Ajdarevic blir gärna kvar i Charlton
Säsongen är över och silly season är full gång. En myriad av spelare söker nya kontrakt runt om i världen. Astrit Ajdarevic har dock ingenting emot att stanna kvar i Charlton nu när hans korttidslån från Standard Liege löpt ut.
Under transferfönstret i januari kom Astrit Ajdarevic till Charlton. Han är en av flera spelare som genom Robert Duchâtelets köp av Charlton blir utlånad från Standard Liege. Astrit blir därmed den sjunde svensk genom historien som drar på sig den röda Charltontröjan.
Astrit är en av många spelare som redan i tidiga år vågat ta steget ut i fotbollsvärlden för att leva ut sina drömmar i jakten på att uppnå sina mål. Efter att ha debuterat för Falkenbergs FF som 15-åring kommer han in på Liverpools ungdomsakademi som 16-åring och lämnar familjen och tryggheten bakom sig. Han blir inneboende hos en engelsk familj under två år medan han utvecklas i den klassiska Liverpoolmiljön. Som de flesta andra lyckas han efter två år inte passera genom nålsögat in i A-lagsverksamheten och blir till att börja med utlånad till Leicester som han en liten tid senare skriver kontrakt med.
Jämfört när han först kom till Leicester förändras förutsättningarna och han får oerhört sparsamt med speltid. Han tvingas ta steget ned i ligasystemet när han blir utlånad till Hereford i förhoppning om att få mer speltid. Förhoppningarna grusas åter en gång och litet senare återvänder han till Sverige och Örebro. Där gör han en bejublad debut borta mot Elfsborg genom att kvittera med sin första bollkontakt i slutet av matchen, något som får Nerikes Allehandas sportskribent att övergå till poesi. Säsongen fortskrider i positiv anda och han blir mer känd för den svenska publiken. Efter säsongens slut kommer Astrit och Örebro inte överens och han skriver istället på för IFK Norrköping där det blir 40 matcher under två säsonger innan ett bud från Standard Liege gör att han åter tar steget ut i fotbollseuropa.
Klockan är cirka fem på eftermiddagen när jag får tag på Astrit på telefon, han är på väg hem efter ett möte. Tvärtemot vad man kan tro så var han väl förtrogen med Charlton redan innan han kom dit i januari. Det mesta i hans liv kretsar kring fotboll och han beskriver sig själv som litet "nördig" inom området. Han försöker hänga med i det mesta som handlar om fotboll och Charlton är känt som en bra klubb. Han har under sin tid i Liverpool och Leicester mött Charlton flera gånger och har då fått en inblick i klubben som bidragit till att han kände sig väl till mods när han blev utlånad.
Naiv och okunnig som jag är påstår jag att Belgiska ligan inte kan vara någon större utmaning då det till stora delar är en lång lunk och där det i slutänden står mellan Anderlecht och Standard Liege och där Club Brügge med ojämna mellanrum stör ordningen något. Även om den nuvarande tabellen någorlunda stödjer mitt påstående säger Astrit att ligan på senare år har blivit betydligt tätare och att åtminstone sex lag är med och fightas om seriesegern. Men klasskillnaden mellan de bästa och de sämsta lagen är stor där de flera lag på den nedre halvan av tabellen inte är bättre än lagen i Allsvenskan. Kvaliteten har successivt blivit bättre och ligan innehålle nu mer många landslagsspelare från olika länder så det finns gott om, främst, yngre talanger. Agatonismen mellan Valloner och Flamländare sätter också sin prägel på ligan där Standard Liege är det enda lag i toppen som kommer från den Vallonska delen av landet.
Tiden i Liege blev initialt lyckad och Astrit spelade många matcher under 2012. I början av 2013 kom, som en del av Robert Duchâtelets övertagande av klubben, det nya tränare som köpte över sina favoritspelare från tidigare klubbar som de byggde laget kring. Det blev alltså ånyo en tung period där han gjorde allt på träningarna för att vinna tränarnas gunst men han blev kvar i frysboxen. Oavsett yrkesval i livet vill man ju göra det man har betalt för och när möjligheten att få spela matcher på A-lagsnivå igen kändes det bara bra. Den tidigare kunskapen om Charlton gjorde att det kändes än bättre, det kändes inte som att behöva börja om från början igen. Från tiden i Leicester kände han redan Michael Morrison och framför allt Chris Powell. Lyckan var ömsesidig när Powell såg möjligheten att få in Astrit i laget. Han hade precis förlorat sina mest kreativa spelare, Yann Kermorgant och Dale Stephens, och sökte med ljus och lykta efter en ersättare. Astrit var precis den kreatören han letade efter.
Trots att han var matchotränad gav sig Astrit in med liv och lust i träningarna och han fick redan 18 januari göra debut som inhoppare borta mot Meddlesbrough och i den efterföljande FA-cupmatchen borta mot Huddersfield fick han börja från start. Recensionerna har varit positiva, hans spelförståelse uppskattas och det är inte bara jag som uppskattar spelare som vågar ta bollen in på den centrala delen av motståndarnas planhalva. Det riktiga genombrottet kom i matchen hemma mot QPR när han tillsammans med Tudgay kom in med ca 20 minuter kvar och totalt förändrade matchbilden. Astrit låg själv bakom skottet som de flesta var säkra på skulle bli segermålet men QPR's målvakt gjorde en heroisk räddning. Den efterföljande hörnan tog Astrit hand om och satte den på pannan på den normala hörnexekutorn Jackson som bekant nickade in bollen ur väldigt snäv vinkel. I den efterföljande FA-cupmatchen fick Astrit ånyo spela från start och var stor del i Charltons seger.
Astrit känner sig väldigt välkommen i Charlton och allt praktiskt har fungerat väldigt bra, klubben ställer upp och fixar och gör allt för att spelarna skall känna sig välkomna. Han ser sig själv litet som en pajas och brukar därför inte ha några problem att smälta in i gänget oavsett klubben. Stämningen i laget är, trots lagets utsatta position i ligan, väldigt god och det är en skön jargong spelarna emellan. När jag fråga om det nya skäggmodet i klubben undrar han om det är honom jag åsyftar. Jag tänker dock främst på Ben Hamer som innan han blev skadad brukade vara renrakad och nu plötsligt ser ut som en imam från mellanöstern. Han skrattar hjärtligt och att skägget är en konsekvens av en vadslagning mellan Hamer och den tidigare målvakten Alnwick. De flesta spelare underlåter inte möjligheterna att säga till Hamer att han ser förskräcklig ut och det är kanske en bidragande orsak till att skägget sitter kvar.
Hur ser han själv på Powell som tränare? Utifrån verkar han from som ett lamm men man vet ju aldrig var ulven i fårakläderna gömmer sig. De gånger jag själv träffat Powell har han verkat oerhört sympatisk och Astrit kan bara skriva under på det. Han är en fin människa, oerhört kunnig tränare med många framgångsrika år som fotbollsspelare bakom sig vilket gör det lättare för honom att tala till laget. Han vet vad han vill få ut av varje spelare och har spelförståelsen att få ihop olika spelartyper till ett lag. Hur är då Powell jämfört med andra tränare Astrit har haft? Utan att gå in på detaljer så är Powell helt klart bland de bästa tränarna han har haft. Om Powell är i ena änden så har han upplevt allt från superstrategerna, statistiknördarna till de mer eller mindre militanta ledartyperna. Jag tolkar hans svar som att han precis som den absoluta majoriteten av världens befolkning inte väljer att bosätta sig Nordkorea om valmöjligheten ges.
Intervjun äger rum innan ligamatchen mot Leicester 1 mars som Charlton sedermera förlorade klart med 3-0 i en match där ingen förutom Hamer kom upp i normal standard. Jag undrar hur han ser på det tuffa spelschemat framöver (genom vattensjuka planer och framgångarna i FA-cupen har en rad matcher fått skjutas på framtiden)? För hans egen del känns det bara roligt och stimulerande. Efter en längre tid i Liege utan att få spela några matcher så är alla matcher välkomna och i valet mellan träning och match så är valet lätt! Träningarna blir som en konsekvens av det täta matchandet ganska lätta och mycket fokus läggs på rehab.
Jag avslutar intervjun med att förhöra Astrit om hans kunskaper om Charlton och det visar sig att det finns en spricka i fotbollsnörderiet då de historiska kunskaperna brister något. För att hjälpa honom på traven när han framöver förmodligen kommer träffa supportrar som kan Charltonsvenskarna på sina fem fingrar får han detaljerad kunskap om en av klubbens gunstlingar Hans Jeppson som fortfarande har det främsta goalratiot i klubben. Att Charlton har en svensk supporterklubb känner han dock till vilket naturligtvis ger en extra guldstjärna! Att vi sponsrar hans matchtröja känner han dock inte till men han känner sig hedrad.
Sedan intervjun ägde rum förlorade Charlton i FA-cupens 6 omgång borta mot Sheffield United och Chris Powell fick sparken. Ajdarevic fick dock förtroende även under den nye managern José Riga och kunde hjälpa Charlton att säkra nytt kontrakt. Ny manager i form av belgaren Bob Peeters har offentliggjorts, kvarstår att se om Ajdarevic ingår i hans framtidsplaner.
