Bokrecension: Gilly - Running with a pack of Wolves
Wolves "Main Man" har skrivit en bok.
Jag vill börja med att säga att jag absolut inte vill förhärliga våld i någon form eller av något slag. Tvärtom tar jag avstånd från allt som har med firmor och liknande grupperingar att göra.
Inte desto mindre är detta en del av Wolves vardag och därför kan man inte bara helt ignorera fenomenet speciellt om man som jag, och många med mig, är intresserad av allt som kan tänkas röra fotbollslaget Wolverhampton Wanderers.
Huvudpersonen och författaren av boken, Gilroy Shaw, är ledarfiguren av den grupp som pressen snabbt döpte "Bridge Boys". Denna formering är efterföljarna till den klassiska "Subway Army" från 1980-talet som fick sitt namn för att de attackerade Wolves motståndare vid den underjordiska gång som leder till Molineux. "Subway Army" finns inte kvar längre, det gör däremot i högsta grad "Bridge Boys".
"Gilly" beskriver med ett mustigt språk säsong efter säsong hur hans gäng stöter på motståndarnas motsvarigheter och det fascinerande är att det inte är några 70-talsstories, boken är nyskriven och sträcker sig ända in till säsongen i Premier League 2003/04. "Gilly" har även åkt på många av Englands matcher och historierna blir allt vildare när han behandlar händelser runt EM och VM. Till och med EM i Sverige 1992 får ganska stort utrymme, då "Gilly" och hans kumpaner bland annat stötte på Black Army.
Tycka vad man vill om ämnet men boken är mycket fängslande skriven, språket är brutalt och avskalat, och eftersom "Gilly" använder sitt eget talspråk så fångar han snabbt atmosfären. Här är ett exempel när "Gilly" är med England 1998 för en VM-kvalmatch mot Italien:
The copper rush in and throw a tear gas canister in the middle of us. I wipe my face and rub my eyes and try to get focused. Laying on the floor next to me is an England fan.
"You all right mate?" I ask, as I help him to his feet.
"Yea I'm all right" he replies, and his accent is the same as mine.
"Where ya from?" I ask him.
"West Brom" he replies.
Fuck me I should have let the cunt go, a fucking Baggie and I'm helping him to his fucking feet. I say no more and walk away, shaking my head.
Berättelserna fortsätter om "Gillys" besvär med den ofta provocerande polisen, som hela tiden benämns "Old Bill", och han ger ofta betyg på motståndarnas olika firmor som ibland får berömmet "they are a game as fuck".
Bokens ämne är tvivelaktigt, kanske borde man helt enkelt ignorera böcker som denna, men samtidigt är det otroligt fängslande läsning - man streckläser bokens 138 sidor utan problem.
Någon riktig förklaring till varför de slåss får man dock tyvärr inte. "Going to football with the boys it's in my blood" säger "Gilly" som trots att han är portad från själva matcherna ändå följer Wolves överallt utan att se en enda minut av fotbollen (de gånger han inte lyckas planka in).
Är ni intresserade av fenomenet "våld i anslutning till fotboll" och vill förstå hur de personer som deltager i sådan aktivitet tänker, så rekommenderar jag denna bok starkt. Den finns att köpa på www.amazon.co.uk för £6.99 (porto och frakt tillkommer).
