Arsenal weekly
Igår stod jag i kyrkan, Min yngste son konfirmerades och tårarna rann. Nä. Men en stor glädje var det. Nu är jag kanske inte så aktiv i den Svenska Kyrkan men jag har funnit en viss ro i min vardag ibland av att sätta mig i en kyrka och bara lyssna på tystnaden.Med tanke på allt som snurrar i livet med jobb, framtid, familj, pandemier och Gunnersaurus så kan det vara skönt ibland att inleda sig i frestelsen, att frälsa sig från ondo och äta upp sitt dagliga bröd. Min son hade fått skapa ett eger konfirmationsljus och det var ju en glädje när han visade upp ett vitt ljus med en röd-vit tröja på. Under stod det "LNDN". Omisskänligt, ofelbart och så jäkla bäst. Med ett sådant ljus kan det inte gå fel och det löste sig naturligtvis problemfritt. 12 apostlar anlände, en ljög, en nekade och sedan kom apokalypsens ryttare, det föll manna från himlen och någonstans sade någon Armageddon, men ursäklade sig och sade sedan Tottenham Hotspur Stadium. Det summerade väldigt bra ihop veckan och jag lägger min hand på det som vi alla känner som Arsenal Weekly.
Veckans partytrick
Jodå, men två minuter i tolv så vecklade Arsenal ut den stora plånboken. Thomas Partey lämnade Madrid och åkte till London med ilfart. Atletico Madrid var sura som ättika bara för att Arsenal triggat klausulen i hans kontrakt, gavs möjligen att köpa loss mittfältaren som anlände till London med en frisyr som påminde om något från filmen Trolls och med ett bländande leende. "No Thomas. No Partey" sade han och förväntningarna är höga på Ghanagossen, som skall stabilisera upp mittfältet.
Veckans rekord
"Eddie. Eddie. Eddie". Kanske skreks det så när Eddie Nketiah tangerade Shearers och Jeffers rekord i U21. Eddie giorde sitt 12e mål och behöver bara ett mål till för att ensam husera på toppen av denna illustra liga Vi hoppas sedan att han går Shearers väg och inte Francis Jeffers väg,. "The fox-in-box", som han kallades gjorde någon säsong i Gunners, men var då rakt inte vad Wenger förväntade sig och han försvann in i ett kyligare klimat,
Veckans legendarer
Den 10 Oktober är Gunners nationaldag. Det måste väl vara så. Det är helt enastående att två av de absolut största profilerna i Gunners historia - Tony Adams(född 1966) och Charlie George(född 1950), båda fyller år den 10 oktober. Få är de som har givit oss gooners så mycket glädje. Jag minns att jag såg Tony Adams för första gången i en U21-landskamp i Östersund 1986 och 2008 hade jag äran att få träffa Charlie George, när han tog oss på en "Legend Tour på Emirates Stadium". En episk kväll. Två av de största fyller år samma dag, 1813 föddes Giuseppe Verdi. På samma dag. Ni ser. Bara artister.
Veckans glädje
Får man vara lite skadeglad? Jo,lite kanske. Det var rätt skoj att få ställa en burk 7-.up på en kollegas bord på jobbet,.En inbiten Liverpoolfan och historielös. Nu placerades med varm hand en burk 7-up där och leendet var totalt. United fick stryk med 6-1 och Gunners vann. Det kändes som en helg man överlevde,
Veckans frågetecken
Man måste långsamt ifrågasätta Artétas sätt att kommunicera. Jo, han förhåller sig tydligt till media när det gäller transfers och truppen. Samtidigt är det ju uppenbart att Mesut Özil har gjort sin sista match i klubben och William Saliba måste ju undra vad som händer. Så gör vi också. Kan Salibas problem vara att det var Emery som värvade honom och inte Arteta själv? Man undrar. Samtidigt har han ju varit i England rätt så länge och när han inte ens fick spela Carabao Cup, så undrar man. Han spelade Ligue 1 hela förra säsongen, bedömdes som en av ligans bästa unga försvarare ich tar inte ens plats i ligacuplaget. Jag kan vl tycka att det är läge att beskriva status. Vad det gäller Özil, så har man ju hamnat i en vinkelvolt. Nu kan man ju knappast spela honom efter att Europa League-laget sattes. Hans Gunnersaurus-utspel var ett skämt och när han nu tackar nej till Turkiet, Saudi Arabien, så är det väl rätt klart. Özil tänker sitta av sitt avtal, 350,000 pund i veckan och jag tror han inte bryr sig om han får träna med pojkar/fkickor födda 2014.
Veckans damspelare
Vi får lyfta en av dessa stora holländska talanger. Jill Roord är en av den nya generations storskyttar från Holland. Vivenne Midema finns redan imlaget och öser in mål, men nu fick Jill Roord Barclay's Player of the Month för September efter dubbla hattrick på vägen. Grattis.
Veckans Arteta
Frisyren lyfter vi denna gång också. Kolla hans ansiktsuttryck under matchen, hans leende, frustration, hans ögonbryn och intensitet. De rör sig. Hans frisyr inte. Fantastiskt. Skulpterad?
Nu tar vi söndag.
