Tottenham - Arsenal2 - 0
När det väl gällde var det inget snack
2-0 mot Arsenal i en onödigt spännande match. Det är klart att det här var det definitiva beskedet. Spurs borde ha avgjort tidigare, men det blev aldrig spännande på riktigt, utan den onödiga spänningen bestod i att Spurs borde ha avgjort detta redan i den första halvleken.
Derby. Nånstans förväntar man sig att det andra laget ska bjuda upp till match. Men så blev det aldrig. Spurs kunde missa öppna mål ändå aldrig vara i närheten av att darra. Ska det verkligen vara så här lätt? Nånstans minns vi väl ändå att Spurs bjöd upp till match när Arsenal var laget som regerade, det spelade ingen roll att det aldrig gick vägen, varje match var en kamp... Nä, det här blev aldrig vad vi förväntade oss. Arsenal var helt enkelt inte bra nog. Precis alla resultat hade gått Arsenals väg medan resultatet som spelade någon roll hade gått emot Spurs. Men ändå, klasskillnaden var total, Arsenal hade inget att hämta i denna match.
Pochettino behövde inte briljera
Tottenham dominerade från start. Dele Alli missade ett knepigt läge, Christian Eriksen missade ett öppet mål. Men det spelade ingen roll. Spurs darrade aldrig. Det här gick smidigare än väntat. 0-0 i halvtid förändrade ingenting. Kyle Walker satt på bänken. Mousa Dembele satt på bänken. Danny Rose var inte redo. Det spelade ingen roll. Spurs var så mycket bättre. När det väl svängde så var det inte ens i närheten av att inte svänga, norra London domineras nu av Tottenham, och det borde med facit i hand ha skett så mycket tidigare. Men nu är nu, och valborg kommer för alltid att vara Tottenhams högtid, det här är Spurs dag och det ska vi komma ihåg för all framtid.
Att Arsenal ska kunna dominera så länge känns inte rimligt. Det har helt enkelt gått för lång tid sedan Spurs senast visade att man menade allvar. Med Mauricio Pochettino har vi äntligen fått se något annat. Tottenham utmanar om titeln medan Arsenal slåss om en kvalplats till Champions League. Det spelar ingen roll att alla resultat går Arsenals väg. För när den viktigaste matchen väl är spelad så så står Tottenham som segrare. En annan dag hade det kunnat bli förnedrande siffror. Men nu blev det 2-0. Det spelar hur som helst ingen roll, för när Spurs väl behövde ta tag i det fanns det i spelarna att leta fram två snabba mål i den andra halvleken, och 2-0 ger samma effekt som en förnedring hade gett.
Spurs var överlägset
Tottenham vann med 2-0. Det kändes respektfullt. Inget skiljer Arsenal från lagen som Spurs lekt med tidigare. Arsenal var inte ett dugg bättre än lagen som slåss om ett nytt kontrakt. Det är klart att det varit kul med en förnedring. Men det det finns tid och plats för sådant. 2-0 är lagom. Spurs gjorde jobbet. Alli klev fram när det behövdes. Harry Kane darrade inte från elva meter. Mer behövdes inte. Spurs kommer sluta före Arsenal i tabellen. Spurs kommer med största sannolikhet sluta tvåa. För Chelsea vägrar vika ner sig. Det känns trist, men nästa säsong kommer vi få se Spurs som favoriter till ligatiteln. Det kan vi vänja oss vid.
Mål: 1-0 Alli (55), 2-0 Kane (58)
Bäst i Spurs:
+++ Alli
++ Vertonghen
+ Kane
Spurs lag:
Lloris
Trippier (Walker 87) Alderweireld Vertonghen Davies
Dier Wanyama
Eriksen Alli (Sissoko 90+1) Son (Dembele 79)
Kane
