Tankar kring Wolves
Dr Jon Lockley funderar lite på säsongen som varit och på framtiden.
Säsongen är slut och Wigans chairman har redan garanterat deras manager Paul Jewel minst £10m och kanske så mycket som £25m att spendera på nya spelare nu när de gått upp i Premier League. Kanske lovade han för mycket i glädjeyran, men jämför det ändå med hur det lät när Wolves gick upp: "vi måste sitta ner nästa månad och diskutera saken". Lycka till Wigan!
Men jag vill ändå avsluta säsongen med lite positivt tänkande. Den fotboll som vi spelade under början av säsongen var bland det värsta jag sett på Molineux oavsett vilken division vi befunnit oss i. Spelare som inte brydde sig det minsta, som inte kunde passa bollen tio meter, coachning som inte fanns. Plus den traditionellt förvirrade pre-seasonturnén och de snåla budgetinköpen av nya skadebenägda spelare.
När Hoddle anlände var jag långt ifrån övertygad om hans storhet och jag påstår fortfarande att hans sexmånaderskontrakt var en dålig idé av många olika skäl. Men hylla den som hyllas bör. Sedan Glenn kom har vi sakta med säkert, steg för steg, blivit ett bra fotbollslag. Andra managers i vår serie har upptäckt det och numera tvivlar deras spelare på att de kan besegra oss innan de ens kommit ut på planen.
OK, vi har mycket kvar att förbättra och vi kan fortfarande spela uselt även i våra bästa stunder. Men om du sagt till mig innan jul att Craddock, Naylor och Olofinjana skulle förvandlas till stabila spelare med uppåtgående formkurva så skulle jag aldrig trott dig. Om du skulle ha sagt att vi skulle sluta på nionde plats i tabellen och vara obesegrade i nästan 20 ligamatcher i rad så hade jag ringt efter män i vita rockar för att bära iväg dig.
När jag kom tillbaka till puben efter matchen nu senast mot Sheffield United, kunde jag och polarna konstatera: "Hey, vänta lite, vi njuter verkligen av matcherna nuförtiden!". Samma känsla verkar spelarna och den anställda personalen ha. Hoddle vinkar äntligen tillbaka till publiken (och började till och med trixa med bollen igår!). Till och med de suraste spelarna, typ Kenny Miller, pratar om att de vill stanna i klubben.
Vi ska behålla fötterna på jorden, vi har haft en hel del dåliga dagar också och gud vet hur många onödiga 1-1-matcher vi spelat. Men utan att framstå som en naiv och lättövertygad optimist så är jag inte så oroad av alla oavgjorda matcher: jag har sett det förut i Southampton när Glenn hade hand om dem. Det tog honom ett par månader att få ordning på Saints när de var usla, men han fick fason på dem till slut. Om Hoddle stannar, och det verkar faktiskt bli så, så tror jag att vår förbättring kommer att fortsätta.
Vi har lång väg att vandra, men kanske, kanske kan vi se ljuset i tunnelns ände nu.
Cheers everyone,
