Legender: Frank McLintock
Nästa man ut i vår legendpresentation är lagkaptenen från 1970/71. Den magiske Frank McLintock.
Varje dubbelvinnande sida har en urkraft. 1997/98 var det Tony Adams, 2001/2002 Patrick Vieira. Den första dubbeln 1970/71 hade Frank McLintock. Han var kapten och en fullständigt hänsynslös mittbackstyp. Hans största gåva till världen dock var hans obändiga vilja. Frank McLintock ville inte förlora och som pådrivare var han fantastisk. På North Bank var hans hjärta det allra största.
Frank McLintock har ett av brittisk fotbolls mest fantastiska namn. Alla skotska barn, oavsett kön borde heta Frank McLintock. Och 1939 föddes denne McLintock i stolta Glasgow. Glasgow var en fattig stad med mycket nykomlingar från Irland och uppdelad i katoliker och protestanter. Klyftan mellan fattig och rik började växa. Här växte Frank upp.
Han tog sina första fotbollssteg i Glasgows lokala ligor. Man kan tro att denne herre alltid varit mittback, men icke. Han inledde sin karriär som mittfältare och hans framträdande pådrivaranda spreds ryktesvägen över Hadrianusmuren. 1957 stod Leicester City med kontraktsblocket och han flyttade till Leicester.
Hur var då Leicester 1957? Som 2005. Grått, trist, industrier och en massa tegelhus. Det som lyste upp himlen 1957 var att klubbens stolthet med en ung Gordon Banks i mål hade vunnit division 2. Hit kom McLintock.
1959/60 kom debuten och han blev snabbt Leicesters nyckel på mittfältet. 1961 förlorade klubben mot Spurs i FA-cupfinalen. Det var McLintocks första FA-cupfinalförlust 1963 kom den andra. Mot Manchester United. Tänk er att spela två finaler och förlora mot Spurs och ManU. Vansinnet skulle vara nära.
Gunners på 60-talet var en sorglig syn. Billy Wright var manager hade fått uppdraget att få klubben på fötter och misslyckats fullständigt. När Billy Wright anlände 1962 hade klubben gått tio år utan att ens lukta på troféer och samtidigt haft vanföreställningen att se Spurs paradera på Seven Sisters med dubbla bucklor. Var är bombplanen?
Wright var i klubben i fyra år och lyckades inte heller. Men han gjorde ett par lyckodrag. Han placerade Bob Wilson i mål och han värvade Frank McLintock.
För 80 000 pund köptes den stabile mittfältaren från Leicester för att ingjuta kraft i det sorglösa Gunners, som harvade på nedre halvan i ligan. Gick det bra? Nej inte värst. Gunners fortsatte att göra en Spurs. Vi låg runt tionde plats, var harmlösa och slog ingen. Frank McLintock debuterade 6 Oktober 1964 mot Nottingham. Dåtidens stjärnor var George Eastham, Joe Baker och Geoff Strong.
1966 tilsattes Bertie Mee som manager och ett klassiskt lag sattes ihop. Säsongen 1967/68 nådde Gunners återigen en final. Ligacupen mot Leeds. Återigen förlust. Men McLintock bet ihop och året efter var det dags igen. Ligacupfinal mot Swindon. Återigen, förlust. Det var väl då själva fan.
Inför denna final fick McLintock ett meddelande från Don Revie, Leeds legendariske manager som sade ”I hope you will be first up the stairs this time”. Tyvärr var det kutym att ligacupens förlorare plockade medaljerna först och självfallet var kapten McLintock först upp. Fjärde gången Wembleyfinal och fjärde gången förlorare.
Säsongen 1969/70 flyttades McLintock in som mittback. Orsaken var ständiga skador på Terry Neill och Garth Roberts. Det gick sådär ibörjan, men 1969/70 blev en succé och en början på Gunners härliga tid. McLintock blev äntligen en vinnare. Inter-City Fairs Cup genom seger mot Anderlecht. McLintock fick lyfta sin första buckla. Det var inte den sista.
Säsongen 1970/71 är stor för Gunners. Bertie Mees mannar var helt makalösa. Efter en skral höst så var våren helt brutal. Till slut så stod laget med en dubbel och även fast Charlie George firades mest så var nog Frank Mclintock den som var mest nöjd. Efter år av att vara förlorare var han en vinnare. När slutsignalen på Wembley löd, så var det ett crescendo av glädje och känslor hos McLintock. Efter fyra förluster var han äntligen en vinnare. Bob Wilson och de andra fick hålla i honom, då han bara ville rusa upp till the Royal Box och hämta bucklan.
McLintock hade varit instrumental i sin ledning. Som en kapellmästare hade han lett sitt lag till framgång. När det varit lågvattenmärke har McLintock tryckt på.”Come on Guys, it’s not over” har hörts över arenan. En McLintocks hjärta. Det blev en dubbel.
Frank McLintock var North Banks hjärta. Det fanns ingen sombättre personifierade North Banks och Gunners längtan efter en vinst, efter en seger, efter en titel. Efter fyra cupförluster var McLinocks kropp fullständigt genomborrad av revansch och vilja. Hans vilja och känsla för klubben flyttade North Bank ett par meter norrut. Frank McLintock var viljan personifierad och den karisma han utstrålade under de stora åren har varit svår att uppnå. Nummer fyra i Gunners uppställning stod längst bak i försvaret. Han var bara 180cm lång, men med sin fantastiska timing och personlighet, så var mycket räddat. Frank McLintock med 70-talets allra vackraste polisonger var ”mittback”. En urtyp för mittback- hårdhänt, karismatisk, huvudspelare, timing och lagkapten.
”They talk of Dave Mackay and Bobby Moor as great captains, but Frank is more inspring than either. I’m beginning to feel obsolete in the dressing room. Frank is doing as much talking as I am and working wonders with his words”. sade Bertie Mee om sin kapten.
Fantastisk.
När McLintock vann dubbeln var han 32 år gammal och på topp av sin karriär. 1971 fick han utnämningen ”Footballer of the Year”.
Året efter var han åter en förlorare. Gunners förlorade FA-cupfinalen mot Leeds. McLintocks femte finalförlust. Brutalt.
Nu börjar en mörk tid. Bertie Mees inspiration var över och efter rena misären resultatmässigt började panikvärvningarnas tid. Jeff Blockley, mittback från Coventry handlades in och Frank McLintock såg sin tid i Gunners passera revy. Han nappade på ett erbjudande från QPR och såldes i April 1973 för 25,000 Pund. Highbury grät floder, lagkamraterna undrade vad som hänt och Gunners hade förlorat ett stort hjärta.
Frank McLintock fortsatte fyra år till och var 1976 endast en poäng från att vinna ligan med 70-talets swing-gäng QPR. Vem minns inte Stan Bowles, Gerry Francis, Phil Parkes och Don Masson.
Efter spelarkarriären gjorde han några fruktlösa försök att bli manager i Leicester City och Brentford.
Det skall noteras att han är hedersmedlem i norska supporterklubben. För en gångs skull har norrmännen koll.
På senare tid har McLintock gjort sig känd som expert i Skysports.. Han var mycket populär, men en kommentar under 2004 då han jämförde Santinis avhopp från Spurs med Agatha Christies ”Ten little Niggers”, gjorde att han fick lämna TV-soffan. Han får tycka till någon annanstans.
Här slutar historien om Frank McLintock. Urkraften från Skottland, som till slut ville vinna så mycket att hela laget drevs med i viljan. Hans vilja kommer aldrig att glömmas på North Bank. En fullständigt lysande lagkapten.
Fakta:
Matcher: 403 Matcher, 23 mål.
Landskamper::8 matcher, 0 mål
Titlar:
Ligaguld 1970/71,
FA-cup-titel: 1970/71
Inter-City Fairs cup: 1969/70.
