Arsenal - WBA 2-0
En kompis mailade till mig för några veckor sedan och frågade om vi skulle se Gunners - Baggies. Jag nekade eller vägrade naturligtvis. Jag tycker det är jobbigt att se en person bli så nedkörd i skorna när ett lag förlorar, så jag bjuder inte hem dem. Vill de lida, så kan de stegla sig själva eller slå sig själva med rotting; eller än jävligare, kolla på Spurs. Jag minns när min son - då 13 - bjöd hem en kompis som höll på Everton för att se Everton - Gunners och Gunners segrade med 7-0. Killen tråkades något sanslöst av undertecknad och han lämnade huset med svansen mellan benen och jag tror inte jag har sett honom sedan dess. WBA lämnar mig oberörd. Har gjort det sedan Regis-Cunninghams tid. Jag tycker mycket av vad de har i laget är skräp och gammal driv-ved och jag är ytterligt förvånad att Steve Clarke fått ihop något vettigt av det. Av någon anledning, så verkar det vara så att när en brittisk fotbollsspelare tröttnat på att flytta runt i ligaklubbar, så landar man i the Midlands. Eller Midgård som det heter på svenska. Hade inte Ridgewell håriga fötter? Det är därför lag som Aston Villa, Birmingham , Wolves och WBA aldrig har med täten att göra. Nåväl; en tankebana dock och vi ger oss av till matchen.
Inte fullsatt inte, men Thierry Henry var som vanligt på plats för att se sitt kära Arsenal, som trots en del skador ställde upp med en grannlaga första-uppställning där Sczeszny hade Sagna-Mertesacker-Vermaelen och Gibbs framför sig. Arteta tog defensiva spetsen medan Wilshere och Cazorla skötte den offensiva mittfältsscentralen med Gervinho, Giroud och Oxlade-Chamberlain på kanterna. Walcott zoomades in ibland och såg lätt bister ut. Det kanske blåste. Fast grabbarna har ju en av de fetaste dunjackorna som modebranschen skapat och när Podolski drog på sig en grön väst över den jacken i början av matchen, så tror jag att Bould tog fram saxen och klippte loss den från jackan efteråt. Som ett korvskinn. Om en normal H&M-modell skulle ha Arsenals dunjacka på sig så behöver de hjälp av orienteringslandslaget för att hitta ut.
Första halvlek
Lätt förtretade av förlust mot Olympiakos och den bedrövliga insatsen mot Swansea, så satte gossarna upp bättre fart från start och det var ett rakare spel, Wilshere vänder upp direkt och Cazorla använder sig av kanterna för att nå in mot Giroud, som är som en gladiator centralt. Han slåss på marken och i luften. Jag gillar fransmannen. "Digge-digge-diggar"- honom, som Povel ramel hade skrivit. Han sliter, offrar sig, kastar sig, vinner boll och försöker vara spelbar. WBA hade det märkligt svårt att hitta någon form av spel. Bollarna mot Shane Long var dömda att misslyckade och tyske fyren Per styrde sitt mittförsvar efter behag.
Gunners första farlighet kom på hörna , där Gervinho fick bollen efter en misslyckad rensning, men fick bollen strax utanför mål. Det var signalen för en härligt utförd mittfältscirkus där Master Jack höll i taktpinnen på ett mästerligt sätt. Den gamle Jack är åter i härlig trim och vänder upp på en femti-öring, förser sina kollegor med bollar och rusar in i straffområdet på andrabollar. WBAs målvakt Myhill måste ha varit enormt irriterad på sina spelare, som tappade alt slog bort bollar konstant och Gunners vände upp och gick på avslut. Just avsluten kom oftare och jag såg en större skottvilja än förut. Både Cazorla, Oxlade-Chamberlain och Gervinho försökte sig på skott utifrån. Strax före en halvtimme spelad kom en omdiskuterad diskussion, då Cazorla fick bollen i straffområdet och blev bryskt kapad av Stephen Reid som tog både spelare, boll och halva kungariket när han försökte få undan bollen. Alex "The Mauler" Gustafsson hade varit nöjd med den kapningen. Minsann. Alternativt, träffade han inte alls och Santi Cazorla lekte Luis Suarez i straffområdet. Naja, vad är en filmning i dagens samhälle, när spelare saknar allt vad klubbkänsla heter. Det lär vara inbördeskrig i Kongo också. Jag hetsar inte upp mig.
Arteta vad stensäker från straffpunkten och 1-0 till Gunners var ett faktum.
Vi fortsätter på den inslagna vägen och WBA behövde nu ställa om något. Chris Brunt visade en del färdigheter, men likt en häst som jag känner som heter "Brunte", så stegrade han sig och försöken gick utanför alt över mål. Istället tog sig Gervinho fram på kanten, tog sig ned till kortlinjen, sökte någon i mitten och hittade Commander Jack, som rusat som en vårglad Björn in i straffområdet, men Jack kunde bara styra bollen strax utanför.
Innan halvleken var över så hade också "The Ox" försökt sig på ett skott, men det gick över Myhills mål.
Sammanfattning
En trevligt offensiv halvlek av Gunners. Mycket av bollarna gick snabbt framåt och det rullades snabbt boll. Intressant att se hur andra-vågen följde efter i den yta som bildas bakom Giroud, som nästan alltid vinner bollarna. Santi och Jack verkar trivas väldigt bra med varandra och detta bådar för glada dagar. Försvaret hade en mycket enkel match och kunde enkelt rulla bollen mellan varandra innan Per Mertesacker satte den i djupet. Gibbs var ganska blek, men han behövdes inte i offensiven, då Gervinho var en av de mest aktiva i första halvleken. Efter att ha sett på den norska filmen från det där dagiset, så kommer alltid ordet "Gravinho" upp i huvudet när Gervinho har bollen.
Andra halvlek
Unge "the Ox" hade fått vittring på målburen efter att ha skottat bra i första halvleken och fick en ny chans nästan omgående, då hans skott från kanten tog i ribban och gled ut på kanten igen. Gunners gick på knock ganska omgående och Gibbs-Cazorla vred upp bollen till vänster i straffområdet och Gibbs flipprade in bollen centralt mot Gervinho, som tyvärr kom lite fel till bollen och nickade strax utanför. Samme ivorian fick en ny chans strax senare, men skottet gick rakt på Myhill.
Så kom 2-0. Misslyckad rensning av WBA kom åter centralt och via Jack Wilshere, så fick den allt starkare Oxlade-Chamberlain bollen och gled med ett patenterat ryck förbi Brunt in i straffområdet, som kapade. Denna gång var straffen klockren. Möjligtvis hade man kunnat blåsa foul när Oxlade-Chamberlain fick bollen, men domare Jones friade.
Arteta tog ånyo straffen och 2-0!!
Man kanske skulle kunna tro att Clarke skulle gå mer på offensiven men sätter man in Rosenberg som offensivt vapen, så förstår man att Gunners garvade resten av halvleken. Istället försökte man göra 3-0 och med ett kraftigt spelövertag, så seglade Wilshere igenom på kanten och när hans chans blockades så fick nyinsatte Podolski i princip öppet mål, men lyckades på något sätt att få bollen över mål.
Mike Jones blåste av och vi räknar hem tre glada poäng.
******
En komfortabel seger mot ett mycket blekt WBA, som knappt var över halva plan och som möjligtvis mästrade med tre-fyra bollkontakter i rad inom egna laget. Gunners ägde mittfältet och Jack Wilshere gjorde säsongens bästa match och nu ser man att gossen börjar hitta tillbaka sin riktiga roll igen. Alex Oxlade-Chamberlain också väldigt bra. Cazorla och Gervinho pigga och Arteta sökte upp alla bollar på avvägar. Hos WBA så var väl Chris Brunt den ende som verkade ha någon form av viljeyttring.
I övrigt älskade jag att se Erik Nivas blick när man spelade upp Stefan Schwarz kapning på Klinsmann. Ibland lyser Spurshjärtat på Niva och den bilden gillade han inte. Rätt åt honom.
Tre pinnar. Viktigt.
