Arsenal Archives: 1 April 1995
"There's just something about Highbury that is difficult to describe. When you first arrive, you hardly see the stadium and wonder where it is but then you find it between two blocks of flats"
Thierry Henrys ord om Highbury är intressant och har man en gång stått i området och sett Highbury i sin fulla blom så kan man inte annat än att hålla med. Jag var i London 1988 på våren och såg Highbury före första gången. Jag fick en egen personlig guidning på arenan och var i sjunde himlen naturligtvis.Säsongen var dock över och jag gladde mig åt den dagen att Liverpool förlorade FA-cupen mot Wimbledon. Nästa gång jag återkom till Highbury skulle första matchen hända.
I mitten av 90-talet bodde jag i norra Bayern. Jag fördrev min tid som säljare i bilindustrin och hade tjänsteresor till Gent, Göteborg och Trollhättan. Inte speciellt exotiskt, men naturligtvis kul att komma hem till Sverige då och då.Så hände det sig att Volvo drog igång ett nytt koncept när det gällde 850:an. Det skulle byggas en cabriolet bland annat och denna skulle bland annat utvecklas i England. Jag fick i uppdrag att flaxa över till England med några prototyper och mellanlandade i London över helgen. En av mina kompisar bodde i staden och fredagskvällen förlades på en fest i Bayswater med en hel del dryckjom. En lördag med svag huvudvärk väntade. Vad göra då? Jo, men vänta lite... Arsenal spelar ju.. väl? Jodå.. den 1 April 1995 mötte Arsenal Norwich på Highbury och jag satte mig - trött men väldigt engagerad - på Piccadilly Line och klev av på Arsenal. Jag möttes av ett hav av rött och vitt. Flaggor, banderoller, mössor, halsdukar och tröjor. Många privata försäljare fanns då. Supporterklubbens adress St Thomas Road ligger bara runt hörnet av just Arsenal tunnelbanestation och lukten av korv, hamburgare, Fish'n Chips låg och dallrade i luften. Norra London är fantastiskt att gå runt i. Är man uppvuxen med gamla engelska serier, ha läst tidningen Buster och böcker av Shakespeare, Dickens, Brontë-sisters så känenr man sig hemma direkt bland alla dessa tegelbyggnader som ser likadana ut - gata upp och gata ned. Gillespie Road via Avenell Road och så står Archibald Leitchs fantastiska Highbury där. West Stand/East Stand och det kryllade av Arsenal-fans i ett virrvarr av färger.Folk överallt.
Gick jag och tog en öl? Nja, möljligen inte.. fokus var mera på att hitta en biljett. Så gavs möjligheten. En årskortsinnehavare hade en biljett över- pengar växlades över- och jag hakade på honom in på arenan. Genom vändkorsen på East Stand, in genom någon kulvert och sedan upp på läktaren. Highburys underbara gräsmatta, rött och vitt dominerade med någon enkel klick gult/grönt här och där. Där satt jag. 1 April 1995, min första match på Highbury och fick se Arsenal möta Norwich.
Matchen var en ensidig historia där Gunners vann med 5-1 mot ett Canaries som åkte ur serien detta år. John Hartson dominerade på topp med två mål denna dag. Han gjorde initialt hattrick men det sista målet klassades som självmål.
Arsenals säsong 1994/1995 är ingen historiskt bra säsong. Mitt i tabellen, tidiga respass i de inhemska cuperna. Det man minns är cupvinnarcupenfinalen som tyvärr förlorades mot Real Zaragoza och George Grahams avsked efter mutskandalen.
1 April 1995.. Arsenal-Norwich. Då var jag på plats.
