svårt att acceptera.
Mourinhos framgångsrecept ger endast utrymme för spelare som underkastar sig kollektivet. Kezman respekterar det men ser det som svårt att anpassa sig.
- Jag respekterar honom för han har nått fantastiska resultat. Han förstår också min situation från sin sida, men kan inte ändra något. Det vore galet. Det här är sättet han arbetar på och som gett honom framgång. Han känner det som att han är bäst. Det finns Mourinhous värld och det finns den andra världen.
Kezman säger att det varit ett tungt år mentalt. Det har påverkat honom även på planen och gjort honom osäker.Men den 26-årige anfallaren har fått stöd från högre ort när han behövt det.
- Abramovitj står nära spelargruppen och jag har ett bra förhållande till honom. Han är fascinerande, om man inte kände till hans bakgrund skulle man aldrig lägg märke till honom. Han har på sig enkla jeans, en billig kavaj och en billig klocka, säger Kezman.
- Han förstår mina problem. Han ringer mig och vi har varit ute och ätit. I alla avseenden är han tokig i fotboll.
Kezman har bara spelat sex ligamatcher från start sedan Chelsea köpte honom från PSV Eindhoven för fem miljoner pund. Det mesta talar nu för att sejouren i Chelsea bara blir ettårig. Han kan inte tänka sig att fortsätta vara en backupspelare.
- De senaste veckorna har jag tänkt en hel del, "är det värt det?". Vill jag ha kul i fotbollslivet? Är det här priset jag måste betala för att vinna något stort. Om det fortsätter så här är det kanske lika bra att hitta en ny plats och få spela med ett leende igen. Jag har stor respekt för spelare som Gérémi och Scott Parker, men jag förstår dem inte riktigt. De spelar knappt men ler ändå. Jag fungerar inte så. Om jag inte får spela fotboll blir jag deppad och bråkar med alla. Jag står inte ut med det här länge till. Jag har lärt mig att det viktigaste för mig är att ha kul på fotbollsplanen, i en klubb jag gillar och i en bra miljö. Så, varför inte acceptera en lönesänkning och lämna?
