AFC Wimbledon - Bristol Rovers 2-3
Det blev förlust för the Dons i återkomsten till ligasystemet. Ett starkt Bristol Rovers utnyttjade hemmalagets individuella misstag men det krävdes en tufft dömd straff för att de skulle få med sig alla tre poäng hem.
Inför storpublik (4629, varav dryga 700 Rovers) ställde Wimbledon upp med samma elva som sist och den som förutspåddes i vår inför-artikel. Bristol Rovers, storfavoriter till att gå upp, startade matchen i högt tempo och under de första fem minutrarna såg det ut som det skulle bli en riktigt plågsam eftermiddag. Hemmalaget såg ut precis som de nykomingar i en högre serie som de är. Men sedan släppte nerverna lite och spelet jämnades ut och det var faktiskt Wimbledon som hade matchens första riktiga farlighet när Christian Jolley kom loss och var fri med Scott Bevan i Rovers mål. Jolley tog dock lite för mycket tid på sig och fick bara till ett fumligt avslut som Bevan kunde styra till hörna. Ett ledningsmål där och vad som helst hade kunnat hända.
Istället var det bortalaget som tog ledningen några minuter senare, närmare bestämt i den 17:e matchminuten. Seb Brown rullade ut bollen till Wellard som stog mitt på egen planhalva. Han fick dock direkt en motståndare i ryggen och fick inte kontroll på bollen. Den gick istället fram till Scott McGleish som med ett tillslag placerade bollen utom räckhåll för Brown.
Bara ett par minuter senare var det dags igen när Brett Johnson fumlade med bollen på egen planhalva. Seb Brown räddade det första skottet som kommer men sedan snappade målskytten McGleish upp returen och fick agera framspelare inför ett passivt Wimbledon-försvar och Matt Harrold kunde nicka in tvåan från nära håll. Två insläppta mål på ett par minuter som tydligt visade skillnaden mellan divisionerna. Spelare som är vana vid att ha god tid på sig blev plötsligt pressade till misstag och de misstagen uttnyttjade Bristol Rovers snabbt och effektivt.
I närmare 20 minuter satt man mest och väntade på ett tredje mål för Rovers, som effektivt stängde passningsvägar och stressade mittfält och försvarare till misstag. Men i den 40:e minuten fick Wimbledon en frispark utanför straffområdet. Luke Moore slog in den i straffområdet och där kom Jamie Stuart rusande utan markering och 1-2 var ett faktum. Vår nyutsedde lagkapteten visade vägen med en riktigt fin löpning och en hård nick. I halvtidsvilan kändes det betydligt bättre än det gjort under större delen av första halvlek.
I den andra halvleken var det ett nytt Wimbledon som kom ut och tog för sig rejält och förde matchen medan bortalaget såg skärrade ut. Det krävdes dock två byten, i den 62:a och 65:e minutrarna, för att kvitteringen skulle komma: Minshull ersatte Porter och Ademeno ersatte Jolley. Tre minuter efter bytet vann Minshull en nickduell i straffområdet och fick fram bollen till Ademeno, som påpassligt undvek offsiden och kunde trycka in kvitteringen. Stor glädje på planen, på läktarna och naturligtvis på O'Connells pub i Gamla Stan i Stockholm där vi samlats för att se matchen. Med tjugo minuter kvar att spela kändes oavgjort nu som det mest troliga resultatet men fotbollsgudarna ville annorlunda. Rovers slog ett inlägg från höger och upp hoppade Brett Johnson. Han blev dock trängd mellan två motspelare och slog upp armen för att hålla balansen. Den armen touchade bollen och domaren valde att döma straff. Den straffen förvaltade Adam Virgo på bästa sätt och nu återstod bara fem minuter av ordinare speltid. De fem, plus ytterligare fyra tilläggsminuter, räckte inte. Bortalaget stod emot anstormingen på ett lugnt och tryggt sätt och återkomsten i ligan slutade med förlust för the Dons.
Nu väntar en veckas träning innan laget gör den korta trippen till östra London för den svåra bortamatchen mot Dagenham & Redbridge. Både mot Crawley och Bristol har vi gett bort alldeles för enkla mål och det måste bli bättring där om det ska bli poäng nästa helg. Terry Browns jakt på en forward fortsätter också och nu ryktas det om förre Evertonforwarden Marcus Bent, som lösts från sitt kontrakt med Birmingham. En med hans erfarenhet kan vara precis vad truppen behöver.
