AFC Wimbledon - Port Vale 3-2
Med ett mål i den 95:e matchminuten såg Christian Jolley till att Wimbledon kunde ta säsongens första hemmaseger. En skada under uppvärmningen såg till att Jolley flyttades från läktaren till bänken och så småningom blev matchhjälte.
Efter en förlust och en oavgjord hemma på Kingsmeadow var det nu dags för tre poäng. Det började dåligt då Charles Ademeno skadade sig redan under uppvärmningen. Detta fick till följd att nye Djilali tog hans plats i anfallet och Christian Jolley tog Djilalis plats på bänken. Det var en skada som skulle visa sig lyckosam.
Wimbledon ställde upp med följande lag:
Brown
Hatton, Johnson, Stuart, Gwillim
Wellard, Porter, S. Moore
Djilali, Midson, L. Moore
Själva matchen började inte heller så bra. Port Vale var det bättre laget och i de 11:e och 18:e minuterna var Wimbledon-försvaret tvungna att rädda på mållinjen, genom Johnson och Hatton. Strax därefter prickade bortalagets Williamson stolpen. När matchens första mål kom var det ändå hemmalaget som gjorde det. Kieran Djilali, som alltså inte skulle spelat, kom fri mot Port Vales målvakt Stuart Tomlinson och han var på väg att runda densamma när han blev fälld. Domaren pekade på straffpunkten och fram klev Luke Moore. Han slog en svag straff i perfekt målvaktshöjd och Tomlinson kunde rädda. Varken han eller någon annan kunde dock inte hindra Jack Midson från att slå in returen och 1-0 var ett faktum.
Redan i halvtid gjorde Terry Brown sitt första byte då Jolley ersatte Luke Moore. Den andra halvleken hann bara bli 39 sekunder gammal innan det var kvitterat, genom Louis Dodds. De bägge lagen bytte en del halvchanser med varandra innan Gareth Gwillim klev in i handlingen. I den 60:e minuten drog han på från vänsterkanten precis vid straffområdet, ett skott som Tomlinson var chanslös på. 2-1 och nytt hopp om seger. Det var för övrigt Gwillims första mål för klubben. Port Vale bytte direkt in både Andrew Little, lånet från Rangers, och lagkaptenen Marc Richards och började ännu en jakt på kvittering. För Wimbledons del fick Djilali och Porter lämna plats för Yussuff och Minshull minuterna efter målet. Port Vale bytte även in Sam Morsy, ett byte som visade sig lyckosamt då det var denne Morsy som kvitterade hemmalagets ledning i den 84:e minuten.
Här började de flesta nog ställa in sig på oavgjort och själv började jag fundera på den här texten. Men Wimbledon ville inte nöja sig med oavgjort idag utan fortsatte sina anfallsförsök och i den femte av totalt sex övertidsminuter kom utdelningen när Christian Jolley satte 3-2. Min dator lär behöva nya högtalare efter vrålen från kommentatorerna på Radio WDON.
Det är naturligtvis viktigt att ha tagit en trepoängare på hemmaplan, det är nog en och annan spelare och ledare som andas ut lite extra efter dagens seger. Segern förefaller dock ha varit allt annat än stabil då Port Vale hade både det mesta av bollen (63% enligt BBC) och de bästa chanserna. Man kan ju dessutom inte låta bli att undra vad som hänt om inte Ademeno skadat sig strax före match...
Segern tog återigen upp Wimbledon på en playoff-plats och det ska väl ses som klart godkänt. Nu har man en vecka till på sig att slipa försvarsspel innan Aldershot borta väntar nästa lördag.
