Arsenal 2 - 1 Huddersfield Town (1-0)
Arsenal behövde ett inhopp från sin kapten och sen straffdramatik för att besegra Huddersfield Town. Trots en undermålig insats så är Arsenal fortfarande kvar i alla tävlingar - det enda engelska lag som kan stoltsera med det.
Huddersfield Town. Det var länge sedan jag hade sett fram emot en match så pass mycket som jag såg fram emot söndagens match mot Huddersfield. Det är en klubb man bara känner någon sorts samhörighet med. Kan också varit så att jag såg fram emot matchen så mycket för att jag aldrig varit mer säker på 9-0 till Arsenal. På sent 1920- och större delen av 1930-talet var Huddersfield dock klubben med stort K, tack vare Herbert Chapman - en man som inte behöver någon större introduktion. Den före detta Huddersfield- och Arsenalmanagern skrotade teorin om att fotboll gick ut på att hitta byns 8 resligaste karlar, sätta dem i anfallet och försöka pricka deras kranium med så långa sparkar som möjligt. Han införde istället WM-formationen och såg till att spelarna sparkade lite kortare och lite mer kontrollerat innan hans väldigt plötsliga död mitt under pågående titeljakt (se upp Alex Ferguson).
Den legendariske Chapmans insatser till trots så finns det fortfarande engelska lag, år 2011, som betraktar mittfältet som en neutraliserad krigszon där ingen sätter sin fot, för att inte ens nämna slår en passning längs marken, och samtidigt behåller alla lemmar; lag där målvakten är den bästa utespelaren för att han kan sparka längst. Nåja.
Wenger är lite av den moderna fotbollens Chapman; en innovatör och en tänkare. Med en tuff ligamatch blott 2 dagar efter mötet med Huddersfield behövde han sätta alla sina franska hjärnceller i arbete för att kunna ställa pigga ben på banan i båda matcherna. Min tanke hade varit följande: ska du starta mot Everton startar du inte mot Huddersfield, lite mer än 48 timmar tidigare, och jag är säker på att Wenger tänkte likadant. Därför var jag inte jättenöjd över det faktum att Nasri blev inkluderad i startelvan. Utöver honom så fullbordade Denilson och den comebackande Diaby mittfältet, sen var det en anfallstrio av Arshavin, Chamakh och Bendnter. Squillaci lastade av Djourou med Eboue och Gibbs på en kant var.
Första halvlek
Inför så var det lätt att identifiera underskattning som det största hotet mot Arsenals avancemang men det såg man inga större tecken på i inledningen av matchen. Bolltempot var relativt högt och man spelade inte som att allt redan var klart. Att möta ett lag från Div. 2 eller 3 i England är ofta svårare än gruppspelsmatcherna i Champions League, så minsta fel på attityden straffar sig. Man har lärt sig sin läxa från Ipswich verkar det som.
Arshavin verkade vara på spelhumör och han hotade flera gånger inledningsvis även om siktet fortfarande inte var inställt. Han sköt högt, högt över från innanför straffområdet efter att Bendtner och Eboue fått fram bollen via högerkanten. Strax därefter fick han bollen på vänsterkanten, drev mot sin ytterback och ryckte förbi honom på utsidan, vek inåt och prickade den närmsta stolpen. Hittills verkade allt enligt planerna. Ett hårt jobbande bortalag och ett hemmalag som tog tag i taktpinnen. Bendtner, troligtvis fortfarande hög på sin egen hype sen sitt drömmål mot Ipswich, ville också göra mål men missade bollen helt efter att Nasri chippat fram honom med en boll över backlinjen.
Bara minuten senare skulle dansken dock revanschera sig. Chamakh förlängde en boll i djupled till Bendtner som undvikit vänsterbackens uppmärksamhet. Skottet tog på en mittback som slängt sig och letade sig turligt nog in intill bortre stolproten, 1-0 efter 20 minuter. Nu trodde jag att det skulle trilla in boll efter boll bakom bortamålvakten men inte långt efter att Arsenal tagit ledningen högg det till i baksidan på Nasri som jagade en långboll. Hela publiken drog en kollektiv suck av uppgivenhet; alla visste att det där betydde 3 veckors frånvaro. En enorm försiktighet och osäkerhet tog över laget. Man slutade spela mer eller mindre vilket bjöd in Huddersfield i matchen igen. Rosicky ersatte.
Deras anfallare var nära att på att komma först på några livsfarliga inlägg från bortalagets pigga yttrar ett antal gånger och en gång bjöds han på ett drömläge när Koscielny oförklarligt somnade då en ganska okomplicerad lyftning kom in i straffområdet medan Lee smög omkring bakom ryggen på honom. Nicken dock utanför. Innan halvleken var slut skulle situationen förvärras för Arsenal. Efter att en Huddersfieldspelare oattackerad (nåja, Denilson körde på sin patenterade stil att sticka ut ett ben i den generella riktningen mot spelaren med boll) fick transportera bollen 40-50 meter så valde Squillaci att kroppstackla spelaren som siste man. Clattenburg slängde upp det röda kortet och man kunde egentligen inte ha några klagomål på beslutet. Ett skärrat Arsenal höll ut till pausvilan där jag hoppades på en utskällning.
Andra halvlek
De som hoppats på ett nytt Arsenal efter halvtid blev besvikna. Arsenal kom ut i en okomplicerad 4-4-1 med Bendtner på topp, Song istället för Squillaci i försvaret, Arshavin till vänster och Rosicky till höger men kunde inte få något flyt alls i spelet. Huddersfield vittrade Goliat-blod. Gudjonsson hade några farliga distansskott och var väldigt nära att kunna trycka in en lös boll i straffområdet innan Arshavin (ja, Arshavin) hann glidtackla bort bollen i sista ögonblicket. De fasta situationerna radade upp sig och kvitteringen kändes inte alls långt borta då boll efter boll stack precis utanför stolparna. Almunia tvingades till en väldigt bra räddning lågt nere till höger på en nick av det där stora skithuset Lee, men varvade sådana aktioner med sitt vanliga clownbeteende som kräver att man lägger band på ilskan för att inte kasta närmsta hårda objekt på TVn.
Kvitteringen skulle också komma. Lee nådde högst på en hörna och nickade kraftfullt in 1-1 efter lite mer än timmen spelad. Det värsta var att det var välförtjänt. Arsenal bytte in Fábregas, räddaren i nöden så många gånger tidigare, istället för en bleknande Diaby och man började genast hota mer utan att för den delen dominera. Då var alla 3 bytena gjorda och, såklart, så åkte 2 st Arsenalspelare på småskador efter det. Ett tag trodde man att vi skulle avsluta matchen med 5 spelare.
Arshavin, återigen efter fint arbete till vänster, spelade fram Bendtner som tog en touch när han inte borde gjort det och chansen rann ut i sanden. Frustrationen var tydlig genom hela laget. Med 5 minuter kvar av ordinarie tid stressade man fram ett misstag i bortaförsvaret och bollen föll till Cesc (eller Txjeshk, som Strömblad insisterar på att kalla honom) som spelade fram Bendtner i ett gyllene läge. Han kände av kontakt från försvaren och la sig rätt teatraliskt men domaren köpte det och dömde straff. Hur det inte blev frilägesutvisning vet nog inte ens domaren själv, men det var av mindre betydelse.
Fram klev Fábregas, stirrade ut målvakten, skickade honom ett håll och rullade in bollen i andra hörnet. Inte en antydan till nerver; hur kyligt som helst. Luften verkade gå ur bortalaget och de hotade egentligen aldrig mer. Arsenal vidare i FA Cupen!
Sammanfattning
En match man borde vunnit komfortabelt blev allt annat än just det, troligtvis tack vare Nasris oturliga skada och Squillacis onödiga utvisning. Det är lite oroväckande att Wenger anser våra försvarsproblem vara över nu när Squillaci är tillbaka. Enligt mig är han det största problemet. Huddersfield var väldigt imponerande och de har, tillsammans med Leeds cupbedrifter för någon säsong sedan, visat att nivån är väldigt hög långt ner i seriesystemet i England. Nu spelar det dock ingen roll hur dåligt man än spelade, man är det enda engelska laget som fortfarande har chans på alla pokaler och det är bara att hoppas att det kan fortsätta så länge som möjligt. Det ska väl inte heller vara helt omöjligt då man fick Orient borta i 5e rundan.
Spelarbetyg 1-6
Manuel Almunia 3,5 - Plus för räddningarna men han sprider alltid panik i backlinjen. Säljsäljsälj!
Emmanuel Eboue 2 - Var sitt vanliga okoncentrerade jag. Bra första 20.
Sebastien Squillaci 1 - Hade något oförklarligt felpass i farligt läge innan utvisningen.
Laurent Koscielny 2 - Verkar alltid spela dåligt bredvid Squillaci. Väldigt besviken på honom efter den senare tidens fina insatser.
Kieran Gibbs 2 - Hans första dåliga match i Arsenaltröjan. Pilkington kom in bakom honom gång på gång tack vare dåligt positionsspel.
Denilson 2 - Intrycket efter matchen var att han var jättedålig. Statistiken säger 98/102 passningar korrekt. När en av dessa felpass var en ohotad blindpass 2 meter bakåt till en stillastående Huddersfieldanfallare så sjunker betyget. Klen och långsam.
Abou Diaby 2,5 - Tillbaka från långvarig skada. Bredden behövs, men inte fler insatser som denna. Trampade mycket boll och vek ner sig när laget sviktade.
Samir Nasri - Var vår bästa spelare den korta tid han spelade.
Tomas Rosicky 2 - Har varit väldigt sjuk en vecka och kommer likt många andra comebackande spelare undan kritik av det skälet. Blek och halvdålig tills Cesc byttes in.
Andrey Arshavin 4 - En sällan tidigare skådad arbetsinsats. Kunde gjort något mål och borde haft någon assist. En förbättrad insats. Något stigande formkurva?
Marouane Chamakh 2 - Byttes ut i paus pga Squillaci. Hans kvaliteter kommer inte till användning hemma mot sånt här motstånd.
Nicklas Bendtner 3,5 - Började första halvlek väldigt bra men när han blev isolerad på topp efter paus började han med sin imitation av en elefant i högklackat.
Cesc Fábregas 4 - Mycket bra inhopp. Väckte liv i laget och drev på - ett bidrag värdigt en kapten.
Alex Song 3 - Är väldigt bra i luften för en mittfältare men för en mittback är det en annan måttstock. Helt annan bollbehandling än Squillaci dock och var bäst i backlinjen.
