Är det någon annan som börjar bli nervös?
Måndagen kryper allt närmare, samtidigt börjar det krypa alltmer i mina nerver. Någonstans längst in i hjärtat och hjärnan känns det som om vi är klara favoriter, men jag har haft fel förr. Vi har i alla fall rutinen på vår sida, både med tanke på att vi var i final förra året, dels med tanke på spelare som Teddy Sheringham.
"Intet är som väntans tider", var det någon klok man som sade. Det vete f-n om det gäller fotboll, eller idrott överhuvudtaget. På måndag kan väntan på återkomsten till högsta serien vara över för oss, eller så är det bara att inse att det blir åtminstone ett år till i ligan under Premier League, vad den nu kommer få för namn nästa säsong. Om vi skulle misslyckas med att gå upp måste vi jobba på att behålla stommen i laget. Går vi upp måste vi komplettera truppen, helt klart. Hur som helst, jag hoppas att vi alla får ett underbart sommarlov. Glöm inte att boka in 13-20 juli. Då kommer West Ham till Sverige och Kungsbacka.
För egen del så har jag suttit och funderat lite över de senaste två åren, då närmare bestämt de två senaste Hammers-åren. Våren 2003 när vi efter mycket ångest ramlade ur Premier League dog också den dåvarande West Ham-redaktionen på Svenskafans. Säsongen 2003/2004 var jag ensam skribent. Det var lite körigt stundtals, men den positiva respons man fick från er Hammers-fans sporrade verkligen. Det var ju inte bara matcherna att ta hand om, utan även försöka hålla koll på transferrykten, med mera. På våren 2004 hade det börjat dyka upp folk som ville vara med och bidra och snart var vi fyra som skrev. Tack Harald, Dicks och Martino för att ni gjort sidan till vad den är idag!
I dag är det ett väldigt drag kring West Ham här i Sverige, både på sidan och på forumet, men också på andra platser. En svensk supporterklubb håller på att växa fram. Vi reser tillsammans till Upton Park. Puben S:t George i Göteborg har blivit inofficiell klubb(pub)lokal. Utvecklingen har varit väldigt positiv och jag hoppas verkligen det fortsätter i samma stil.
Ju mer jag läst om West Ham, desto större och starkare har kärleken till klubben blivit. West Ham är en klubb med mycket stark förankring i East End, klubben har en stor och mycket lojal supporterskara, trots att framgångarna under åren inte direkt kan jämföras med de större klubbarna i London. Förr var det ofta så att spelarna också rekryterades från närområdet. Att West Ham också lyckats få fram spelare av världsklass har ju inte gått någon förbi. Klubben grundades av arbetare från Thames Iron Works och West Ham har också behållit stämpeln som "mannen-på-gatans" lag. Hammers-fans håller ihop i vått och torrt.
Framöver kommer det hända saker på Upton Park. Den östra läktaren, som kallades "Chicken Run" när det var ståplats, skall byggas om så den passar ihop med resten av den nyrenoverade och utbyggda arenan. Om vi går upp kommer de extra platserna verkligen behövas.
Närmast är det samling kring tv:n som gäller. Klockan fyra på måndag skall undertecknad stå på O'Leary's på Götgatan i Stockholm med en öl i näven och svettas. Vinner vi mot Preston innebär det att ökenvandringen vi alla tvingats till under två säsonger äntligen är över. På något underligt sätt skulle det också kännas som om allt knog som lagts ner under de senaste två åren skulle nå sitt mål, med en seger mot Preston. Det vore kanon att få ta sommarlov med en Premier League-biljett i fickan!