Arsenal 0 - 0 Sunderland
Toppen mot botten i formtabellen drabbades samman på Emirates i helgens enda mållösa match. Det var en missad möjlighet för Arsenal att verkligen sätta press på serieledande Manchester United som, vid Arsenalvinst, bara hade varit 1 poäng före.
Wenger var tvungen att rota omkring länge, långt in i spelartruppens dunklaste vråer där solen inte skiner, för att kunna ställa 11 spelare på banan efter den senaste tidens stenhårda matchande. För att inte nämna de obligatoriska skadorna på nyckelspelare. Denilson och Diaby fick således blåsa bort dammet från fotbollsdojorna som om de vore antika biblioteksböcker och hoppa in i hetluften. Ju mindre som blir sagt om den travestin desto bättre.
Överlag var det dock en väldigt ordinarie startelva. Kanske något förvånande med tanke på vad som komma skall. I försvaret fick Szczesny, Sagna, Djourou, Koscielny och Clichy chansen att reparera sina brott mot mänskligheten (insatsen mot Birmingham) medan ovan nämnda Denilson och Diaby var de två sittande mittfältarna. Wilshere, Arshavin och Nasri spelade bakom Bendtner på topp.
Första halvlek
Det såg till en början ut som att Arsenal ställt 11 bakfulla spelare på banan då det var letargiskt, slarvigt och allmänt oinspirerat halvleken igenom. Sen finns det ju vissa spelare (jag nämnar inga namn, Denilson) som alltid spelar med samma angelägenhet och iver som de flesta klarar av dagen efter, men det är en annan sak.
Arsenal hade problem att få igång sitt vanliga lir. Visst, Sunderland spelade mycket bra på sin egen planhalva med väldigt tät markering på mittfältet, vilket verkar vara den vägen Bruce tar när han möter Arsenal, men lite av skulden lastas på Diaby och Denilson. Diaby stod mest och stampade på bollen - han är inte mycket av en passningsspelare att börja med - medan en Denilson helt utan självförtroende inte är den man vill ska starta anfallsvåg efter anfallsvåg. Wilshere såg inte mycket av bollen i Cesc-rollen och kom djupare och djupare för att få känna på bollen.
Som en konsekvens var det inte mycket utav klara målchanser. Bendtner var nära här och där; slängde sig lite för sent för att nå ett Clichy-inlägg, behandlade bollen likt ett sjölejon med stelkramp när han var på väg igenom och de gånger han gjorde allt rätt så var Mignolet i vägen. En hörna från Wilshere slutade med att Bendtner försökte sig på en cykelspark från nära håll men som hamnade i famnen på en rätt så obesvärad bortamålvakt. Dansken tvingade dock Mignolet till en riktigt svettig räddning också. Wilshere, som för en gångs skull tagit sig loss från den halvnelson Muntari hade kopplat på honom under hela första halvleken, chippade fram en fin passning till Bendtner bakom Sunderlands backlinje och våran nummer 52 drog till på halvvolley - Mignolet med en fantastisk reflexräddning.
Utöver det så drog Nasri på sig pjäxorna och åkte slalom (puckelpist, Bramble, klumpig - alla ingredienserna till ett skämt är där, sätt ihop det själv) genom Sunderlands försvar men inte mer än så. Vi noterar också att Sessegnon besvärade Clichy lite då och då och, efter lite patenterat pojklagsförsvarande från den franske vänsterbacken, slängde Sessegnon iväg ett farligt skott som Szczesny fick sträcka ut ordentligt för att ta.
Första halvleken summeras med ett ord: meh. Eller 'snark'.
Andra halvlek
De som hoppats på ett pånyttfött hemmalag efter paus blev besvikna. Det var inget ökat tempo, inga taktiska justeringar och matchbilden förblev densamma tills Wenger tog tummen ur och gjorde byten. Denilson ut, Chamakh in. Den nyss inbytte Chamakh skapade också halvlekens första farlighet. Sagna spelade fram en längre boll, Chamakh vände bort Bramble, satte fart mot målet och spelade till Arshavin som i sin tur sköt rätt på Mignolet när det hade varit lättare att göra mål. Arsenal vaknade nu till liv, drygt 25 minuter från slutet.
Arsenaldominans. Man spelade i princip i Sunderlands straffområde mellan minut 70 och 85. Man vann tillbaka bollen snabbt gång på gång. Mignolet räddade en Nasri-frispark i bra läge, Chamakh dundrade en nick i ribban från nära håll efter att Wilshere svept in ett perfekt inlägg och Nasri, som numera opererade i mitten, frispelade Arshavin med en genomskärare men ryssens avslut från 10 meter var inte ens nära. Reprisen visade att det borde blivit straff då Bramble lagt 10 fingrar i ryggen och knuffat Arshavin i skottögonblicket. Perfekt, tänkte jag. En storspelande målvakt och inget domarflyt. En sån där match igen.
Mitt i den värsta Arsenalpressen tog sig Sessegnon fram på högerkanten, slog ett inlägg till Welbeck som stod för matchens prestation då han tog emot bollen och sköt i så gott som samma rörelse. Bollen var på väg in i bortre hörnet men Szczesny sträckte ut alla sina polska molekyler och räddade bollen till hörna. Den följande hörnan var också farlig - panik i straffområdet och Bramble dundrade bollen över. Där kontemplerade varenda Arsenalsupporter självmord men vi klarade oss lyckligtvis undan ett snöpligt baklängesmål i slutet.
Istället var Arsenal nära att plocka vinsten. Arshavin slank igenom, rundade målvakten och la bollen i mål men blev felaktigt avvinkad för offside när han i själva verkat var i linje. På stopptid fick Arsenal sista chansen. Rosicky skickade in bollen i straffområdet och Bendtner kom högst, riktade bollen mot mål men lyckades inte få någon kraft på nicken. Hade han fått det hade det onekligen blivit mål då det var från bara några meter ut, nu klarade Mignolet lätt.
Sammanfattning
Ett fantasilöst och långsamt Arsenal blev begränsade till väldigt få målchanser fram tills att det var 20 minuter kvar då man skapade nog mycket för att vinna matchen flera gånger om. Det var i slutändan inte ett särskilt kostsamt poängtapp då Liverpool gjorde oss en tjänst genom att slå United, men man blir galen när man tänker på alla de poängen man slarvat bort. WBA hemma, Newcastle borta (och hemma), Sp*rs hemma och detta. Blir det ingen ligatitel är det dessa matcher man kommer vara mest förbannade över.
Vi får hoppas att Arshavin, Nasri, Bendtner och resten använt denna match för att ställa in siktet så att chanserna sitter mot Barcelona istället.
Spelarbetyg 1-6
Wojciech Szczesny 4 - Sysslolös långa stunder men han gör 2 viktiga, högkvalificerade räddningar.
Bacary Sagna 3 - Efter att ha gjort kanske sin sämsta match i Arsenaltröjan i finalen så var han tillbaka till sitt stabila jag mot Sunderland. Fortfarande harmlös framåt.
Johan Djourou 3 - Se Sagna. Inte särskilt testad.
Laurent Koscielny 5 - Gyan verkade ha identifierat Koscielny som en svaghet då han konstant sökte sig till honom - gissa om han ångrar sig! Han är nog fortfarande kvar i Laurents bakficka.
Gaël Clichy 3 - Oroväckande dålig 1 mot 1 försvarsmässigt men till skillnad från Sagna var han ett ständigt offensivt alternativ/hot.
Denilson 2 - Jag förstår hans roll och tycker att det definitivt finns plats för den i vårt mittfält, jag börjar dock bli mer tveksam om han är rätt man för den.
Abou Diaby 2 - Abou kan bara spela bra när det är mörkt. Avspark 15.00 lokal tid? Glöm det. Felbeslut på felbeslut och mycket slarv även om intentionerna var goda. Duon Diaby-Denilson är inte nog ambitiös passningsmässigt eller tillräckligt kreativ för att bryta ner ett försvar.
Jack Wilshere 3 - Hans första mediokra insats den här säsongen - och han är 19 år. Bortmarkerad i något ovan roll under första, mer inflytelserik i andra från en djupare position.
Andrey Arshavin 4 - Den mest påhittiga Arsenalspelaren. Nära att göra mål flertalet gånger (blir också berövad på ett mål), borde fått straff och någon assist. Arbetskapaciteten massivt förbättrad, kul!
Samir Nasri 4 - Väldigt tyst under första då han inte ser mycket av bollen men efter att han blev omplacerad till mitten var han magisk.
Nicklas Bendtner 3 - Ytterst nära målskytt och det känns för hårt att underkänna honom då Mignolet radar upp fina räddningar. Formkurva uppåt trots mållös match?
Marouane Chamakh 3 - Ett klart godkänt inhopp. Bombar ribban med en nick och frispelar Arshavin så fort han blev inbytt.
Rosicky spelade inte nog länge för att bli betygsatt men hade några fina toucher och passningar.
Ber om ursäkt för en sen matchrapport. Det var lite väl optimistisk tidsplanering från min sida.
