Årets spelare i Derby County; del 5
Årets Spelare 2007/08: Derby Countys Supportrar
Att Derby County har hängivna supportrar kan knappast undgå någon som läser dessa rader. Med undantag för några perioder genom åren kan man knappast kalla anhängarna medgångssupportrar. Om vi talar om nutid visade supportrarna sin kärlek till klubben och dess existens genom att runt tiotusen marscherade till ett utsålt Pride Park den 30 januari 2022 när klubben höll på att försvinna. De var med och satte publikrekord 1969, när laget var åter i högsta divisionen, på Baseball Ground med 41.826 i 5-0-matchen mot Tottenham Hotspurs. Vi ser idag ett snitt på cirka tjugosjutusen åskådare i den tredjedivisionen för att inte tala om att biljetterna till bortamatcherna ryker i ett nafs.
Det är en säsong på 2000-talet som sticker ut ordentligt, både på planen och på läktaren. Jag talar om säsongen som många av oss supportrar försökt radera ur minnet, 2007/08. Efter en grym insats på Wembley i maj 2007 mot West Bromwich Albion och Stephen Pearsons förlösande mål väntade äntligen Premier League igen. Det började hyfsat i första matchen mot Portsmouth inför 32.176 åskådare där en sen kvittering av Colin Todds grabb Andy gav en premiärpoäng. Tyvärr följdes det av fyra raka förluster. Så kom måndagen den 17 september, som skulle visa sig vara den bästa dagen på hela säsongen. I den TV-sända matchen inför ett fullsatt Pride Park togs en trepoängare mot Newcastle United efter Kenny Millers rökare från 25 meter.
Var det vändningen? Fem insläppa mot Arsenal kommande lördag gav svaret – nej! Under oktober till början spelade Derby sju ligamatcher, utan att göra ett enda mål. Inte ens ett skifte av manager från Billy Davies till Paul Jewell hjälpte poängskörden. Våren var en kopia av hösten och det var ren förnedring både på hemma- och bortaplan. Någon kan ju undra om vi ens var nära att ta en andra trepoängare, så var det faktiskt. Säsongens favoritmotståndare Newcastle var nära att kamma noll poäng hemma på St James Park men en sen magpieskvittering gav hemmalaget en poäng. Fyra av sex möjliga poäng mot Newcastle blev Derbys facit, hade vi enbart mött dem i 38 ligaomgångar så kanske……..Tjugondeplatsen i ligatabellen prenumererade vi på sedan slutet av oktober. Poängskörden efter en seger och åtta kryss blev elva poäng, en pinsam siffra. Det är inget jag skulle önska några andra klubbars supportrar få uppleva, nåja – kanske ett par klubbars om jag tänker efter….
Det mest frapperande under säsongen i Premier League var att åskådarantalet på Pride Park aldrig var under trettiotusen, med toppnoteringen 33.087 i sista ligaomgången mot Reading, och att de tilldelade biljetterna till bortamatcherna gick åt fort. Om antalet åskådare skulle successivt sjunka hade det nog inte förvånat någon. Vad är det som får en supporter att återkomma efter tex sex insläppta mål hemma mot Aston Villa? Möjligt att det är det som identifierar en sann Ramsanhängare, vi finns där i vått och torrt.
Årets Spelare-priset skall gå till den som varit mest tongivande under säsongen. Det fanns 38 spelare att välja på. Kanske försvarsspelaren Darren Moore som startade 29 matcher, interna skytteligavinnaren Kenny Miller med fyra fullträffar eller målvakten i arton av matcherna Stephen Bywater. I ett lag som gör 20 mål på 38 matcher och släpper in 89 är det inte lätt att finna någon. Det fanns dock ett inslag som definitivt höll PL-klass och det var Derby Countys supportrar och självklart var det dessa som skulle uppmärksammas och få priset.
